In med skidorna i förrådet

Nu är det bara att gilla läget och flytta skidorna från bilen till förrådet.
Vädernojjan fortsätter, till ingen nytta alls. Blir inte mera snö och minusgrader av att jag kollar och kollar vädersidorna varje dag.

Istället för skidåkning i minusgrader och sol har jag en massa måsten att "roa" mig med.
Måste:

• fortsätta tömma alla lådor med böcker som vi har haft i ett magasin sedan vi flyttade hit för snart tre år sedan. Många beslut måste tas - slänga, Kupan eller spara?
• fortsätta genomgång av alla mina diabilder från förr. Min projektor är kass så jag har fått låna en gammal "harv" i några veckor och till dess måste jag bli klar. Många beslut måste tas - slänga, spara eller lämna till fotografen för digitalisering?
• rensa mina garderober. En del är utslitet, annat omodernt och det mesta för smått. (Svårt det där med vikten när jag inte kan/får röra mig och stressa omkring som jag har varit van med.) Många beslut måste tas - slänga, Kupan eller spara till magrare tider?

Fullmåne över Talludden.

5-dagars i Norrbotten

Jag var där i Norrbotten 1982 och jag vill mycket gärna ta mig dit i sommar för att åter delta i 5-dagars.
Tror att jag nämde i något nyårslöfte att jag skulle åk Tjejvasan 2013 och springa 5-dagars i Boden. Då visste jag nog inte helt hur illa ställt det är med den här kroppen.
Utan skidåkning blir det ingen Tjejvasa och funderar på om jag verkligen klarar av fem dagar orientering i sommarvärmen bland alla norrlansmygg. Men det kanske funkar om jag inte bryr mig ett enda dugg om tider och placeringar samt smörjer in mig med mängder av myggmedel.
Får se hur det blir... Måste ju först och främst veta om jag får semester den veckan, sen så ...

Vid 5-dagars i Luleå 1982 mottog jag Skandias ledarstipendium på 5000 kr.
Fiskgubben fotade.

I Norbotten, då 1982, hade jag och "Måns" en fight i D 21. Givetvis vann hon! Den, före detta elitlöparen, både som orienterare och skidorienterare,  kunde jag inte slå. Har aldrig kunnat!

Juldagen - en mycket tråkig dag

Läs inte det här om du inte orkar med en julsvidig tant....

Förr i tiden, när jag var mycket yngre, var långfredagen årets i särklass tråkigaste dag.
Nu för tiden har den dagen, för min egen del, bytts ut mot juldagen.
Regn och blåst, inget att göra, äcklig julmat och de få tv-programmen som är något så när "sebara" sänds så sent att jag somnar av uttråkning innan de har börjat visas.
Julen har tidigare för mig betytt familj, släkt och vila och så hade det gärna förblivit men åt en minskad skara släkt och familj finns inget att göra. Det blir aldrig som förr.

Idag kan man delta i Annandagsorientering vid Kinner men jag får avstå eftersom det är alldeles för kallt för mina fötter att bli doppade i snöblasket och kalla vattenpölar.
Istället skall jag göra något som är nytt för mig att göra när det är julhelg. Jag skall handla kläder på rea!
En aktivitet som jag har av principiella skäl undvikit alla mina tidigare år.
Men nu idag när jag behöver röra på mig och även skaffa mig några nya tröjor så slänger jag min kommersiella princip i väggen och beger mig till Malmgrens damklädesaffär.

God Jul

Äh, det blev ingen sol och ingen strandfotografering.
Bjuder istället på den enda knoppen i julkaktusen.

Diagnos - Vädernojja

Jag har nog diagnosen "Vädernojja".
Kollar yr och smhi flera gånger i veckan. Till ingen nytta alls eftersom vädret blir som det blir även om prognoserna på vädersajterna är både detaljerade och långsiktiga.
Det som jag just nu letar efter är sol och minusgrader av två orsaker. Det ena är att jag vill försöka fånga en fin vinterbild vid stranden och det andra är jag längtar efter en skidtur i finväder.
(Tänker åka trots värken. Hinner nog några kilometer innan det onda stoppar mig.)

Yr säger att solen skall titta fram om några minuter och det ser faktiskt ut som om det skulle bli sant så nu är det bara att förbereda sig för en strandpromenad.

Angående "Vädernojja" så finns det flera som jag. Läs Esks krönika i dagens DN.
http://www.dn.se/sport/johan-esk-fastnar-jag-for-nagot-finns-inget-normalbeteende

 



Jordens undergång

Idag går jorden under.
Funderar på om något jag gör idag spelar någon roll?
Skall räkningarna betalas eller skall jag köpa smaskiga kakor för hela lönen?

 

Bilden är lånad från Vetenskapens Värld.

Orientering i Småland 1972

Lagom jag blev glad för några minusgrader och lite snö blev det grått och slaskigt.
Normal gotländsk vinter är inte något speciellt uppiggande så då får jag väl pigga upp mig med lite orientering för länge sedan.

Orientering förr i tiden del 24
Med tanke på våra tuffa båtresor så kom vi ändå iväg hyfsat många gånger till fastlandet för att orientera. De flesta gånger reste vi till Stockholm, Småland och Södermanland och den 14/5 1972 var vi i Vimmerby för att springa ungdomsbudkavle.
Syster Dalkulla, Lythan och jag deltog i flickklassen och Bittan fick springa med killarna.
Jag sprang tredje sträckan och vi kom på andra plats efter Jönköpings OK.

Jag minns inte mera av banan än att jag var ensam hela vägen. Vi var ju ganska långt efter segrarna!

Pappa Tore, Marianne Lyth (endast 13 år) och jag.
Kolla nylonblusen!
Vi fick moderna tshirts till 5-dagars i Eksjö den sommaren 1972.

En suddig bild på alla oss som var med.
Mats Swensson, Teddy Larsson, Lennart Malmberg, Max Magnusson, Bosse Pettersson, Roffa Andersson, jag, Marianne Lyth, Bittan Larsson och Syster Dalkulla.

Strömlöst på ön

Strömlöst på hela ön och det var bara att plocka fram stormköket för att koka tevatten.
Kvinnan på GEAB sa att det var något som hade löst ut på kabeln i Västervik. Så nu "går" hela ön på reservkraften.

Undrar om det är några i Västervik som har saboterat vår ström för att visa att vi måste gilla att åka färja till Västervik. Det finns ju sådana idéer.
Jag är säker på att vi är många som inte gillar den idéen.

Sista biten hem

Sista biten hem plåtad från förarsätet.

Mörkt och snöigt som en vinterväg på landet. Men jag bor i Visby som ju är en stad. Så visst är det lite konstigt att köra en sån här väg sista biten hem.
Men det får gärna fortsätta vara så här trots att vår del av Visby har utökats med många nya innevånare.

PS Tack för hjälpen!

Stort tack till Erland, pappa Hellgren, Allan och Karl-Johan som idag tog sig tid och rengjorde båda mina skidpar. Skidorna var fulla med barr och bark från förra vintern.
- Har du köpt skidorna på Flisen? undrade Erland.
Eller det var kanske Allan som undrade.
Klubbens äldre gentlemän verkade i alla fall ha trevligt där i vallaboden.

Det är fullt med snö vid stugan och spårkörarna Niklas och Mats hade varit ute tidigt för att köra upp spåren. För mig blev det ingen skidåkning idag. Sparar ryggen och foten till en dag med minusgrader och sol!

Håll koll på spåren!
www.svaideroma.se

Kråkfällan

Där i gläntan, bakom snåren, står en kråkfälla.  Kråkorna kan komma in men inte ut.
Undrar varför den står där.
Stör kråkorna flygplanen? Stör kråkorna golfarna? Stör kråkorna de boende i närheten? Eller blir kråkorna mat?
Eller ...

Lugnet före blåst och snö

Det har varit lite konstigt den här veckan.
Till exempel som i onsdags då nyheterna berättade om inställda flygplan och snökaos i Stockholm samtidigt som jag tittade ut genom mina fönster och det enda jag såg var stillhet och snöblask.
Och som igår när Radio Gotland berättade om 40 cm nysnö på norra delen ön och utanför mina fönster var det endast gammal snö.
Så nära men ändå så olika.
Men nu gäller det att hålla i sig för enligt fredagens väderrapport kommer det att från och med i morgon att blåsa och snöa i tre dygn. Burr!

Det blev ingen nästa gång i Garda idag. Antar att det är snöns fel.
Och ingen fika i Ardre. Men som tur är går det också bra att promenera och fika i Visby.

Mumsiga lunchmackor på H 10.

Gotlands största snögubbe

Troligen är det Gotlands största snögubbe som står på vakt utanför affären i Stenkyrka. Han är påhittig han handlaren.
Kan inte låta bli att småle.

Nu finns det skidspår vid stugan. Både 2,5:an och elljusspåret är uppkörda. Undrar hur spårdragarna lyckades med det?
www.svaideroma.se

Eländes värk

Vaknade som vanligt med en värkande ländrygg. Suckar över mina diskbråck. Suckar ännu mera när jag drar upp persiennen, ser all snö och inser att det inte bara löpning som är omöjligt för mig utan även skidåkning.
Ortopeden har sagt till mig att bland annat ena disken i ländryggen är helt slut, att det är ingen ide att göra någon operation utan det är bara att vänta tills allt har stelnat av sig själv.
Hur länge skall jag vänta? Hur skall jag stå ut med värken?
En av mina arbetskamrater som också har ryggbesvär har väntat i 12 år på att värken skall försvinna!
Vilket den inte har gjort och istället har besvären blivit värre. Trots långa sjukskrivningar på grund av värken har hon inte ens fått göra någon ny röntgen under alla dessa 12 år.
Skall det vara så här? Jag har flera år kvar till pensionen och måste slippa värken för att orka jobba och ha en meningsfull fritid.

För övrigt är det väl ingen höjdare att gå ut i dagens blötsnö så jag passade på att ta några snöbilder från våra fönster.


Grannen snett emot har ordnat ett fågelcafé till talgoxarna och de andra småfåglarna som annars håller till i buskarna.

Snöpelargon - Får se hur länge den klarar av den begynnande vintern.