Gömma nyckeln, sa Pelle

Svårt att skriva stor bokstav på datorn med vänsterhanden i gips. Blev i alla fall tvåa knappt fem minuter efter Cilla som är sååå mycket yngre än mig.
I en Sprintävling skall alla klassers segrartid vara 12-15 minuter. Med de banlängder som anges för oss äldre damer i inbjudan till årets Sprint-DM lär inte någon segrare klara den tiden. Har också påtalat det vid tidigare års tävlingar. Men...vet att en del tycker att det lite för korta banor och får bara spydiga kommentarer till svar. Tycker det är enkelt. I tävlingsreglerna står det hur det skall och lämnar inget utrymme för eget tyckande. Försöker få tag i banläggaren Lena.
Farbror Pelle, 76 år, ringde från Piteå och anmälde sig och faster Karin till sommarens släktträff.
-Vad gör ni på dagarna? frågade jag.
-Vi leker Gömma nyckeln, svarade Pelle. Först gömmer vi den på morgonen, sen letar vi efter den hela dagen och så hittar vi den på kvällen. Så har dagen gått.

Butiken tur och retur

Handel av mat och alvedon stod på dagens schema. Och med gipsad hand och ingen familj som kan hjälpa till så blev det ett helt dagsverk. Bara att packa ryggan med några brödbitar och vatten och traska iväg längs med cykelleden, cirka 12 km lång, till butiken i Katthammarsvik. Och så se till att jag inte missar bussen för att sedan slippa gå tillbaka också.

Tog med kameran...

fältsippa * blodnäva * Histellsån rinner ut i havet

Histelles gård k-märkt * cykelleden * kvarglömt

gullvivor * toppmurkla * Enges hus vid stranden

busshållplatsen * vårat vitsippsänge

Lillkorpen

Gårdagen började med regn. Som tur var sprack molnen upp när det var dags för start. En del stannade nog hemma på grund av regnet och det var ju tråkigt för dom. Fler än 1300 elever var med och letade sig fram till skärmarna bland alla hundratals stigar vid VOK-stugan. Jag satt och stod vid startpunkten. Som tur var behöll jag regnstället på. Det stänkte rejält varje minut som en klunga med barn passerade mig på den leriga gamla järnvägsvallen.
Tyckte synd om alla dom som sprang i stövlar, regnställ, termobyxor och vinterjackor.

Idrottsskada, sa sköterskan

Igår åkte jag hemifrån vid 16-tiden för att springa motionsorientering och kom hem vid 2-tiden i natt.Så kan det bli någon gång ibland.

-Du känner ju igen varje sten på kartan, sa Hille lite surt när jag kom ifatt honom kämpandes på bland enbuskar och tynne. Men vad hjälper det när man inte lyfter på fötterna ordentligt, snubblar och ramlar på den lilla steniga stigen längs med väten.

Tack Ing-Marie! som hjälpte mig med att ta av vänster orienteringsstrumpa.

Tack Monica! som sa till mig att åka till akuten på lassis.

Under bandaget gömmer sig ett gips som sitter där för att benet i handen under ringfinget är av. Där skall det sitta i fyra långa veckor.

Upptäcker efter hand att vänster hand behövs till mycket.

PS I omklädningsrummet stylade Benita med sin egendesignade Broblus. Tjusigt! Men Brotanterna tror att blusen blir lite för tight för dom. Men det är ju kul med nya kläder. Eller hur Bettan, Marie och Gerd?

Hur svårt kan det vara?

Tre timmar tog det att göra iordning föredragningslistan med olika bilagor innan jag kunde skicka iväg allt till styrelsen. Pust!

Solen skiner idag och ikväll är det motionsorientering vid stugan. Det blir nog bra tror jag!


Hoppas det kommer deltagare trots att GA:s och GT:s gemensamma annonsavdelning för tredje gången lyckades placera våra orienteringsannonser under fel rubrik istället för under
"Orientera på Gotland"loggan. Hur svårt kan det vara?

Blååååst!

Rackans vad det blåser idag! Och så regnade det en skvätt mitt på dagen och det behövs verkligen. Men, men.. det får inte regna på tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar. Speciellt inte nu på lördag när nästan 1500 skolbarn skall springa Lillkorpen. Då är det viktigt att vädret är fint så att både barn och föräldrar får ett positivt intryck av vår stundvis härliga sport.
Lillkorpen är en tävling för skolbarn som springer i 3-mannalag. 34 år sedan jag hittade på den tävlingen. Tiden går....
Orienteringspyssel den här veckan är bland annat att förbereda nästa veckas styrelsesammanträde med GOF:s styrelse, påminna de andra i orienteringsgruppen om resten av vårens aktiviteter, hjälpa Ullis med kvällens träning samt stå vid startpunkten på Lillkorpen.
Är lite inspirerad av Asplövets gamla bilder och kartor så nu måste jag lära mig att scanna in mina gamla 50 000-delar på min nästan nya skrivare.
Enligt Simon Bendelin, sportreporter på GT, är orientering idrottens svar på hippiekultur. Undrar vad alla militärer, ingenjörer och skollärare tycker om det?

Närke del 4

Örebro dag 4 2009
Min vistelse i Närke slutade med fiasko. Vet inte när jag tappade sugen, kanske var det när Helena berättade hur svår och backig terrängen var. Gav mig ut i skogen vid Zinkgruvan söder om Askersund. Backar, stenar, klippblock, släpstigar, orensade gallringar och tusentals vindfällor, så var terrängen. Började med att bomma ettan. Var alldeles för högt upp. På väg till tvåan funderade jag mest på om jag skulle klättra över eller krypa under vindfällorna. Sedan trean.. en sänka cirka 200 meter nordväst om orienterarenmats åttonde kontroll (se hans blogg) men vi kom från sydöst. Fick sällskap med en annan tant och på vägen möttes vi av en annan mera snabbspringande tant som inte hittade kontrollen. De tog åt vänster och jag fortsatte lite snett framåt åt höger. Där någonstans tappade jag koncentrationen och var helt lost. Gav upp, kände ingenting, var inte ens sur för att jag inte hängde på. Vilket inte hade hjälpt eftersom de inte heller hittade kontrollen.
Nu efteråt förstår jag att jag var mycket nära skärmen när jag gav upp men lusten hade tagit slut bra mycket tidigare. Hur kul är det att klättra och snubbla? Ville springa.
Vill gärna skryta med att jag har lärt tvåan i D 21, 42-åriga Helena Svensson, att orientera. Vann gjorde mycket duktiga Örebrotjejen Beata Falk.
Drygt sex timmar efter utstämplingen landade jag trött och snorig i min gamla fula soffa. Min favoritplats i världen!
Hallsberg etapp 4 och 5 2000
Fortsatte regna. Tc vid en åker jämte campingen. Små bäckar på kartan hade förvandlats till nästan opasserbara åar med vattenfall. Minns att jag hade kontroll där ställningen stod mitt i en "sjö" och jag hade vatten upp till midjan när jag skulle stämpla.
Eftersom det slutade regna åkte vi tillbaka till stugan. Studenten orkade inte mera och efter att ha kämpat på i regnet i fyra dagar valde han att ägna sista etappen åt fiske med Fiskgubben på sjön Tisaren. Solen sken hela dagen.
Jag gav mig iväg till tc som var den samma som dagen innan. Åkern hade förvandlats till en gigantisk ljusgråbrun metanstinkande bassäng! Hittade en gräsfläck att sätta min ryggsäck på. Tog mig runt och kom i mål på placering 20 något. Var förresten en av de få i klubben som tog mig i mål. Vår elittjej Lisa (hade gett upp) och jag hade kul åt eliten som liksom alla andra hade stora problem med att spurta i leran. Såg ut som ultrarapid.
LillKarlsson vann sin klass men fanns inte med på prisutdelningen. Pappa Per-Inge hade troligen bråttom hem till någon viktig fotbollsmatch. Vi blev lite besvikna.
På natten spydde Studenten ner den lilla stugans mattor. Hade glömt att sätta på sig kepsen och fått solsting.
The end.