Ännu mera orientering i Småland

Skol-SM i Jönkping 1971. Skolans manliga gympalärare följde med som reseledare. Vi orienterare fick, trots vår ringa ålder, klara oss själva hela helgen. Han var nämligen mycket intresserad av en äldre kvinnlig elev som tävlade i friidrott. (Jag tyckte det var läskigt med en "gammal gubbe" som intresserade sig på det viset för en ung flicka. Senare har jag förstått att han inte var så gammal, snarare bara några år äldre än oss elever.)

Orientering förr i tiden del 26
Antingen var vi i Husqvarna eller i Jönköping. Inkvartering i gympasal och dålig sömn som vanligt.
Jag minns båda banorna, den från Skol-SM:et och den från söndagens tävling, men minns
ingenting om hur allt annat var. Jo, förresten... tror det var kallt och regnigt. Not my favorite!
Skalan är 1: 20 000 och de bruna strecken är bevuxna sankmarker eller mossar.

Här ställdes jag inför min svåraste bana. Orkade inte tänka så mycket utan tog stigar eller la på kompassen.
Mellan fyran och femman valde jag att följa höjden, ångrade mig och gick upp en bit för att få springa i lättare terräng. Ångrade mig igen, sprang ner och kunde följa ett spår nerför.  Kan fortfarande inte begripa varför jag inte som vanligt tog stigen runt. Suck!
Bak på min karta läser jag att Bittan blev fyra, 6.11 efter segrarinnan och kom på 13:e plats 9.32 efter. Var inte alls nöjd.

Dagen efter bjöds vi på en superenkel bana. På den tiden var svårighetsgraderna för de olika tävlingsklasserna var inte på något sätt reglerade.
Min vana trogen blev det mycket stigspringning eftersom det inte fanns så mycket annat att välja på.
Jag blev sjua av 93 anmälda. Tiden var 3.11 efter ettan.
Det förvånar mig ibland att jag kunde springa på så pass fort eftersom jag aldrig har varit någon duktig löpare.

Orienteringsflashback?

När jag igår rekade promenadvägen för treorna (och för tvåorna idag) fick jag flashback om "här har jag sprungit". Se bilden i förra inlägget.
Det kändes lite overkligt att jag hade sprungit där bland åkrarna som omger stigen. Men varför inte?
När jag var liten bestod banorna på 50 000:dels kartorna till stor del av stigförgreningar och åkerhörn. Och hur var det nu vid 2-milen 1968? Målet var ju på Tottes gård och den ligger inte så långt från den här stigen.
Har letat febrilt men hittar inte kartan. Troligen har den nog gått åt till någon träningsorientering för länge sedan. Hittar bara resultaten bland mina urklipp. Men det hjälper mig inte att få vetskap om att min flashback stämmer eller inte stämmer.
Någon som har kvar 1/2-mils banan från 1968? Lena? Aina?
Måste få veta!

På en byväg om våren..

Våren är inte här på riktigt men snön smälter undan och på vårpromenad med treorna såg vi snödroppar, vintergäck och en pytteliten blåsippsknopp.
(Okej..Jag vet att alla knoppar finns där under gräset och bara väntar på solens värme för att få slå ut.)

Kortet är fotat av en av eleverna, Moa. Vi gick och pratade hela vägen, cirka 4,5 km. Moa är också orienterare och vi pratade om de olika färgerna på träningsgrupperna i hennes klubb. Jag peppade henne att försöka få vara med i den vita gruppen. Det är viktigt med utveckling!
(Om någon Broare läser detta så rekommenderar jag Moa till den vita gruppen!)

Trots solen och ljuset ... lite lack ... Förkyld för tredje gången i år. Måste vara något sorts personligt rekord.

Stenkyrkamåne

Gårdagkvällens måne över åkrarna i Stenkyrka.

För att fota månen behövs andra doningar än vad jag har. Men jag struntar i det och tar kort ändå.
Spännande att se hur olika månkorten blir.

Snödroppar

Snön droppar från vallabodens tak vid  klubbstugan.

Skyndade mig ut till stugan idag för att komma ut i skidspåren innan plusgraderna slog till. Vill absolut inte utsätta mina skidor för klister med allt skräp som fastnar däri.

Klarade mig! Hade lagt på blått och ökade på med lite violett och det funkade bra.
Att jag sedan ramlade baklänges i en minimal uppförsbacke, typ litet gupp, berodde inte på skidorna utan på att det som händer ibland med ryggen och högerfoten. Kontakten med hjärnan försvinner då och då.
Klarade inte av att ta mig upp och klarade inte av att få av mig skidorna. Hjälp!
Som tur var kom ett ungt par åkande och fick upp mig på fötter igen.

Tror det var en av den här skidsäsongens sista dagar.

Spegelbild

365 foton - om jag var med så passar Spegelbild .

Tjejvasan

OM....
Jag inte hade haft värken i ryggen och foten så hade det om en liten stund varit dags för mig att åka de tre milen från Oxberg till Mora.
MEN...
Nu är det inte så och jag får nöja mig med (eller plåga mig med) att titta på de som orkar.

Tröstar mig med att man kan vara hur gammal som helst för att vara med och kanske "värkarna" försvinner så småningom.