Orientering förr i tiden del 14

I Alaskogarna med 50 000 del
Jag har sparat banor och kartor men tyvärr är oftast deffarna, datum, namn på tävlingen och resultat inte antecknade. Om jag studerar banorna noga kan jag kanske komma på året och tävlingen och har jag något tidningsurklipp så går det lättare att minnas. Men inte alltid.
1969 sprang vi några tävlingar på våra två nya kartor, Kronvald och Lickersham. Övriga tävlingar och träningar fick vi hålla till godo med gamla gröna kartor.

Då, förr i tiden, låg Ala väldigt långt borta och skogen var mörk  och vassen i myrarna var hög. Var lite i läskigaste laget att ge sig ut de skogarna.

Den här banan är nog från våren 1968, eller 1967, eller ... Minns inte.
Jag vet att det spöregnade och att stämpelfärgen rann ut över hela startkortet. Kartan satt fast i kartfodralet med gem. Kolla rostmärkena! Startkortet låg också i det hårda kartfodralet och man var tvungen att öppna fodralet vid varje stämpling.

Det här kan ha varit en träning eftersom start och mål verkar ha varit på samma ställe. Minns att den där myren var stor och läskig att ta sig över. Kan ha vait en tävling.

Tror att det här var en tävling men jag minns inte något mer än att Alaskogen som vanligt var svår att ta sig igenom.

Idag finns det modernare kartor över Ala men de är nästan lika gröna som de vi sprang på förr i tiden.

Förresten, på sista kartan ser man Lukaremyr. Det kunde jag inte tänka mig som liten att jag skulle hamna där som vuxen med mina barn och deras friluftskompisar. Vi var där en mörk höstkväll för att kolla på Lennart Larssons brinnande kolmila.
Lennart var i många år orienteringskonsulent på Gotland och var den som lade grunden för de flesta av våra moderna kartor.