Grynge nu och då

Det blev ingen skuggning. Ammanda valde att stanna vid familjens stuga. Förstår det. 23 grader varmt och äntligen lite vanlig gotlandssommar.

Valde då att springa bana 8 som var 5,3 km. Jag känner till terrängen en del och när det är så blir det ofta lite slarviga och svaijiga vägval. Det som är grönt på en här kartan är verkligen svårt att ta sig igenom i terrängen på de flesta ställena. De grönstreckade områdena består mest av blåbärsris, ljung och mycket höga ormbunkar som är lika sugit att springa i som på Avanäset.

Till tvåan ändrade jag mitt vägval halvvägs till kontrollen. Så får man inte göra. Fy! Hade varit bättre att springa runt om till höger på stig fram till stigkorsningen. Grönområdet fram till kontrollen var rätt lätt att springa i.

Till fyran fanns en uppsprungen stig från 2-dagars längs med beståndsgränsen. Det var bra men mindre bra var att jag hamnade lite för långt åt vänster. - Inte följa höjdkurvan? undrar kanske någon som inte vet hur tyrpiska gotländska sådana oftast ser ut. Nog med förklaring?

Till femman fanns det också en 2-dagarsstig genom grönområdet mitt på sträckan. Här är det tjockt grönt.

Tittade för lite på kartan på väg till nian och de som stämplade efter mig vid åttan (elitledaren och en dam från Garda) och tog stigen mellan stugorna var före mig vid skärmen. Fy igen!

Karta över samma område från 1972. Även om framkomligheten inte markerades var det inte så tätt i terrängen som nu. Antalet sommarstugor var lätträknade då för 27 år sedan jämfört med idag.

Banan är från sista etappen på 3-dagars det året. Minns att första etappen vid Sjausterstranden på Faulhammar kartan inte gick så bra. Startade efter kl ett men det var bara att tidigt på morgonen åka med familjen till tävlingen. Varmt var det och att dricka och fylla på med ny energi under den långa väntan på stranden i värmen var inte uppfunnet ännu.

Bittan och jag startade samtidigt, rusade på och gjorde dåliga vägval. Vi stämplade samtidigt vid sista och jag ångrar än idag att jag inte ens försökte springa om henne på spurten. Hon blev trea och jag fyra. Mer vet jag inte. Skrev aldrig upp tider med mera när jag var missnöjd.

Området från sexan till sjuan samt hela målområdet är sedan många år tillbaka naturreservat med en fin promenadväg från Grynge till Sjuaster.

Avslutade kvällen med en försenad födelsedagsmidag för Systerdalkulla med familj på Krakas.

Godast mat, bästa dryckerna, trevligaste personal och finaste miljön! Absolut bästa krogen på ön!

Veckans träning

- Nej, nu är jag frisk, tänkte jag igår och gav mig iväg på söndagens framflyttade långpass.
Efter 40 minuter kände jag kramp i höger ben. Gick lite och forsatte sedan springa. Efter tag började det även krampa i vänstra benet. Försökte springa lite till men gav upp efter 52 minuter. Gick lite till och tog sedan ny fart uppför backarna till bilen som stod vid Adre lucke. Skulle egentligen ha sprungit 73 minuter.
Tror inte att jag har haft kramp i benen sen jag var tonåring och tränade mycket. Så är det inte nu för tiden, alltså tonåring och tränar mycket.
Var väl ett för långt pass efter en veckas feber. Fy, fy!

Lättare träning på programmet den här veckan. Så 21 minuters löpning med styrketräning kändes som en barnlek innan jag gav mig iväg. Men benen kändes som elefantben och när jag klumpade fram upp, ner och upp,ner för vår enda vägbacke här där jag bor så var jag lite nervös att jag skulle orsaka en lokal jordbävning i Kräklingbo.

Torsdag - Intervaller på förmiddagen och sedan skuggning av Amanda vid motionsorienteringen vid Grynge.
Söndag - Kort långpass.
Om jag nu orkar efter lördagens stora släktträff. Lär väl bli en sen kväll.

Avanäset

Fårös nordöstra del heter Avanäset. Där finns bland annat den jättestora sanddynen Ulla Hau (syns lite i västra kanten av kartan) och den består som gott som helt av sand. På samma sätt är resten av näset en gigantisk bevuxen sanddyn där det växer tall, al och björk. Träden tillsammans med gräset sandrör planterades på 1800-talet för att stoppa sandflykten.
När man tittar in i den glesa tallskogen med de böljande små kullarna blir man verkligen sugen på att ge sig ut i terrängen och springa. Här finns garanterat inga stenar att snubbla på, men... sanden som sagt var... Sand, tvättsvampsliknande mossa, blåbärssris och ljung gör att man för varje steg sjunker ner till knäna i växtligheten. I de små sankmarkerna växer al och höga ormbunkar. Och de gula områdena är höga sanddyner. Så blir man sugen så kan man säga att det suger rejält. Men fint är det!

Kartan är från 1987 och banan från sista etappen 3-dagars 1990. Vi hade precis flyttat till Kräklingbo och vi lämnade vårt ouppackade hem för att bo i en liten friggebod vid en camping på Fårö. Första etappen var på den västra lättsprungna delen av Fårö och jag minns att det gick bra.
Mindre bra gick det när vi skulle sova. Studenten och Dottern hoppade som gummibollar upp och ner i våningssängen i den lilla skrubben och kunde inte somna. Till slut fick vi sätta dom i bilen och köra ett varv runt Avanäset så att dom somnade.
Andra etappen var det samma tc som tredje. Nyslaget hö gjorde att Fiskgubben blev dålig eftersom allergimedicinerna inte var speciellt verkningsfulla på den tiden. Det var bara att köra hem. Bilskrället stannade i kön till färjan och Fiskgubben fick nysande rulla bilen fram till nedförslutningen till kajen. Efter väntan på nästa tur hade motorn svalnat och vi kom sent hem. Mina föräldrar fick ta över friggeboden. Minns inte hur det gick på etappen.
Körde ut till Fårö utan familjen nästa dag. Var helt slut men orkade nästan hela banan. Från femman till sexan valde jag att springa runt på stigarna och vägen för att undvika sanden som sen inte gick att slippa. Minns att jag totalbommade nian. Var helt slut. Skulle ha stannat hemma.

Sanden på Avanäset innhåller ingen kalk vilket gör att man till exempel kan hitta vanliga gula kantareller. Sällsynta på resten av Gotland men finns inte heller i några stora mängder av på Fårö heller. Men vi letar ändå. Speciellt Fiskgubben tycker det är kul eftersom han är mycket bättre än mig på att hitta svamparna. Har bättre svampögon. Blir väl så när man är uppvuxen i de finska svampskogarna.

43-kavlen "Fem små orienteringstanter"

I år äntligen har våra yngre damer uppnått tillräcklig ålder för att jag skulle slippa vara med. Äntligen ett tipp topp lag och så bangar en efter en. Först Eva E som brukar vara grym på första sträckan. Orsak- något med släkt från Kanada. Sedan Ann-Marie. Orsak -vila onda foten. Sedan Nina. Orsak - Börjar jobba på måndag.
"Fem små orienteringstanter..."
För övrigt var det bara 32 lag anmälda. Vad jag minns brukar det vara över 50. Konstigt att det minskar trots att 21:or får vara med. Kanske för nära 5-dagars?
Vårt H 60 lag startade inte. Varför vet jag inte.
Bros herrlag i 43-klassen placerade sig på 13:e plats. Har ingen aning om om dom är nöjda med det. Blev åtminstone ingen felstämpling! Grattis!

Ingen gotlänning med på Ultralång SM. Antar att ungdomarna inte får mera ledigt från sina sommarjobb.

Augusti är fullspäckad med släktträff, orientering (egen träning, ungdomsträning, tävlingar, möten, planeringar), löpning, målarkurs och flytt av Dottern. Tydligen skall jag infinna mig för arbete den 13:e men jag vet inte vart. Har inte tid med arbete, inte i augusti i alla fall, så jag lämnar nog in en ny tjänstledighetsansökan.

Feber feber

Torsdag - Ja, lite piggare. Kan nog springa idag. Strax före lunch feber igen. Suck!

Fredag - Ja, ännu mer piggare. Kan nog springa idag. Strax efter lunch feber igen. Suck!

Idag - Är jag piggare? När kommer febern idag?

Dessutom löjligt låg feber straxt under 38 grader. Men ändock feber för mig.

Som dagfjärilsmätaren på fönsterkarmen vill jag också ut härifrån!

Andnöd

Som tur var kom Kusin Anders, Söderkisen, förbi idag och räddade mig från månadsslutets räkningshögar. Det blev en sväng till fiskbutiken i Sysne och sedan fika på fiket i Östergarns fd skola. Fick värsta andnöden när vi klättrade uppför berget för att titta på utsikten. Kändes som ett vårpollenallergianfall!
Knappt man kan tro att jag idkade åsklättring förra veckan.

Fick mail idag om Minattsloppet. Mindre än tre veckor kvar så jag har verkligen inte tid med någon andnöd och feber.

Undrar vad jag tänkte när köpte flera kilo blåbär igår. Hade jag glömt att vi bytte till en mindre frys för flera år sedan? Hur skall jag nu få rum med all salmbärssylt som skall kokas om några veckor när salmbären är mogna?
Andnöd!

Förklaringar

Jo, alltså jag menar att när jag är sjuk blir det inte så orienteringslungt utan jag läser mail, kollar kalendern, skickar mail osv fast jag skulle ta det lungt den här veckan. Tur att ingen gotlänning gick till final i dagens Sprint-SM så att jag kände mig tvungen att kolla.
Angående Linnéa avbrutna lopp i går så berodde det tursamt nog inte på någon skada utan hon missade helt enkelt och fortsatte inte loppet när hon hörde speakern säga de andras tider.

Fortfarande trött och febrig. Bara det nu inte är den beryktade influensan. Då lär man blir trött i flera veckor.

Istället för dagens träning blev det en stillsam cykeltur till Histilles och hem igen.


Istället för sol och bad blev det inget annat. Solen sken ändå inte och i vattnet var det giftalger.

Istället för blåbärsplockning blev det köp av färdigplockade blåbär när bärbilen kom till butiken.
Istället för städning blev det en håglös sopning av köksgolvet.

Dagens orientering blev, trots mina förutsättningar om orienteringsvila, lite koll hit och dit samt att skicka scannad gammal Anga-karta till Silke i Göteborg. Den behöver hon nästa sommar för att inte cykla vilse i Angaskogarna.