Sprang Tullinges Hösttävling Medel i lördags. Det gick väl hyfsat förutom att jag kom för sent till starten och kom iväg två minuter senare än min starttid. Gjorde en liten sväng vid femte kontrollen, som berodde på att jag sprang efter löparna jag hade framför mig. Ajabaja! Straxt innan skärmen snubblade jag till och dängde vänster knä rakt ner i stenhällen. Det gjorde rackans ont och på slutet av banan hade jag riktigt svårt att springa på lite fortare. Allt detta berodde på att jag på morgonen kom iväg lite senare än planerat och dessutom körde en massa fel. Eftersom jag befann mig i norra delen av Vasastan så tänkte jag att det var lättast att ta mig till Tullinge via Esssingeleden. Och det var det säkert om det inte var för att jag svängde fel innan jag kom ut på E4:an och sedan var det en himla massa kringelikrokande genom Stockholm för att slutligen komma fram till Huddingevägen. När jag äntligen kom fram till tävlingen var det bara att sätta på sig skorna och springa iväg till starten. Mycket långa 1200 meter! Trodde aldrig jag skulle komma fram. Stress, stress! Benen kände segare än vanligt. Kanske berodde det på stressen eller tre timmars gående på Hälsomässan i fredags med"Jagorienterarbaraförattinteblitjock" eller torsdagens löppass och yogapass. Eller kanske allt? I duschen blev jag tvungen att tigga tvål eftersom min neccesär var kvar på hotellet. Som tur var fanns det både goda smörgåsar och kakor att käka innan tillbakafärden.
Klarade kusin Anders50-årsfest trots mitt svullna knä. Vi hälsade på faster Karin i går eftermiddag. Hon är 77 år och jobbar ibland på nätterna på Huddinge sjukhus. Vart är alla yngre arbetslösa?
Imorgon måste jag skriva rent protokoll från GOF:s senaste möte förra onsdagen och på kvällen startar jag en studiecirkel för några av klubbens 12-13 åringar, Full koll orienteringsteknik från gul till orange. Skall bli kul...med cirkeln alltså..inte protokollet.

Tandhygienist måste vara en av världens mest otacksamma yrken. Bara något halvår eller år efter det att hygienisten har tagit bort tandsten och plack från den hemska patientens orena mun så kommer människan tillbaka med lika mycket tandsten och plack. Usch, så hemskt! Visserligen har människan gnott på sina tänder med full kraft, rengjort med tandtråd mellan tänderna och ner i tandfickorna så energiskt att mungiporna blivit sönderskurna av tandtråden samt gjort fluorsköljningar men har ÄNDÅ inte fattat hygienistens råd att hon MÅSTE ANVÄNDA ELEKTRISK TANDBORSTE OCH TANDSTICKOR OCH ALLA ANDRA SAKER SOM MAN SKALL ANVÄNDA NÄR MAN RENGÖR SIN ORENA MUN MINST TRE GÅNGER OM DAGEN! Undrar om tandhygienister delar in oss andra i olika grupper som t ex mycket plack = dålig människa.
Fick igång stavarna igår kväll och gick elljusspåret med Gunilla vilket har resulterat i träningsvärk i armarna.

Udden söndag förmiddag den 2/11 2008

Det som var nästan för mycket kläder i onsdags var nästan för lite vid dagens löprunda. Burr!
Är jag en tantrebell eller en vinnare? Vid besök på Coop Forum idag för inköp av en plastback fastnade jag för deras avdelning med adventsstjärnor. Där hittade jag en en häftig stjärna på fot med en massa bling-bling. En outlevd bling-blingdel av mig bestämde sig för att köpa den. Nu står den och strålar i studentens sovrum trots att det är en hel månad till första advent. Så antingen är jag en riktig tantrebell som vågar trotsa traditioner eller så har jag vunnit "förstmedadventsbelysnings"tävlingen. Jippi!

Äpplen är gott! I butikerna finns nu många olika svenska sorter och jag köper och äter. Sista veckan har det blivit mera äpplen än vanligt eftersom jag fick ett lass av Gurpe-Anki. Äppelmos, äppelkaka, äppelomelett och råa äppelbitar som får koka med i gröten. Men äpplen tillsammans med en kost som till stor del består av rotfrukter och lök är ingen hit. Ont i gallan i går och ont i gallan idag. Ont i ryggen som bara den!
Nästa lördag är det 50-årskalas för kusin Anders i Stockholm så fram till dess så får det bli en diet bestående av potatis eller pasta eller ris med mycket vatten. Boring!
I något slags övermod har jag anmält mig till Tullinges Hösttävling Medel som också är på lördag. Varför försitta chansen att få springa orientering när jag ändå är i Stockholm? tänkte jag väl kanske och glömde helt bort att risken för snöblask är överhängande den här tiden av året. Får se till att bli frisk, klä mig i varma springkläder och lunka runt. Visst ja, har köpt en ny kompass som jag måste testa. Nu är jag helt säker på att jag inte kommer att missa några kontroller.

Lycka kan vara att Fiskgubben hinner sätta ut sina landnät vid udden och jag hinner springa Moa-rundan innan regnet kommer.

Jag har varit sur ända sen vi hade möte igår kväll. Det som händer under mötet är att en ledare inte vill fullfölja sitt uppdrag på grund av tidsbrist samt att han/hon varken har blivit tillfrågad eller vald till uppdraget. Ok, det har jag full förståelse för men blir sur eftersom jag inser att det kommer att sätta oss på pottkanten och att vi kommer att få svidiga kommentarer från annat håll. Direkt är det någon annan som hugger och tycker att jag inte kan säga det jag säger. Nåväl, det är inget att tjafsa om så det är bara för oss att utse en annan representant.

Men det är det som händer i slutet av mötet som gör mig verkligen sur på riktigt. Inför mötet med valberedningen nämner jag att jag inte vill bli omvald som ordförande. Jag har endast tagit på mig uppdraget för att det absolut inte fanns någon annan. Jag tycker att en ordförande skall endast vara ordförande för att hinna med att ha överblick och insikt i klubbens hela verksamhet. Det svårt att hinna med när jag också är ledare för orienteringsgruppen, tränare för gula gruppen, ansvarig för en del läger och resor samt klubbens representant i GOF:s styrelse. Då möts jag av hånflin och kommentarer som: -Nu är du bara ute och fiskar efter beröm.

DÅ finns det inte någon förståelse för att även jag har för mycket att göra ideellt.