söndag 1 maj 2011

10mila 2011 (och lite 1977)


Segrande lag på väg mot mål - Kalevan Rasti med fransmannen och världsmästaren Thierry Guergiou i spetsen.

På andra plats kom Halden.
Vad händer här?

Ingen spurtduell precis...

... när siste löparen har tid att fixa till strumporna på upploppet.

På fjärdeplats och nästbästa svenska lag blev svartklädda Järla.
Undrar om de var svartklädda för att undkomma Asplövets seriemördare?

Och så Lennart som sprang i mål vid den för honom välbekanta landningsbanan vid Tullinge flygplats.
Sjunde sträckan i Gotland lag 2.

Det där med Gotland är nytt för i år. Här på ön är vi inte fler orienterare tillsammans än i en normalstor fastlandsklubb så i och med de nya reglerna för svensk orientering kan vi nu sätta ihop lag till stora stafetter utan hänsyn till vilken klubb varje löpare tillhör.
Gotland deltog i år med två herrlag, två damlag och tre ungdomslag. Vi har varit fler tidigare men nu är det som det är med hur många gotlandsorienterare vi är.

Lennart sprang sin första 10-mila 1977 och det var även första gången klubben ställde upp. Grabbarna var väldig unga, Pedro var bara 14 år, och min pappa Tore som var lagledare tog på sig att springa sista sträckan. Han trodde inte att han skulle få starta så han var uppe hela natten och servade grabbarna. Men tji fick han. Grabbarna tog sig runt, han fick ge sig ut i Tyrestaskogen, var trött, vilade på en stubbe och kom i mål när repet var draget.
Evert Larsson i Bro (retstickan) hade slagit vad med mig en hundring om att vårt lag inte skulle komma runt. Jag skickade sedeln till honom vilken han senare lämnade till pappa Tore.
1977 var Tore 52 år. Lika gammal som Lennart blir snart.