Det här pestskråpa som växer på stranden nedanför där jag bor. Troligen har den spridit sig från det gamla klostret Sankt Göran vars ruin ligger en bit utanför ringmurens norrsida.
Man tror att det var munkarna i klostret som tog hit växten för att använda den som medicin mot pesten.
"Pestskråp är införd som medicinalväxt av benediktmunkar på 1560 talet, Den förökar sig tämligen snabbt och är ganska allmän i många landskap upp till Vänern och Uppland. Den trivs bäst på fuktiga ställen.
Medicinskt använde man den torkade roten och de friska bladen. I rötterna förekommer förutom slem och eterisk olja, två kramplösande ämnen, petasin och S-petasin.
Rotstocken som är mörkaktig på utsidan och vit har en bitter, obehaglig smak beroende på dess kådiga, bittra saft.
Pulver från den torkade roten tar bort alla hudfläckar och blemmor. En dekokt på roten är nyttig för dem som har andnöd och rosslar.
Krossad och mosad rot eller blad kan användas på svåra varsår.Pestskråp har kramplösande verkan. Den används som hjärtstimulerande dryck med urin- och svettdrivande verkan. Den lindrar också feber, astma, förkylningar, hosta, urinvägsinfektion, speciellt mot svår och envis nervvärk i korsryggen och vid huvud- och halsvärk."
Pest var gårdagens tävling.
Skulle kunna använda växten på mina söndertaggade ben men mot mitt värsta besvär, kartläsningsodugliga ögon, gör pestskråpan ingen nytta.
Gråväder som immade igen glasögonen, mycket tunt ritad otydlig glänta på en fem år gammal karta samt med kontrollringen ritad tvärs över gläntan blev till problem för mig. Återkommer med kartklipp och flera ursäkter. Kom ihåg! Aldrig mitt fel när det går galet. Så det så!
Tröstade mig med ett lass bröd från Rute Stenugsbageri. Tur att det var öppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar