Suderträffen för länge sedan

Tror att den här kartan är från Suderträffen 1967. Är inte säker men tror att det är så. I alla fall så var tävlingen vid Nisseviken långt nere på Sudret.
Jag och Imma sprang i Flickor Par och banan var 4,7 km. Ganska tufft för 12-åringar tycker jag men vi kom i alla fall i mål efter någon timme.

Kartan är 50 000 del och det var för det mesta kompass och stegning som gällde. De röda strecken är kartkompletteringar och var troligen nya vägar. Inritningen av banan fick man göra själv och det ingick i tiden. De blå strecken är våra vägval inritade med bläckpenna.

Min första tävling som jag några bilder sparade ifrån var 1966 års Korp-orientering i Ardreskogen. TC var vid polisstugan i Sjauster. Där finns den än idag.

Intressant - Vid gården Nisse bodde en släkting på 1600-talet!

På ett litet berg i Linde

I Linde på södra Gotland finns ett litet berg som heter Lindeberget. Där fanns det en slalombacke för länge sedan men inte nu. Istället kan man ibland få orientera uppe på berget och det gjorde jag i söndags.
Det blev ÖM 5. 7:an hade några kontroller bland de regnvåta och hala branterna och det vågade jag inte utsätta fötterna för.

Högerklicka, öppna i ny fil och förstora så ser du bättre.

På väg till femman gick jag inte den stig jag hade tänkt att gå men märkte det snabbt och tog kontrollen lite söder ifrån utan problem. Bommade lite på sjuan. Har lite svårt att se detaljer på kartan så jag gick bara in i området och tittade mig omkring.

Många geningar blev det. Terrängen på berget är riktigt fin och nästan helt utan tynne men på slutet av banan var fötterna trötta och valde stigen runt om från nian till tian.
Det regnade när jag startade så regnkappan fick sitta kvar på under vandringen i skogen men solen sken när tävlingen var över och det blev en fin orienteringsdag på det lilla berget i Linde.
Bra bana, fin terräng, lagom stort tc samt goda äggmackor och chokladbollar. Perfekt!

PS Kartan var med till jobbet idag så att nyblivna D 10:an Ulrika och jag kunde gå igenom våra misstag i skogen!!!!!

Snubbel i Lummelundaskogen

Det var Broruset idag. Så här års brukar det vara gråkallt men inte idag. Riktigt fint väder!
Och Brorusets målplatser brukar mest vara steniga men idag var vi på en fin glänta ganska nära stranden vid Lummelunds bruk.
Blåsippor, vitsippor och citronfjärilar underlättar när jag plåstrar om höger knä som fick sig en smäll i en sten när jag snubblade i ett rostigt fårstängsel som låg där på marken bland allt det andra vissna, torra och lika bruna.
Som vanligt hänger inte höger fot med när hjärnan säger "gena".

Högerklicka, öppna i ny fil och förstora så ser du bättre!

Valde ÖM 7 när jag noterade att vägen upp backen ovanför grottorna gick längs med en stig.
Hade lite pyssel med att hitta meridianerna när jag la ut kompasskursen till trean och femman. Borde ha tagit tumkompassen istället.
Snubblet inträffade på väg från nian. Trodde aldrig att jag skulle ta mig upp men jag är ju van med det här att ramla så efter en lång stund kom jag upp på benen igen.

Stenen - sista kontrollen.

Per-Inge och Anders firade 50 år som orienterare. 1966 i samma klubb VIF Gute (eller IF?) och 2016
är Per-Inge klubbens banläggare och kartritare och Anders är ordförande i Trosabygdens OK.

På tröjan ser man deras första tävling, Suderträffen den 10:e april 1966 ute på Näs där alla vindkraftverk snurrar idag.
Anders har skrivit att klassen var PP (Pojkar Par), att han och kompisen bröt samt att det är fel bana (YJ 6,7 km).
Själv har jag en karta från Nisseviken där det står att det är min första tävling och det borde ha varit en Suderträff. Men jag vet inte. Vet bara att jag sprang min första Korporientering 1966 vid Sjauster och att klubben bildades det året så tävlingskartan kan troligen inte vara från 1965.
Alltså borde jag också fira 50 års jubileum i år jag också!
Kanske ...

PS "Pojkarna" påpekade noggrant att dom slog mig idag. Ränder går aldrig ur.

Vem får välja ÖM 3?

I senaste numret av Skogssport ser serien om Majsan ut så här:

Ur Skogssport nr 2 2016.

Jag förstår att den skall vara rolig men jag blir bara irriterad.
Vem får välja ÖM 3?
Andemeningen med serieavsnittet är att vi som är vana orienterare inte får välja de lättare öppna banorna och det är minsann så i verkligheten också. Skämmas skall vi minsann göra!
En del av vitsen med de öppna motionsbanorna är väl att var och en som vill orientera skall få välja på vilket sätt man känner för. Eller?
Ibland är orienteringsrörelsen lite väl inskränkt ...

Numera när det verkligen syns att jag inte kan springa har de småspydiga kommentarerna angående mina banval ebbat ut och jag väljer helt efter banlängd och dagsform.
Vid långfredagens motionsorientering valde jag ÖM 3 eftersom ÖM 7 var lite längre en vanligt. Jag vet att jag blir helt utmattad av att vara i skogen längre än en timma så min maxlängd på en bana stoppar vid 3 km. Om inte terrängen är för backig ...

Det blev en lagom skogspromenad för mig. Fick en grymt stor tynntagg i höger sko mellan åttan och nian. Blev lite panik ett tag när inte trodde jag skulle få ut den ur skon men det gick efter några minuters lirkande.
Så är det nu för tiden i våra gotländska skogar och nästa gång får jag väl ta med mig en tång.

Hm... det är väl ingen arrangör som delar ut pris till de bästa på de öppna banorna? Priserna skall ju lottas bland alla deltagare.

Barnbarnet upptäcker naturen

Kollar på myrorna i mammas hand.

Försöker lukta på vårens första tussilago.

Försöker plocka.

Får hjälp av pappa.

Känner på blomman.

Luktar

Tittar

Sätter tillbaka "lagolago".

Glad Påsk!

Barnbarnets första egengjorda påskpyssel Mormor är så stolt!

Foto: Barnbarnets mamma.

Gotlandsbullen

"Ingen lägger gotlandsbullen som jag" är namnet på Helena Rydéns bok om hur olika gotländska kvinnor lägger degen och gör knutarna på sina egna, oftast ärvda, sätt.
Just nu har Rydén en utställning om sitt arbete med Gotlandsbullen i Hemslöjdens hus. Där kan man se på jättebullar, film, silversmycken formade som bullar, bakdukar, boken och broderier.
Alltid spännande när någon undersöker gamla traditioner och ser till att dom förs vidare.

Linnéas knut

Nu skall jag brodera en bakduk. Blir att sy några stygn i taget eftersom att även en sådan stillsam aktivitet blir till värk i kroppens olika delar.

Skall köpa hennes bok så jag kan variera bullbaken med olika knutar. En har jag provat; den heter Lias knut.