lördag 31 oktober 2009

Hockeyspelare=riskgrupp?

När jag häromdagen hörde på radion att Leksands hockeyspelare hade fått influensavaccin före riskgrupperna tänkte jag: -Nu går Systerdalkulla i taket.
Leksand är en liten kommun som lever stort på alla turister som i stort sett året runt vill komma dit och titta på de röda stugorna. Och det är man ganska malliga över. Känns som de är mera patrioter än oss gotlänningar.
Dessutom utnämnde AB för något år sedan Leksand till Sveriges mest framgångsrikaste idrottskommun. Men trots att att så många leksingar är framgångsrika idrottare så är det bara hockeylaget som räknas bland kommunpolitikerna och företagarna. Listan på favörer är lång. Enligt Systerdalkulla.
Så nu när vi skulle träffas i Linköping på Jockes 30-årsdag så väntade jag mig en lång utläggning om det inträffade. Men Dalafamiljen höll en låg profil och viskade något som lät som om de skämdes över att vara Leksandsbor. Hmmm!
Vidare läste jag i dagens tidning att hockeylagets läkare hade beställt hem 50 doser till riskgrupper med motivering att många av hockeyspelarna har astma. Jo,jo...
Kanske inte så bra att spela hockey inomhus. Skall våra skattepengar gå till en idrott som gör utövarna astmasjuka?

Undrar vart fotoöverföringssladden gömmer sig?

onsdag 28 oktober 2009

Axlarna värker

Hade behövt en timmes egen träning ikväll men så blev det inte.
Hann inte iväg innan det blev mörkt och här på landet bland Bysar och Torspsjäsku och Di sma unda jordi behöver man pannlampa för att hitta runt. Lite väl läskigt trots lyset så jag blev sittande här skrivandes och skickandes mail hit och dit.
Axlarna värkar.

Två släktmail och resten handlar bara om orientering. Måste rensa skallen på allt som snurrar runt men helt klart är det för många trådar jag håller i.

Vinterträningen var inte tung utan kändes lätt. Deltagarna verkade vara nöjda.

Bob, Olof och RastaAnders skall bjuda in ungdomarna till lan med Catching Features någon lämplig fredag-lördag innan Lucialoppet. Verkar kul tycker jag. Hoppas ungdomarna tycker det också.

tisdag 27 oktober 2009

Vinterträning

Det har slutat regna och det blir nog ingen mera nederbörd ikväll.
Och ikväll startar vi vinterträningen för alla 12-16 år. Hoppas att ungdomarna inte är för påverkade av denna gråa dag utan kommer till stugan med lust och ork.
På programmet står: kort lättdistans, koordinationslopp och enkel styrketräning.

Skidgruppen tränar också. Där är det tuffare träning på programmet med sikte mot Vasaloppet.

Men vi nöjer oss med löpträning på tisdagar och orientringsteknikutflykt en gång i månaden.
Om det inte blir snö. För i så fall blir det skidåkning istället. Kanske...

Vinterträning... låter tungt!

söndag 25 oktober 2009

Bästa tiden


Bästa tiden är nu. Normaltiden.


Blir alltid sjuk av den så kallade sommartiden. Tvingas upp en timma tidigare än vad som är normalt för mig.


Normaltid. Tidens som är bäst!

torsdag 22 oktober 2009

Ner i stressträsket


Stressträsket. Jag har varit där förut och nu är det bara att inse att jag är på väg ner igen. Inte sakta och säkert utan fort och okontrollerat.
Har en förmåga att säga ok till olika uppdrag mest för att jag tycker det är roligt men ibland även för att det inte går att hitta någon annan. Jag har väl inte flera uppdrag än många andra ideella ledare men efter det att jag för några år sedan var sjukskriven för utmattning är stresströskeln inte särskilt hög längre.
Blir nu tvungen att börja rensa. Alltså inte för att det är tråkigt eller något sådant utan endast för min hälsas skull.

Sorry, som en del brukar svara i mail till mig. Hatar det svaret.


tisdag 20 oktober 2009

33 år är vi alla

- Jag fick lampan när jag fyllde år, sa Ann-Marie till Mathilda och Olof.
- När du fyllde 28? frågade Mathilda och skrattade.
- Nej, när jag fyllde 33, svarade Ann-Marie.
För nu är det så att många av oss 50 plussare i klubben är 33 år precis som Tobbe. Vilket han berättade för Ihreskog i fredagens GT.



Men ... det är klart ... några 24 mils löpning över Alperna, inklusive 15 000 meters stigning, på 8 dagar är inte något vi vanliga dödliga klarar av.

Bilden har jag lånat från marathon.se.



Grattis igen Linnea! Nu till Silvastipendiet och 25 000 kr!

måndag 19 oktober 2009

Gårdagens bana

I den här skogen vet jag att det finns många gläntor med kryptynne. Alltså slånbärsbuskar som kryper längs med marken och har sylvassa taggar. (Se tidigare inlägg med bild.)
En del av dessa gläntorna är markerade med gröna streck men inte alla. Därför blir det också en del omkringspringningar för att inte riskera att hamna i en sådan glänta. Det går verkligen inte att komma igenom dessa utan att riskera taggskador i hela fötterna.
2-3 Stod en liten stund på stigen och funderade tills jag kom på att senaste veckans nederbörd hade fyllt hela gläntan och skogen med vatten.
6-7 När jag närmade mig kontrollen såg jag GardaBernt, en äldre herre med mycket terrängkännedom, komma ut från skärmen samtidigt som jag såg den.
7-8 Noterade att han valde det södra vägvalet. Tänkte att det såg blött ut och sprang lite mera rakt på. Vi var i stort sett samtidigt vid stigkröken. Hörde senare vid målet att väten var fylld med vatten upp till knäna för de som valde den vägen.
10 Närmade mig kontrollen och såg en man, en hund och tre fruntimmer i gläntan precis söder om gropen. Inte så svårt att hitta den skärmen alltså.
10-11 Hunden lyckades vara framför mina fötter hela sträckan fram till stigen. Trots att jag bytte riktning lite hit och dit. Var lite snubbelrädd. Är även rädd för hundar. En riktig fegis!

Funderade på att ta en längre bana men när jag såg att de längre banorna gick söderut i det gröna område där jag hade en djungelvandring i somras så avstod jag. Noterade att Lena och Ing-Marie hade varit ute i nästan 1,5 timme på en av de längre banorna och blev glad att jag inte gav mig iväg åt det hållet.

söndag 18 oktober 2009

Blåa banor?

GurpeAnki hade behövt det där avåkningsskyddet idag. På väg till åttan ramlade hon pladask och kvaddade näsan, glasögonen, ena armen och nacken. Kom till målet med helt nedblodad näsa. Stackars henne!
Lite tröst blev det kanske i eftermiddags med kakbuffén i bygdegården.

Sprang oranga banan som var 3,7 km och hade 14 kontroller. Tog det lite lungt för hjärtats skull... eller ... kanske för att jag också är rädd för att:
- ramla och slå mig
- tappa riktning
- inte hitta kontrollerna
- få hjärnsläpp
Har jag blivit rädd för att orientera? Kan jag fortsätt med det här?

I förslaget om nya tävlingklasser med banlängder och svårighetsgrader har man föreslagit att den blå svårighetsgraden skall försvinna. Alltså lika svårt som svart men i inte lika svår terräng. Det finns en rekomendation till banläggarna att lägga våra äldrebanor i lättare terrräng men hur skall banläggare kunna klara av det när det redan idag är svårt för många banläggare att förstå att höga branter och dylikt är rent av livsfarigt för många av oss äldre.
(Gäller naturligtvis inte dagens bana.)

Dessutom föreslår man en rejäl ökning av banlängderna trots att 80% av alla som deltog i undersökningen angående tävlingsklasserna var nöjda med hur det är idag. Vem lyssnar man på? Skall vi bli färre?
Och så mellanklasser.
Dessutom borde man kalla klasserna för vad de är och följa RF:s riktlinjer angående barn. och ungdomsidrott.
Alltså: Barnklasser - 12 år och Ungdomsklasser 13 - 20 år och sedan Äldre klasser eller något sådant.

Ordförandekonferens i Tjottaheti någonstans om tre helger. Anmälde mig innan jag hade upptäkt hur otroligt svårt och bökigt det är att ta sig dit. Tidigaste flyg till Stockholm på lördagar är kl 9. Så är det säkert från fler avslägsna ställen i vårt avlånga land. Hur skall vi hinna fram i tid utan övernattning på fredagkvällen? Och så måste jag ligga ute med alla resekostnader själv.
Vad är det för fel med att stanna någonstans i Stockholm?

torsdag 15 oktober 2009

Avåkningsskydd á la Buttle

Snart är det väl risk för halka och avåkningar. Men sker det i den här kurvan i Buttle blir det en mjuklandning.
Skörden ser ut har varit extra god i år eftersom här ligger många flera ensilagebalar än tidigare år.

Regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst och så vidare. Ingen lust att träna. Får skärpa mig och trotsa vädret. Är ju Skogis Cup i Etelhem på söndag. Tror jag.

tisdag 13 oktober 2009

..... väder!

Sicket väder!
Iskallt, blåst, regn och hagel! Men fullt med barn och ungdomar på kvällens träning. Vad gör man inte för hur mycket pizza som helst!

Håll på att bli försenad till jobbet. När jag hämtade tidningarna regnade det och när jag senare skulle köra iväg hade regnet fryst till klisteris på bilrutorna. Här skall det vara otroligt många svordomar.

Kan inte påstå att jag på något sätt gillar den här delen av året.

Fast kanske lönnlöven och trattisarna.

söndag 11 oktober 2009

Bröt inte handen

Brööööööt!
Inte handen men loppet.
Tyckte inte jag hade något val när jag på väg uppför berget till 4:an halkade på en snorhal sten och slog i vänster hand och arm. Efter vårens omkullspringning som slutade med gipsad hand i fler veckor är jag rädd för att ramla och skada mig igen. Så jag tog mig försiktigt till tc på stigar och med lika snorhala stenar och rötter som i skogen. Blev genomfrusen i gråvädret.
Armen värker men säkert ingen skada.
SMS kl 11:07
Du får sluta med det där...
Undrar vad Fiskgubben menar med det?

Sölade till ettan, var 12:a till tvåan och 15:e till trean. Vi var 68 som startade så jag får väl nöja mig med det.

Grattis Linnea till andra platsen i Elitserien!

Grattis Benita till andra platsen i D 20 Elit!

Hur svårt kan det vara?

När nu de flesta av vår H 21:or och någon snabbfotad H 35 hade så otroligt hjärteskärande ursäkter för att inte vara med i 25-manna samt att Jensa fick låna en snabbare pinne hade man ju en förhoppning om att vårat motionslag skulle kunna ta sig runt i lugn och ro utan felstämpling.
Men det gick ju inte. Suck! Hur svårt kan det vara?

Vi fick i alla fall se en stor älg.

Snart dags för Korten. Skall trotsa den blöta skogen.

onsdag 7 oktober 2009

Gröna gruppen

Gröna gruppen på väg ut i mörkret
Det börjar mörkna på kvällarna och delar av gröna gruppen börjar tackla av. Blir så när man är liten och har tömt all energi i skolan och på fritids. Men här ovan ser vi gänget som aldrig blir trötta och far runt i skogen som yra rapphöns.
Kvällens program var kartteckenstafett och därefter var det dags att leta efter kontroller i området mellan elljusspåret och agmyren bakom stugan. Kontrollerna satt lite hur som helst och ganska nedtryckta i högt gräs och ormbunkar. Men det var bara att leta på och en liten stund såg gänget ut som ett tiomilatåg.
Vi tränade karttecken, rumsuppfattning och att våga springa utanför stigarna.
Kvällens roligaste var att reflexstavarna såg ut som tomma toapappersrullar och att få hämta in varsin stolpe.
Nästa tisdag blir det Sprintpizza i mörkret på P 18. Höstavslutning för alla grupper med pizzabuffe efter träningen. Brukar vara populärt.
Men riktigt slut är det inte ... Daladubblen, Morotsloppet och Helg utan Älg med övernattning har vi också kvar.
Väldigt mycket 25-manna just nu. Och kallt blir det.

söndag 4 oktober 2009

Olika utsikter

En liten del av Dotterns utsikt från hennes lägenhet

Utsikt 1
Helt molnfritt när jag flög in över Stockholm i torsdagskväll. Tittade ut när piloten meddelade att vi hade tio minuter kvar och såg hur vi gled över Handen och Rudan. Tänkte:
- Det tar ju mer än tio minuter att köra här ifrån och in till centrum. Trodde för ett kort ögonblick att jag körde bil. Sicken knäppgök jag är!
Utsikt 2
Se bilden jag har snott från Dotterns blogg. Det är bara en liten del av den utsikt man ser genom det stora fönstret hon har i sitt kombinerade kök-vardagsrum. Allt man ser av storstaden verkar vara så nära. Kanske för att man är på 21:a våningen och det känns nästan som en lågsniffande inflygningshöjd.
Utsikt 3
Piloten tog en sväng över Gotska Sandön för att undvika ovädret i väster. Tror inte att jag sett hela ön så nära förut. Det skulle verkligen vara roligt att få komma dit någon gång. Men inte idag. Har hört talas om vilka besvär som uppstår när man blir inblåst på den lilla ön.
Till slut gick det inte att undvika ovädret mera och det blev en av de absolut skakigaste flygningar jag har varit med om. Känner mig ännu åksjuk.

fredag 2 oktober 2009

Städning i Stockholm

I söndags ringde Dottern åter igen och skrek hysteriskt i telefonen. - Dom har inte städat! Och med dom menas de två ungdomar vars lägenhet hon skall hyra fram till nyår. Idag var jag och Fiskgubben på besök och fastän Dottern hade gjort rent på de värsta ställena så förstod vi vilken katastrof det var. Inte undanplockat, inte kastat sopor och grisiga skåp och igengrodda spisplattor. Undrar hur dom har lyckats grisa ner en endast två år gammal lägenhet och vad har dom gjort med spisplattorna?
Städade lite, plockade undan mera av deras saker, slängde sopor och bar ner saker i förrådet. Hoppas bara att vi hittar rätt förråd imorgon när vi flyttar ner ännu mera saker. Just nu står det som vi bar ner idag i ett olåst förråd.
Helt otroligt hur två unga kan låta sin nya lägenhet gro igen på detta vis.

Migrän. Usch! Blir så när man lämnar ett spöregnigt Gotland när det är mörkt, lämnar solglasögonen och sedan traskar ut i ett soligt Stockholm.
Värken och illamåendet börjar släppa och chansar på att det funkar med en löprunda om en stund. Imorgon skall det ju bli regn och då vill jag verkligen inte springa.