Kjell bodde i ett radhusområde i Täby. Han älskade Oboy och Skogaholmslimpa vilket ledde till att han blev överviktig. Klasskamraterna, skolpersonal och andra vuxna sa ofta olika elaka saker till honom angående hans övervikt.
Under en skogspromenad med sin hund träffar han en man (som han hade träffat tidigare i skogen) i lila träningskläder, nummerlapp och karta. I kartans plastficka låg det kantareller. Det såg ut som han tävlade så Kjell undrade om han hade tid att stanna när han deltog i en tävling.
"Nej, det viktigaste är ju att man har kul och att man rör på sig, och i skogen är det ändå ingen som ser om man tar en liten paus", förklarar den smala mannen.
Kjell kommer på att orientering är den ultimata sporten för en tjockis så han börjar orientera i klubben med lila klubbfärg. Det spelar ingen roll att lila är fult och han är tjock eftersom ingen ser honom i skogen, tänker han.
Första tävlingen blir klubbens KM.
"Det är alltid långt till start."
"Gräset är upptrampat och har blivit alldeles lerigt."
"Den första utmaningen är att hittta till start. Det tar halva dagen.Det är längre till start än det är att springa själva loppet. Det är svårare att hitta till start än att hitta till mål. Så ska det vara i orienterarnas värld."
(Låter som typisk Stockholmstävling.)
Kjell blir senare uttagen till 25-manna. Av misstag. Det var en av klubbens duktiga 35-åringar med samma namn som skulle vara med. Kjells familj och några till samt massor av prylar är med på utflykten som slutar på ett snöpligt sätt.
Både som orienteringsledare och lärare får jag en tankeställare. Även om det är stor skillnad på skolan då och nu. Själv har jag arbetat som lärare sedan 1995 och har inget att jämföra med förutom min egen skoltid många år tidigare.
Boken finns att köpa som pocket och 1 kr per bok går till friends arbete mot mobbning.
