Avanäset

Fårös nordöstra del heter Avanäset. Där finns bland annat den jättestora sanddynen Ulla Hau (syns lite i västra kanten av kartan) och den består som gott som helt av sand. På samma sätt är resten av näset en gigantisk bevuxen sanddyn där det växer tall, al och björk. Träden tillsammans med gräset sandrör planterades på 1800-talet för att stoppa sandflykten.
När man tittar in i den glesa tallskogen med de böljande små kullarna blir man verkligen sugen på att ge sig ut i terrängen och springa. Här finns garanterat inga stenar att snubbla på, men... sanden som sagt var... Sand, tvättsvampsliknande mossa, blåbärssris och ljung gör att man för varje steg sjunker ner till knäna i växtligheten. I de små sankmarkerna växer al och höga ormbunkar. Och de gula områdena är höga sanddyner. Så blir man sugen så kan man säga att det suger rejält. Men fint är det!

Kartan är från 1987 och banan från sista etappen 3-dagars 1990. Vi hade precis flyttat till Kräklingbo och vi lämnade vårt ouppackade hem för att bo i en liten friggebod vid en camping på Fårö. Första etappen var på den västra lättsprungna delen av Fårö och jag minns att det gick bra.
Mindre bra gick det när vi skulle sova. Studenten och Dottern hoppade som gummibollar upp och ner i våningssängen i den lilla skrubben och kunde inte somna. Till slut fick vi sätta dom i bilen och köra ett varv runt Avanäset så att dom somnade.
Andra etappen var det samma tc som tredje. Nyslaget hö gjorde att Fiskgubben blev dålig eftersom allergimedicinerna inte var speciellt verkningsfulla på den tiden. Det var bara att köra hem. Bilskrället stannade i kön till färjan och Fiskgubben fick nysande rulla bilen fram till nedförslutningen till kajen. Efter väntan på nästa tur hade motorn svalnat och vi kom sent hem. Mina föräldrar fick ta över friggeboden. Minns inte hur det gick på etappen.
Körde ut till Fårö utan familjen nästa dag. Var helt slut men orkade nästan hela banan. Från femman till sexan valde jag att springa runt på stigarna och vägen för att undvika sanden som sen inte gick att slippa. Minns att jag totalbommade nian. Var helt slut. Skulle ha stannat hemma.

Sanden på Avanäset innhåller ingen kalk vilket gör att man till exempel kan hitta vanliga gula kantareller. Sällsynta på resten av Gotland men finns inte heller i några stora mängder av på Fårö heller. Men vi letar ändå. Speciellt Fiskgubben tycker det är kul eftersom han är mycket bättre än mig på att hitta svamparna. Har bättre svampögon. Blir väl så när man är uppvuxen i de finska svampskogarna.