måndag 19 oktober 2009

Gårdagens bana

I den här skogen vet jag att det finns många gläntor med kryptynne. Alltså slånbärsbuskar som kryper längs med marken och har sylvassa taggar. (Se tidigare inlägg med bild.)
En del av dessa gläntorna är markerade med gröna streck men inte alla. Därför blir det också en del omkringspringningar för att inte riskera att hamna i en sådan glänta. Det går verkligen inte att komma igenom dessa utan att riskera taggskador i hela fötterna.
2-3 Stod en liten stund på stigen och funderade tills jag kom på att senaste veckans nederbörd hade fyllt hela gläntan och skogen med vatten.
6-7 När jag närmade mig kontrollen såg jag GardaBernt, en äldre herre med mycket terrängkännedom, komma ut från skärmen samtidigt som jag såg den.
7-8 Noterade att han valde det södra vägvalet. Tänkte att det såg blött ut och sprang lite mera rakt på. Vi var i stort sett samtidigt vid stigkröken. Hörde senare vid målet att väten var fylld med vatten upp till knäna för de som valde den vägen.
10 Närmade mig kontrollen och såg en man, en hund och tre fruntimmer i gläntan precis söder om gropen. Inte så svårt att hitta den skärmen alltså.
10-11 Hunden lyckades vara framför mina fötter hela sträckan fram till stigen. Trots att jag bytte riktning lite hit och dit. Var lite snubbelrädd. Är även rädd för hundar. En riktig fegis!

Funderade på att ta en längre bana men när jag såg att de längre banorna gick söderut i det gröna område där jag hade en djungelvandring i somras så avstod jag. Noterade att Lena och Ing-Marie hade varit ute i nästan 1,5 timme på en av de längre banorna och blev glad att jag inte gav mig iväg åt det hållet.

söndag 18 oktober 2009

Blåa banor?

GurpeAnki hade behövt det där avåkningsskyddet idag. På väg till åttan ramlade hon pladask och kvaddade näsan, glasögonen, ena armen och nacken. Kom till målet med helt nedblodad näsa. Stackars henne!
Lite tröst blev det kanske i eftermiddags med kakbuffén i bygdegården.

Sprang oranga banan som var 3,7 km och hade 14 kontroller. Tog det lite lungt för hjärtats skull... eller ... kanske för att jag också är rädd för att:
- ramla och slå mig
- tappa riktning
- inte hitta kontrollerna
- få hjärnsläpp
Har jag blivit rädd för att orientera? Kan jag fortsätt med det här?

I förslaget om nya tävlingklasser med banlängder och svårighetsgrader har man föreslagit att den blå svårighetsgraden skall försvinna. Alltså lika svårt som svart men i inte lika svår terräng. Det finns en rekomendation till banläggarna att lägga våra äldrebanor i lättare terrräng men hur skall banläggare kunna klara av det när det redan idag är svårt för många banläggare att förstå att höga branter och dylikt är rent av livsfarigt för många av oss äldre.
(Gäller naturligtvis inte dagens bana.)

Dessutom föreslår man en rejäl ökning av banlängderna trots att 80% av alla som deltog i undersökningen angående tävlingsklasserna var nöjda med hur det är idag. Vem lyssnar man på? Skall vi bli färre?
Och så mellanklasser.
Dessutom borde man kalla klasserna för vad de är och följa RF:s riktlinjer angående barn. och ungdomsidrott.
Alltså: Barnklasser - 12 år och Ungdomsklasser 13 - 20 år och sedan Äldre klasser eller något sådant.

Ordförandekonferens i Tjottaheti någonstans om tre helger. Anmälde mig innan jag hade upptäkt hur otroligt svårt och bökigt det är att ta sig dit. Tidigaste flyg till Stockholm på lördagar är kl 9. Så är det säkert från fler avslägsna ställen i vårt avlånga land. Hur skall vi hinna fram i tid utan övernattning på fredagkvällen? Och så måste jag ligga ute med alla resekostnader själv.
Vad är det för fel med att stanna någonstans i Stockholm?

torsdag 15 oktober 2009

Avåkningsskydd á la Buttle

Snart är det väl risk för halka och avåkningar. Men sker det i den här kurvan i Buttle blir det en mjuklandning.
Skörden ser ut har varit extra god i år eftersom här ligger många flera ensilagebalar än tidigare år.

Regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst och så vidare. Ingen lust att träna. Får skärpa mig och trotsa vädret. Är ju Skogis Cup i Etelhem på söndag. Tror jag.

tisdag 13 oktober 2009

..... väder!

Sicket väder!
Iskallt, blåst, regn och hagel! Men fullt med barn och ungdomar på kvällens träning. Vad gör man inte för hur mycket pizza som helst!

Håll på att bli försenad till jobbet. När jag hämtade tidningarna regnade det och när jag senare skulle köra iväg hade regnet fryst till klisteris på bilrutorna. Här skall det vara otroligt många svordomar.

Kan inte påstå att jag på något sätt gillar den här delen av året.

Fast kanske lönnlöven och trattisarna.

söndag 11 oktober 2009

Bröt inte handen

Brööööööt!
Inte handen men loppet.
Tyckte inte jag hade något val när jag på väg uppför berget till 4:an halkade på en snorhal sten och slog i vänster hand och arm. Efter vårens omkullspringning som slutade med gipsad hand i fler veckor är jag rädd för att ramla och skada mig igen. Så jag tog mig försiktigt till tc på stigar och med lika snorhala stenar och rötter som i skogen. Blev genomfrusen i gråvädret.
Armen värker men säkert ingen skada.
SMS kl 11:07
Du får sluta med det där...
Undrar vad Fiskgubben menar med det?

Sölade till ettan, var 12:a till tvåan och 15:e till trean. Vi var 68 som startade så jag får väl nöja mig med det.

Grattis Linnea till andra platsen i Elitserien!

Grattis Benita till andra platsen i D 20 Elit!

Hur svårt kan det vara?

När nu de flesta av vår H 21:or och någon snabbfotad H 35 hade så otroligt hjärteskärande ursäkter för att inte vara med i 25-manna samt att Jensa fick låna en snabbare pinne hade man ju en förhoppning om att vårat motionslag skulle kunna ta sig runt i lugn och ro utan felstämpling.
Men det gick ju inte. Suck! Hur svårt kan det vara?

Vi fick i alla fall se en stor älg.

Snart dags för Korten. Skall trotsa den blöta skogen.

onsdag 7 oktober 2009

Gröna gruppen

Gröna gruppen på väg ut i mörkret
Det börjar mörkna på kvällarna och delar av gröna gruppen börjar tackla av. Blir så när man är liten och har tömt all energi i skolan och på fritids. Men här ovan ser vi gänget som aldrig blir trötta och far runt i skogen som yra rapphöns.
Kvällens program var kartteckenstafett och därefter var det dags att leta efter kontroller i området mellan elljusspåret och agmyren bakom stugan. Kontrollerna satt lite hur som helst och ganska nedtryckta i högt gräs och ormbunkar. Men det var bara att leta på och en liten stund såg gänget ut som ett tiomilatåg.
Vi tränade karttecken, rumsuppfattning och att våga springa utanför stigarna.
Kvällens roligaste var att reflexstavarna såg ut som tomma toapappersrullar och att få hämta in varsin stolpe.
Nästa tisdag blir det Sprintpizza i mörkret på P 18. Höstavslutning för alla grupper med pizzabuffe efter träningen. Brukar vara populärt.
Men riktigt slut är det inte ... Daladubblen, Morotsloppet och Helg utan Älg med övernattning har vi också kvar.
Väldigt mycket 25-manna just nu. Och kallt blir det.