Fiberpanik och lärarlegitimation!

Här där jag bor har vi fiberlan. Och det fungerar inte just nu. Har inte fungerat på hela dagen.
Ringde till Telia för att felanmäla. Tog "bara" 1,5 timme.
- Det är någon störning i ditt område, sa grabben som till slut svarade. Men vi vet inte vad det är för fel och inte när det blir åtgärdat.
Suck!
Resten av dagen fram till nu har jag letat efter pinkoden till mitt mobila abonnemang som jag inte har använt på länge och dessutom har haft det utlånat över sommaren.
Som du nog förstår är koden upphittad.

Varför inte bara vänta tills allt är lagat?
Nej, för att idag hade jag bestämt mig för att eventuellt skicka in min ansökan om lärarlegitimation och jag måste få veta adressen till Skolverket. Dessutom måste jag få veta till vilket nummer aviften skall skickas.
1 500 kr kostar det att få en papperslapp av staten!!!!!
Lär finnas 200 000 lärare som skall skicka in ansökan så då fär Björklund några miljoner av oss lärare.
65 000 ansökningar har kommit in och Skolverket har hunnit med att skicka ut legitimationen till 100.

Eventuellt..
Jo, för att jag tror att det här kommer att bli ett fiasko och då är mina pengar bortkastade.

Undrar om jag kan dra av avgiften i deklarationen?

Rösta på Helena!

Till dig som gillar orientering och läser det här:
Rösta på Helena Jansson som vinnare av Jerringspriset!
http://www.orientering.se/

Orientering förr i tiden del 19

Pappa Tore
Min pappa Tore var i 30-årsåldern när Robban Ahrling lärde honom orientera i Visby AIK.
Tore gick till sjöss när han var 15 år och gick i land när han var omkring 28 år. Han fick jobb i Visby hamn och där jobbade han när Robban lockade med orienteringskurs.
Tore hade aldrig idrottat men blev ändå en av de bättre orienterarna i sin åldersgrupp.

Ser att Tore har en medalj runt halsen. Eller kanske är det en budkavle?
Jag vet inte när och var bilden är tagen. Blev aldrig av att fråga. Tråkigt!

Själv fick jag hänga med bak på Tores moppe ut på tävlingar. När jag var åtta år tog han körkort och köpte en bil och så kunde hela familjen få följa med.
Orienterarna i Visby AIK bröt sig ur klubben och bildade SOK Svaide i mars 1966. Tore var kassör, ungdomsledare, banläggare och senare även kartritare.

Här är en av banorna Tore strängade. Fröjel var ett av hans favoritområde.
Förstår det eftersom han bodde i Eksta på gränsen till Fröjel när han var liten.



Tore sitter vid körsbordet i trean på Signalgatan och ritar på Visby SO.




Visby SO ritades av Arne Philip med hjälp av Tore till Korp-orienteringen 1971.



Jag har markerat en massa kontrollpunkter på kartan. På baksidan står: Gröna-hängt ut själv Rosa-varit vid vid fri orientering, punkt.o. o cykel.o. o linje.o.

Det finns även två starpunkter på kartan. Nästan i kartans nv hörn finns en av dom på en åker. Där var målplats för Korporienteringen 1971. Platsen kallades SM-platsen för att SM i varpan hade kastas någon gång där. Numera hittar man Gråbo centrum på samma ställe.

Korpeorienteringen var på den tiden en stor tävling som var viktig att vinna. Jag och Bittan vågade inte tävla mot varandra så vi bildade lag tillsammans med vår handbollskompis Birgitta. 

I mitt album läser jag:
Korpen -71
Vinnare klass 9 -flickklassen
Inga-Britt Larsson, Birgitta Håkansson och jag.

 

Månskärvan

Kvällens måne fotad genom mitt smutsiga fönster. Tanken var att trädgrenarna framför månen skulle synas tydligare men skall det bli på det viset måste jag skaffa mig ett stativ.
Vilket jag inte kommer att göra eftersom jag inte vill ha mera prylar att hålla reda på.

Ikväll fanns inga ursäkter för att inte stava runt elljusspåret, förutom kylan och blåsten och latmasken, så det var bara att bita ihop. Bra att vi har nya lampor på vårt spår så vi, Gunilla och jag, slipper ledas av kvällens lilla månskärva.

Stranden idag

Springa som Eina

Jag skulle gärna vilja kunna spring som Eina Roxström, 73 år.
Bara på med skorna och ut långt och länge.
Men jag är ju inte uppväxt med skidåkning i Ångermanland och kåkande på ved och hö. Det gav Eina en bra grundkondition. Antar att även rätt muskler i bålen fick en hel del träning också.
Det har inte mina ynkliga muskler fått och därför orkar de inte hålla ryggen i upprätt position. Hade jag också fått bära hö och ved kanske jag hade sluppit mina värkande diskbråck.
Får väl göra nya försök med löpningen och skidåkningen när jag blir pensionär. Till dess får det bli sjukgymnastik, promenader och en Öppen 7:a då och då.

Läs Johan Esks Söndagskrönika om Eina på dn.se

Men...

... jag skall inte gnälla om utebliven snö. Tillräckligt hemskt med en osnöig storm.

Oroar mig för eventuellt strömavbrott.
Varken öppen spis, brunn med vattenpump och utedass finns här hos oss.
Har varit med om många strömavbrott när vi bodde på landet och vet vilka besvär det blir utan strömmen.