Morgonmåne

Fullmånen lyser över backen på morgonen. Mina arbetskamrater tror inte att det är eländesdagar när månen är full. Men det är jag säker på.

Rösta på Linnéa! och Helena.

Rösta på Linnéa!
Linnéa är en av världens bästa orienteringsdamer som är nominerade till årets prestation. Gå in på www.orientering.se så hittar du länk direkt till omröstningen.
Rösta!

Jerringpriset!
Helena Jansson är nominerad till Jerringpriset samt till samma pris som Linnéa.
Direktlänk till omröstningen till Jerringpriset finns också på orientering.se.
Rösta!

Adventsorientering!

Inte blev det någon julmarknad i Bläse och inte blev det någon föreläsning av proffesor Ebba.
Istället blev det en solig adventsorientering i Ljugarn. Garda var snälla och bjöd in oss andra till deras träning och jag, GurpeAnki och Bettan hakade på. Resten orkade väl inte upp efter lördagkvällens orienterarfest.
Tänkte att det kunde vara bra med en lång och lätt bana à la skidorientering men någon sådan fanns inte. Tog en kort och lätt bana som bjöd in till ordentliga omkringspringningar och på så sätt blev det lite mera att springa.
Kartan är ny men jag vet att terrängen på vissa ställen är tung, ljung upp till rumpan och blå-gröna myrområden. På 70-talet hade vi många tävlingar från Ljugarn till Sjauster men efter stora avverkningar och anläggande av en golfbana har området legat i träda i många år.Synd på en för övrigt fin terräng med granskogar och sandstigar varvat med hällmarksområden.


Tredje generationens Gardalöpare. En liten Berg testar kompassen.

Förvandlingen

Det var en gång en liten tant som bodde i den östra delen av det avlånga kalla landet där solen sällan visar sig. Den lilla tanten bodde i ett hus som var alldeles för stort för henne eftersom mannen var i väst och räknade fiskar, sonen var i söder och såg på film och dottern var i norr för att lära sig allt om människokroppen.
Det mesta var för stort för den lilla tanten. Bilen var för stor, de blå jeansen var för stora, den lappländska koftan var för stor och de svarta skorna var även de för stora. Och även räkningarna var för stora men den lilla tanten med de blekta slingorna i sitt gråa hår brydde sig inte så mycket om allt det stora bara solen visade sig lite granna så att hon kunde ge sig ut på vandring och njuta av den härliga naturen.
En fredagsmorgon när den lilla tanten satt vid sitt stora matbord såg hon att solen skymtade bakom trädtopparna.
”Åh, så härligt”, tänkte hon. ”Äntligen kan jag få röra på mig i det vackra solskenet!”
Men först skulle den lilla tanten åka i sin stora bil till den brusande staden för att låta sjukgymnasten lossa nerverna i nacken och för att låta bilverkstan byta däck på bilen. Sjukgymnasten knådade på den värkande nacken och berättade för den lilla tanten om vikten att vandra långsamt istället för att med den stora klockan på armen springa eller gå så fort som möjligt.
Med sjukgymnastens visdomsord klingande i huvudet bestämde sig den lilla tanten att ta sig en lugn promenad på det stora berget men först ville hon dricka te i sin stora kopp och äta en smörgås.
”Men vad är det här”, undrade den lilla tanten när hon fick se en brödsmula röra på sig. Det var en mjölbaggelarv!
Larven hade följt med ett paket Flatbröd som den godhjärtade dottern hade flyttat från sitt skafferi till sin mammas brödlåda.
Och så gick det till när motionstid förvandlades till städtid och fortsätter det att gå till på detta sätt lär ingenting inom en kort tid vara för stort för den lilla tanten.

Fortfarande det där med tiden

Psykbryt!!!!!
Som ledde till att jag beställde flyttbil, magasinering av de största möblerna och flyttstädning. OJ hjälpte mig igår med byrån och en massa andra grejer och imorgon hjälper han mig med att lyfta in byrån och tv:n här hemma. Tur att det finns någon med lite ork kvar på den här ön eftersom alla andra är långt borta.

På programmet imorgon står också sjukgymnasten och vinterdäcken på.

Lördag är det dags för Offensiv orientering med Lasse Greilert. Inte så många anmälda och ändå har dom som inte har anmält sig troligen inte sett den knökfulla pärmen varje klubb får att jobba efter.Blir säkert bra. Vi är ju redan hyfsatt offensiva.
Sedan Tröjfesten. Fortfarande lite grr åt Bro för krocken. Som tur var kör GurpeAnki så jag slipper känna mig stressad av två turer till andra sidan ön på samma dag.

På söndag är jag inbjuden till invigning av den nya uställningen "Kvinnfolki - en helt annan historia" på Fornsalen med föreläsning av Ebba Witt Brattström.
Men GurpeAnki frågade häromdan om jag ville åka med på julmarknad i Bläse. Och så blir det. Dags för lite jul och koll på saker jag absolut inte behöver.

Har inte tid

Fick en påminnelse idag av VOK-SOFT-Anna genom BroEva att lämna in en enkät angående unga ledare i distriktet. Har alldeles glömt. Precis som allt annat som skulle lämnas in synpunkter på så snart som möjligt. Vad det nu har för mening med att tycka något. Troligen ingen alls.
Har inte läst igenom min anteckningar trots att det snart är fyra veckor sedan konferensen. Har inte haft tid. Känner mig helt tom.
Har sagt av mig orienteringsledaruppdraget och styrelsen i klubben. Hon som jag pratade med förra veckan sa att det inte räcker. 90% - vilken käftsmäll!
Men GOF kan inte ha en ordförande som är stressad och glömmer bort vad som skall göras. Det är absolut dags för unga alerta krafter att ta över!

Tiden just nu går åt till att tömma Dotterns Visbylägenhet. Vårt hem börjar se ut som ett magasin och då har dessutom en del möbler ställts i GurpeAnkis lada. Hoppas nu att jag får matbordet och stolarna sålda. Måste beställa flyttbil till de tunga möblerna och även en flyttstädning eftersom jag absolut inte vill städa lägenheten själv. Håhå jaja!

Och inte finns det någon plats för alla prylar i våra förråd. Längtar verkligen till den dag då Studenten och Dottern plockar iordning på alla sin gamla leksaker som är intryckta i det stora förrådet. Och helst tar dom härifrån.

Banlängder - långa eller längre?

Funderar lite på den där ordförandekonferens och framför allt på redovisningen av arbetet med de nya tävlingsreglerna och banlängderna. Inte för vara taskig, men det var en riktigt rörig redovisning.
Från och till fick vi se ungefär en fjärdedel av klasserna med de nya banlängderna. On off on off och så vidare.
Blev inte klok på om de två unga herrarna visade det förslag som hade skickats ut eller om det reviderade förslaget.
Undersökningen som föregick förslaget visade att 80% var nöjda med dagens banlängder men ändå har man tagit i för kung och fosterland och gjort en rejäl förlängning av banlängderna. Varför?
Vet i och för sig att det är många äldre före detta elitorienterare och som gnäller mycket om för korta banlängder. Men det finns också dom som inte gnäller utan tävlar i en yngre klass för att få springa längre banor.Som till exempel vår före detta Svaidetjej Helena Svensson. Numera är hon 42 år, tävlar för OK Tyr och tvekar aldrig att välja de längre banorna. Och det gör hon riktigt bra.
För att inte tappa tävlande kanske det skulle vara smart att låta det vara som det är så att orienteringen inte tappar oss vanliga åldringar? För superåldringar finns det ju som sagt var alternativ.
Men det är kanske så att man inte vill tävla på de längre banorna mot de yngre för att åter ta en seger i sin ordinarie klass?

Hmm... Är jag taskig nu?