Orientering i Grynge - Ofokus

Solen sken på sitt bästa sätt igår och vinden blåste kraftigt men varm och skön.
Dagen började med försök till fiske vid Sysne och fortsatte med bara sitta stilla och glo. Tog några bilder men allt fokus försvann på grund av blåsten. Kolla!

Köpte rökta flundror vid rökeriet och fortsatte till Grynge och kvällens motionsorientering. Jag känner väl till hur jobbig terrängen är där och att en dag i solen inte är den bästa uppiggande aktiviteten men jag ville vara med ändå.
Okej ..
Jättetrött redan på väg till ettan.
Ramlade bland ormbunkar, blåbärsris och blåbär precis framför andra kontrollen. Plockade blåbär och åt. Funderade en stund på om jag skulle fortsätta eller hämta hinkarna i bilen och plocka bären istället.
Kravlade mig fram till skärmen, stämplade och försökte skärpa mig.
På väg till fyran var det många som irrade omkring i snårskogen. På kartan är skogen märkt med ljus-ljus grön färg men verkligheten är mycket mörkare och det är lätt hänt att komma ur riktningen.
- Vi är för långt åt höger, sa en stockholmsk man till en annan man.
- Hm, tänkte jag och drog mig lite åt vänster. Lite blev mycket och när jag visste var jag var fortsatte mitt snurrande. Som tur var kom Gurpe-Anki ångade fram i skogen och jag kunde hänga efter henne in till kontrollen, en sten i en glänta omgiven av tät-tät skog.
Missade sexan. En lite större vät i en sänka som jag själv har hängt ut kontroll i för några år sedan! Snacka om ofokus!
Två lätta kontroller längs stranden kvar och jag var så trött att jag orkade inget annat än att gå. Tänk att 3,4 km Öppen 7 kan bjuda på så mycket äventyr!

För VOK-Ingrid blev det inget roligt äventyr. I snårskogen på väg till fyran ramlade hon och skadade vänsterarmen. Hon kunde inte komma upp utan fick ropa på hjälp. Som tur var det en orienterare som hörde henne och kunde springa till arrangörerna för att be om hjälp. Sven-Olof hämtade henne med sin bil.
Armen såg helt vriden ut och hennes kvällsorientering slutade på akuten.
"Tur i oturen" så var det ingen skelettskada utan armbågen hade hoppat ur led. Men ändå ingen höjdare med två veckor gipsad arm för Ingrid som gillar att bada.

Kvällens arrangörer, Lasse och Sven-Olof i skuggan under tallarna.
En av skärmarna satt vid deras favoritfiskeställe!

Puttet

Den där foten ...
Tredje ortopedbesöket. Doktorn jag träffade idag pratade om steloperation och ledprotes men lyckligtvis tyckte han inte det var någon bra lösning för min fot. Nu skall jag få prova ett ledstöd som "låser" foten på samma sätt som en steloperation. Om jag tycker det hjälper kan jag kanske bli opererad.
Men det vill jag inte så jag får nog gilla läget med en trasslig och värkande fot.
Puttet ...
En spruta smärtstillande mitt i ledet. Det gjorde ont och kommer att göra ont i några dagar.
Vill inte det skall värka imorgon eftersom det är motionsorientering bland taggbuskarna i Grynge och där vill jag vara med.

Varför?

Löjnantshjärtan i min "Medelhavsrabatt".

I min pyttelilla "Medelhavsrabatt" växer och frodas blommorna jag planterade i våras.
Jag tycker om att sitta och titta på blommorna. Det skänker en aning ro när tankarna far omkring.
Varför kan inte alla få fortsätta leva tills de blir gamla på riktigt?
Nu finns inte "Svaidingarna" Kajsa och Gillis längre. Det känns mycket tungt. Båda två dog för elva dagar sedan.
Kajsa var en av "mina Svaidetjejer" som blev sjuk i cancer för omkring 30 år sedan. Blev frisk men mot cancern är det en ojämn kamp att föra. Kajsa blev bara 51 år.
Gillis var tidigare en av ledarna i klubben. Han dog oväntat och hastigt endast 65 år gammal.
Tänker på er båda.

I "lånta fjädrar" på 3-dagars i Othem

Den här veckan har det varit många orienterare i skogarna på norra Gotland.
Jag var också där men på ett för mig annorlunda sätt. Blir så när man är tvungen att arbeta mitt i sommaren.
Det blev orienteringsutflykt med barnen på fritids!
Vi deltog i första och sista etappen. Efter första dagen tyckte några av barnen att det var pinsamt med mjukisbrallor och tshirts, så det var bara för mig att låna ut mina "nylon" som på något konstigt sätt har blivit lite för små för mig.

Tim var så nöjd med mina byxor av gammal modell så han fick behålla dom. Nellie tyckte att kläderna var så sköna att hon behöll dom på hela dagen tills det var dags för henne att åka hem.
Undrar om de "lånta fjädrarna" bidrog till att barnen bad att få orientera mera eller om det var dom stora fina guldmedaljerna som lockade till mera orientering.
Nu hoppas jag att Bro kan ta vara på barnens intresse!
Barnen jag jobbar med bor alla i Bro:s upptagningsområde och har tyvärr för långt alla åka till min klubbstuga. Spelar ingen roll ... bara dom gillar att orientera.

Vädervärk

Fixar inte omslag i vädret. Är vansinnigt trött, hjärtat och hela vänstra sidan värker så grymt.
Vet att det blir bättre när ovädret har dragit förbi men det är ändå lika olidligt varje gång det händer.
http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/vadret-och-halsan

Imorgon är det dags för den sista etappen av 3-dagars. Planeringen är att jag skall åka dit med mina fritidsbarn för att springa U1:an.
Men inte om det regnar!

2-dagars Miniknat

Hört från ketchupkön:
- Det här var det finaste Miniknat jag har varit med om, sa en ung pappa.
Det var nog många som höll med om det. Kan det bli bättre än så här en solig sommardag på Fårö?

Så skimrande var aldrig havet ...

På väg till punkthöjden.

Var är dosan?

Miniknatets vätskekontroll.

Nina med barn skötte om knattarnas strandbana.
Själv hackade jag grönsaker som jag sedan la på mackor. Anita, Gertrud och Åsa skötte de andra momenten av smörgåstillverkningen.
Minglade lite och sedan var det dags att hjälpa grillarna med att hålla ordning på hamburgarnas tillbehör. Att byta flaskor med dressing, senap och ketchup var ingen lätt match. Som tur var fick jag hjälp stressade och hungriga kunder.
Hört mera i ketchupkön:
- Hur gick det för dig att springa?
- Det gick bra. Flöt fram som på finaste tartanbanan.
Ni som var där i skogen på Ulla Hau förstår mycket väl ironin. Ormbunkar, blåbärsris, mossa och sand, sand, sand ...

- Det här var det bästa 2-dagars på 35 år! sa Bro-Uffa.
Säger väl allt om helgens tävling.

Stranden igår kväll

Kvällen var sen och solen sken som eld genom lövkronorna och jag skyndade mig ner till stranden för att fånga det sista av dagen på bild.
Men inte tillräckligt snabbt ...

Solen hade hunnit sjunka ner i molnbanken över horisonten.

... men sen så hände det här ...

Solen börjar krypa fram igen sista biten ner.

... och så blev det så här.

Hela solen syns igen och fågeln passar på att flyga in i solnedgången.