Kajsas sista etapp

Kajsa Darvelid Malmbergs sista etapp blev resan hem till Akebäck och i fredags begravdes hon i kyrkan där hon blev döpt, konfirmerad och fru Malmberg. Det var en sorglig dag och vi som hade känt Kajsa som en Svaidetjej och kompis dröjde länge kvar den eftermiddagen för att prata om Kajsa och hur det var för länge sedan när vi kämpade på tillsammans i skogen.
Jag lärde känna Kajsa 1975 när hon och kompisen Carina Westerlund kom till oss i klubben för att, precis som sina yngre bröder (Tomten och Gasen), lära sig orientera. Deras första tävling blev en gråmulen 2-milen. De sprang i par och banan var 5 km. Banan var alldeles för svår för nybörjarna och töisarna var nog ute i skogen i minst tre timmar. Trots detta fortsatte de att vara med. Vi hade ju så många söta och spännande killar i klubben att lära känna!

Kajsa och Carina på besök hos mig tillsammans med en massa andra Svaidingar den 2/11 1975.

Kajsas lillebror Urban (Tomten) var också med på besöket.

Det dröjde inte många år så var Kajsa tillsammans med flera äldre ungdomar i klubben ledare för de yngre barnen. Det finns nog kvar en del orienterare som har haft Kajsa som ledare och inte bara i vår klubb utan även i Långhundra IF där hon var medlem sedan hon flyttade till Knivsta.

Katrine Söderqvist i famnen på Kajsa vid 3-dagars 1978.

Att utbilda sig till förskollärare blev ett naturligt val för Kajsa och tillsammans med klubbkompisen Lena Sandmark började de studera här i Visby.

Kajsas kompis Lena var en av klubbens duktigaste skidåkare.
Här vid Skid-DM 1976.

Vid den tiden tränade Kajsa mycket med den yngre klubbkompisen Helena Svensson, så när Kajsa berättade för oss andra att hon var så trött när hon hem på kvällarna var väl ingen direkt förvånad utan jag rådde henne att söka läkaren för att kolla sina järnvärden.
Jag glömmer aldrig den dagen jag träffade henne och Lena i kön vid AMU-restaurangen och hon berättade att tröttheten berodde på cancer. Jag kommer precis ihåg hur jag reagerade på beskedet och jag hade svårt att ta in vad hon berättade. I min verklighet kunde inte en så ung människa bli så sjuk.
Kajsa fick göra uppehåll i sin utbildning under tiden hon fick behandling och efter många år blev hon friskförklarad.

1978 blev Kajsa och Svaidekillen Lennart "ihop". Många år senare flyttade de till Knivsta och 1987 föddes Johan och några år senare kom lilla Sara.

1988 gifte sig Kajsa och Lennart i Akebäck kyrka.
Klubbkompisarna bildade en "skärmskyldring".

Kajsa arbetade som förskollärare på en av förskolorna i Knivsta. Hon engagerade sig även fackligt och var platsombud för Lärarförbundet. Jag har läst i lärartidningen och nätet om hur Kajsa tillsammans med andra platsombud i Knivsta var med och kämpade mot kommunens nerdragningar och för högre lärarlöner.

Kajsa med sina "dagisbarn" 2012.
Bilden är lånad från mobil.unt.se

För tolv år sedan kom den elaka cancern tillbaka, först i brösten och till slut i skelettet. Den 4 juli orkade Kajsa inte längre.
Jag sörjer en av "mina" speciella "Svaideungar" som alltid var glad, hjälpsam, företagsam och duktig och kan inte förstå varför just Kajsa, bara 51 år, inte skulle få fortsätta leva.