Sprang Tullinges Hösttävling Medel i lördags. Det gick väl hyfsat förutom att jag kom för sent till starten och kom iväg två minuter senare än min starttid. Gjorde en liten sväng vid femte kontrollen, som berodde på att jag sprang efter löparna jag hade framför mig. Ajabaja! Straxt innan skärmen snubblade jag till och dängde vänster knä rakt ner i stenhällen. Det gjorde rackans ont och på slutet av banan hade jag riktigt svårt att springa på lite fortare. Allt detta berodde på att jag på morgonen kom iväg lite senare än planerat och dessutom körde en massa fel. Eftersom jag befann mig i norra delen av Vasastan så tänkte jag att det var lättast att ta mig till Tullinge via Esssingeleden. Och det var det säkert om det inte var för att jag svängde fel innan jag kom ut på E4:an och sedan var det en himla massa kringelikrokande genom Stockholm för att slutligen komma fram till Huddingevägen. När jag äntligen kom fram till tävlingen var det bara att sätta på sig skorna och springa iväg till starten. Mycket långa 1200 meter! Trodde aldrig jag skulle komma fram. Stress, stress! Benen kände segare än vanligt. Kanske berodde det på stressen eller tre timmars gående på Hälsomässan i fredags med"Jagorienterarbaraförattinteblitjock" eller torsdagens löppass och yogapass. Eller kanske allt? I duschen blev jag tvungen att tigga tvål eftersom min neccesär var kvar på hotellet. Som tur var fanns det både goda smörgåsar och kakor att käka innan tillbakafärden.
Klarade kusin Anders50-årsfest trots mitt svullna knä. Vi hälsade på faster Karin i går eftermiddag. Hon är 77 år och jobbar ibland på nätterna på Huddinge sjukhus. Vart är alla yngre arbetslösa?
Imorgon måste jag skriva rent protokoll från GOF:s senaste möte förra onsdagen och på kvällen startar jag en studiecirkel för några av klubbens 12-13 åringar, Full koll orienteringsteknik från gul till orange. Skall bli kul...med cirkeln alltså..inte protokollet.