Kajsas sista etapp

Kajsa Darvelid Malmbergs sista etapp blev resan hem till Akebäck och i fredags begravdes hon i kyrkan där hon blev döpt, konfirmerad och fru Malmberg. Det var en sorglig dag och vi som hade känt Kajsa som en Svaidetjej och kompis dröjde länge kvar den eftermiddagen för att prata om Kajsa och hur det var för länge sedan när vi kämpade på tillsammans i skogen.
Jag lärde känna Kajsa 1975 när hon och kompisen Carina Westerlund kom till oss i klubben för att, precis som sina yngre bröder (Tomten och Gasen), lära sig orientera. Deras första tävling blev en gråmulen 2-milen. De sprang i par och banan var 5 km. Banan var alldeles för svår för nybörjarna och töisarna var nog ute i skogen i minst tre timmar. Trots detta fortsatte de att vara med. Vi hade ju så många söta och spännande killar i klubben att lära känna!

Kajsa och Carina på besök hos mig tillsammans med en massa andra Svaidingar den 2/11 1975.

Kajsas lillebror Urban (Tomten) var också med på besöket.

Det dröjde inte många år så var Kajsa tillsammans med flera äldre ungdomar i klubben ledare för de yngre barnen. Det finns nog kvar en del orienterare som har haft Kajsa som ledare och inte bara i vår klubb utan även i Långhundra IF där hon var medlem sedan hon flyttade till Knivsta.

Katrine Söderqvist i famnen på Kajsa vid 3-dagars 1978.

Att utbilda sig till förskollärare blev ett naturligt val för Kajsa och tillsammans med klubbkompisen Lena Sandmark började de studera här i Visby.

Kajsas kompis Lena var en av klubbens duktigaste skidåkare.
Här vid Skid-DM 1976.

Vid den tiden tränade Kajsa mycket med den yngre klubbkompisen Helena Svensson, så när Kajsa berättade för oss andra att hon var så trött när hon hem på kvällarna var väl ingen direkt förvånad utan jag rådde henne att söka läkaren för att kolla sina järnvärden.
Jag glömmer aldrig den dagen jag träffade henne och Lena i kön vid AMU-restaurangen och hon berättade att tröttheten berodde på cancer. Jag kommer precis ihåg hur jag reagerade på beskedet och jag hade svårt att ta in vad hon berättade. I min verklighet kunde inte en så ung människa bli så sjuk.
Kajsa fick göra uppehåll i sin utbildning under tiden hon fick behandling och efter många år blev hon friskförklarad.

1978 blev Kajsa och Svaidekillen Lennart "ihop". Många år senare flyttade de till Knivsta och 1987 föddes Johan och några år senare kom lilla Sara.

1988 gifte sig Kajsa och Lennart i Akebäck kyrka.
Klubbkompisarna bildade en "skärmskyldring".

Kajsa arbetade som förskollärare på en av förskolorna i Knivsta. Hon engagerade sig även fackligt och var platsombud för Lärarförbundet. Jag har läst i lärartidningen och nätet om hur Kajsa tillsammans med andra platsombud i Knivsta var med och kämpade mot kommunens nerdragningar och för högre lärarlöner.

Kajsa med sina "dagisbarn" 2012.
Bilden är lånad från mobil.unt.se

För tolv år sedan kom den elaka cancern tillbaka, först i brösten och till slut i skelettet. Den 4 juli orkade Kajsa inte längre.
Jag sörjer en av "mina" speciella "Svaideungar" som alltid var glad, hjälpsam, företagsam och duktig och kan inte förstå varför just Kajsa, bara 51 år, inte skulle få fortsätta leva.

Frida i mål i Boden

Frida sprang nyss in som åtta i D 20. Hon gick ut som nia och plockade en placering. Bra jobbat!

Grattis Frida!

Topplacering för Amadeus i Boden!

För en stund sen sprang Bro-Adde i mål som 12:a i H 16!
Med tre finnar och en norsk framför sig måste han nu kunna aspirera på platsen som Sveriges 8:e bäste i H 16.

Grattis Adde!

Dimman och släken i Ihre

En massa medel

Medelålders
Medellön
Medelhavet
Medeldistans

En blommande taklök i "Medelhavsrabatten".

Medelåldersmarknad i Ekeby

Loppis, tombola, försäljning av olika saker och Kafé i 50- och 60-talsstil i Ekeby. Perfekt när man längtar tillbaka till barndomen.

Teet serverades i en fin tekanna ...

... och hälldes upp i en tillhörande tekopp.

Supergod kaka med honung och mandel.

Tidstypisk musik och radioprogrammen strömmande ur den gamla radion.

Serveringspersonalen i "rätt" kläder.

En del kom i sina fina gamla bilar.

Här i Ekeby kunde man köpa  och reparera TV apparater förr i tiden.

Idag är det Irmas hantverk och café som huserar i huset i korsningen vid Ekeby kyrka.

Orientering i Grynge - Ofokus

Solen sken på sitt bästa sätt igår och vinden blåste kraftigt men varm och skön.
Dagen började med försök till fiske vid Sysne och fortsatte med bara sitta stilla och glo. Tog några bilder men allt fokus försvann på grund av blåsten. Kolla!

Köpte rökta flundror vid rökeriet och fortsatte till Grynge och kvällens motionsorientering. Jag känner väl till hur jobbig terrängen är där och att en dag i solen inte är den bästa uppiggande aktiviteten men jag ville vara med ändå.
Okej ..
Jättetrött redan på väg till ettan.
Ramlade bland ormbunkar, blåbärsris och blåbär precis framför andra kontrollen. Plockade blåbär och åt. Funderade en stund på om jag skulle fortsätta eller hämta hinkarna i bilen och plocka bären istället.
Kravlade mig fram till skärmen, stämplade och försökte skärpa mig.
På väg till fyran var det många som irrade omkring i snårskogen. På kartan är skogen märkt med ljus-ljus grön färg men verkligheten är mycket mörkare och det är lätt hänt att komma ur riktningen.
- Vi är för långt åt höger, sa en stockholmsk man till en annan man.
- Hm, tänkte jag och drog mig lite åt vänster. Lite blev mycket och när jag visste var jag var fortsatte mitt snurrande. Som tur var kom Gurpe-Anki ångade fram i skogen och jag kunde hänga efter henne in till kontrollen, en sten i en glänta omgiven av tät-tät skog.
Missade sexan. En lite större vät i en sänka som jag själv har hängt ut kontroll i för några år sedan! Snacka om ofokus!
Två lätta kontroller längs stranden kvar och jag var så trött att jag orkade inget annat än att gå. Tänk att 3,4 km Öppen 7 kan bjuda på så mycket äventyr!

För VOK-Ingrid blev det inget roligt äventyr. I snårskogen på väg till fyran ramlade hon och skadade vänsterarmen. Hon kunde inte komma upp utan fick ropa på hjälp. Som tur var det en orienterare som hörde henne och kunde springa till arrangörerna för att be om hjälp. Sven-Olof hämtade henne med sin bil.
Armen såg helt vriden ut och hennes kvällsorientering slutade på akuten.
"Tur i oturen" så var det ingen skelettskada utan armbågen hade hoppat ur led. Men ändå ingen höjdare med två veckor gipsad arm för Ingrid som gillar att bada.

Kvällens arrangörer, Lasse och Sven-Olof i skuggan under tallarna.
En av skärmarna satt vid deras favoritfiskeställe!