Mornar

Lördagmorgon

Morgonsol över grannhuset.

Söndagmorgon

Ingen sol över någonting.

Men det spelar ingen roll att det är grått ute när jag får tillbaka timmen som jag mår bäst av!

Orienteringsplan 2012

Inte mina resor utan planeringen för våra ungdomar i barn och ungdomar i klubben.
För min del kan det kanske bli en sväng till EM och Dalarna. Bara nu inte Luleå Tekniska Högskola bestämmer att andra halvan av Äventyrspedagogiken skall vara just det datumet. Får kanske besked om datum i januari.

Klubbens planering finns nu på baksidan av tröjor som våra ungdomar och vi ledare har fått. Cilla har fixat!

Hasse

Hasse Lawergren blev 90 år och en vecka.
Hasse var den gotländska orienteringens mesta eldsjäl. Kartor, tävlingar, statistik, styrelsearbeten ... ja, listan kan göras hur lång som helst.
Han har funnits med hela tiden sedan jag började orientera och  senare som ledare i förbundet.
Men mest minns jag Hasse de senaste tjugo åren. Vi brukade träffa på varandra i skogen mellan Sandviken och Grynge. Hasse hade en sommarstuga där och jag brukade passa på att gå eller springa när Fiskgubben kastade efter fisk. Han brukade fråga hur det var i Kräklingbo och på något vis verkade han tycka att det kul att jag, Visbybon och Svaidingen, hade valt att bosätta mig i forna Roma OK:s medlemstrakter.
Jag minns också den söndagmorgonen för åtta år sedan när jag kom ut till Lång-DM och Hasse berättade för mig att Sven Spjuth orienterare och Kräklingbbo, hade dött dagen innan i samband med begravning av den mannen som räddade Spjuthens gård från den stora branden 1992.
Då var vi nog lika bedrövade båda två.

En stor del av gotländsk historia är nu borta. Länge leve Hasses minne!

Pedagogisk handledning

Idag är det första gången sedan jag började arbeta 1995 i skolan som jag har varit med om pedgogisk handledning med rektorn.
Jag har haft många rektorer med åren men aldrig tidigare suttit i diskussion och handledning med rektor och övrig personal. Trots att det är deras viktigaste arbetsuppgift enligt den nya och  den förra läroplanen.
Bra rektorn!



En stor ask, fyra smala och höga lönnar,
 en koja ganska högt upp och några små barn.



Lummelundsån idag

Lekande havsöring

Kul

Kul
- att vi var många deltagare från klubben i helgens tävling
- att några av våra äldsta löpare också var med
- att det inte regnade i lördags
- att solen sken i söndags
- att jag inte slog mig mer än vanligt
- att orientera på Hejnum Hällar
- att H 21 startade så pass sent att vi var många som var färdiga och kunde stå vid upploppet och applådera Peter Öberg när han rusade i mål (Dryga milen tog cirka 48 minuter för honom. Jisses va fort!)
- att det var så många äldre deltagare från andra sidan
- att det var en alldeles lagom tc. Inte för stort och inte för litet!

Lönnlöv fotade av dottern med min kamera.

Kul var det också ikväll då jag kunde ta mig en cykeltur eftersom det var nästan vindstilla.
Händer inte så ofta på den här lilla skruttön.

Hejnum Hällar

Hejnum Hällar består som det hörs av mycket hällmark. Området är ordentligt betat och det är en mycket öppen terräng. Det innebär att det är kompass och stegning som gäller.
Själv lånade jag ut min handkompass till en liten tonåring och fick nöja mig med en vinglig färd med tumkompassen. Gick rätt bra igår och lite mindre bra idag.

Inte så mycket att rita in eftersom riktningen banan runt var rakt på. Snubblade på väg till ettan men höger fot var hårt tejpad så det gick bra att lufsa vidare. På väg till sjuan stannade jag till vid en öppna sankmarken öster om kontrollen fick jag ett mindre hjärnsläpp och började läsa på trean. Försvann nog inte så mycket tid.
Att det sen tar lång tid för mig att komma runt (36 minuter) beror mer på den värkande ryggen och den dåliga konditionen.

Mest rakt på här med men lyckades med att bomma trean trots att jag såg flera löpare som vek av åt höger till en kontroll. Jag vet inte varför jag inte sprang dit och kollade om det var rätt kontroll. Kanske för att jag hade tappat bor mig i stegningen? Kanske för att jag inte vill missa tid på en onödig vinkling? (Missa tid... ha,ha,ha!) Eller kanske för att jag är lite allmänt slut i huvudet? 

Hejnum Hällar 1969.
Förr i tiden avslutades säsongen med tävlingen 2-milen. Det fanns tre banor, 2-milen, 1-milen och halvmilen. Lite längre fram lades även kvartmilen till och ännu längre fram blev det en tävling med vanliga banor och nu finns inte den tävlingen längre. Det pratades om att ingen orkade 2 mil längre...
Jag minns att Aina vann och jag blev tvåa, att jag var så nervös så att det jag fick i mig till frukost var mjölk och bulle samt att Aina åt gröt.
Ramlade på en grusväg på slutet av banan. Handen blödde men kompassen klarade sig.
Ramlar, ramlar, ramlar....

Det slingrande höjdområdet till öster på kartan är stormstrandvall från Ancylussjön. Grundvattnet tränger upp i de små sänkorna och bildar källor, små bäckar och sankmarker. Ett fint område med granskog!