Motionsorientering i vätar och bland idegranar

Det fantastiskt fina torra vädret gjorde detta till en mäktig upplevelse, skrev Ingrid E som svar på mitt Facebookinlägg som handlade om gårdagskvällens motionsorientering i blöta vätar, vassmyrar och gles skog med små krokiga tallar. Och som kronan på verket fick vi passera ett av Gotlands äldsta naturreservat med ett stort bestånd av idegran.
Ett alldeles nytt område för mig! Trodde aldrig att jag skulle få vara med om det här på ön.

Högerklicka, öppna i ny flik och förstora.

Några bommar blir det trots att jag går. Men har i och för sig lagt märke till att det är svårare att följa kompassen gående jämfört med springande. Så det är bra att skylla på när jag gör sådana bommar som till kontroll tre. Fram till skogsdungen (röda ringen på sträcket) visste jag var jag var sedan blev det lite snett någonstans på vägen. Tycker också att det är svårt att tyda de här nyare karttecknen. Det liksom flyter ihop till en blågrön röra. Som tur var kom Gurpe-Anki rusande och visade mig kontrollen. Insåg att jag hade passerat söder om stenen och väten med en känsla av att kontrollen skulle vara där men vågade inte gå ur kursen.
Femman ser ju väldigt lätt ut men stigen in till den stora tallen var i stort sett otydlig. Genade in i skogen, passerade stigen utan att se och förstod att jag nog gått för långt. Gick ut till stigen jag kom ifrån. Stötte på Gerhard H som visade mig att den otydliga stigen var snitslad med rödvit snitsel. Åh, jag hade ju sett snitseln men trodde det var en skogsaverkningsmarkering samtidigt som jag funderade på om det verkligen var en skog att avverka träd i.
Skärpte mig på alla sätt och vis resten av banan. Över agmyren på väg till sjuan sprang några herrar om mig men jag var före dom vid kontrollen! Bra där Marie-Louise!
Sen orkade jag inte med mera terräng utan gick stigen runt omkring och där fick jag syn på skylten, röda ringen - stigkorsningen) som berättade om det gamla naturreservatet Hällholmen. Spännande!

Information från Länsstyrelsen om Hällholmen.

Som antyds av namnet var Hällholmen en gång i tiden verkligen en holme som fram till slutet av 1800-talet helt omgavs av vatten. Hällholmen låg då nämligen ute i den södra delen av sjön Storträsk som ingick i det vidsträckta våtmarkskomplexet Martebomyr.
Numera är Martebomyr i stort sett helt utdikad och till största delen omvandlad till åkermark, och Hällholmen omges i stället av mager tallskog, vätar och hällmark.
Själva Hällholmen är främst bevuxen med tallskog och en, men här och var finns öppna gläntor med rik örtflora.
Hällholmen är ett av Gotlands äldsta naturskyddade områden – holmen fridlystes redan 1916 – och skälet till fridlysningen var det rika bestånd av idegran som finns på holmen. Vid en inventering 1976-77 påträffades närmare 800 idegranar av vilka nästan 500 var trädformade. De största är cirka sex meter höga.
Idegranarna växer rikligast i reservatets södra del samt längs den gamla strandvall som löper runt holmen.