Vad är det jag inte fattar?

Lyfta, bära, kasta snö, leka burken ... = ännu mera ont i ryggen.

Undrar vad det är jag inte fattade när ortopeden visade mig bilderna på mina diskbråck i ländryggen?

Risig solnedgång

Jag gillar solnedgångarna utanför mitt fönster. Speciellt så här års när trädens löv inte skymmer havsutsikten och solen inte går ner så långt norr ut som på sommaren.

Lennart Larsson



Lennart Larsson dog den 30 januari i år. Han blev nästan 89 år gammal.
Lennart började rita kartor på Gotland under 1960-talet. 1971 blev han anställd som orienteringskonsulent vid Gotlands Idrottsförbund. Hans uppgifter var allt från att rita kartor till att vara ansvarig för ungdomsläger.
Lennart ritade vår första "moderna" karta, Kronvalds 1: 25 000. 1968 arrangerade GOF Regionsmästerskap för ungdomar och Semesterlunken vid Kronvalds fiskeläge i Eksta.
Semesterlunken blev en början till vår 3-dagarsorientering som Lennart tillsammans med Torsten Blomér tog initiativ till. Vid de första 3-dagarstävlingarna var Lennart både kartritare och banläggare.
Lennart var en mycket noggrann kartritare och hans kartor stämde alltid perfekt.
Jag minns när jag som 16-åring tillsammans med min pappa Tore en helg satt inne på GI:s dåvarande kansli  (som numera är en bussstation) och fick lära oss av Lennart hur man skulle lägga träningar för ungdomar. Jag antecknade och ritade av det Lennart ritade på blädderblocket. Mina anteckningarna finns inte kvar längre men jag vet att de satt i min träningspärm i många år.
När jag blev för gammal för att delta i ungdomslägren var jag Lennarts medhjälpare vid många orienteringsläger och även vid skidläger. När jag sedan hittade på Lillkorpen (en patrullorientering för yngre skolbarn) var Lennart en av de "gubbar" som nappade på min idé och han blev sedan huvudansvarig för tävlingen i många år.
När Lennart gick i pension startade han upp en kolmila vid Lukare myr i Ala. Jag var där på besök en mörk höstkväll med mina små Strövare. Det var hur spännande som helst att gå där i mörkret fram till den ångande kolmilan där Lennart tog emot och bjöd på korv.
När min pappa gick i pension fick han hänga med Lennart i Alaskogen för att bygga på Kolarbacken och mila kol.
Sänder en tanke och ett tack till Lennart som har betytt oerhört mycket för gotländsk orienterings utveckling, både som ledare och person.



Lennart var även skidkonsulent.
Här som ledare tillsammans med Henry Lövqvist



Ingången till Kolarbacken.

Pörtet.

En liten Student och en liten Dotter vid Kolarbacken en blöt hösteftermiddag.

Inte alls sur

Det är ett "himla" tjaj om Kortvasan, Tjejvasan, sportlovstrafik i Mora, Vasaloppet med mera.
Förstår inte det. Det är väl inget märkvärdigt med att vara där och delta.
Och så mailar förskolans rektor och berättar hur lycklig hon är för att hon skall åka till Mora och köpa nya stavar och sedan köra Kortvasan.
Och så ser jag i dagens tidning att den enda Estelle (Tella) jag känner åkte Kortvasan igår på tiden 3.25.
Och så skall det väl tjatas på kvällens sportsändning i tv om vem som vann dagens Tjejvasa. Som om jag bryr mig!

Lånad från sr.se

Nej, jag bryr mig inte ett dugg.
Nej, jag är inte alls sur för att jag inte kan vara där och vara med.
Nej, jag är inte alls trött på min trasiga handled, mina diskbråck och förkylningen som nu är inne på den fjärde veckan.

Inte alls sur.

Suck!

Varför SM för veteraner?

Varför lägga energi på att diskutera detta?
Lägg hellre kraft på att hur vi skall få fler människor att inse att det roligaste som finns är att hitta kontrollerna.
Det finns tillräckligt med tävlingar för oss gamlingar.



En gammal orienteringstant omgiven av andra "tävlingsgalna" gamlingar.
Etapp 1 vid 5-dagars i ett regnigt Östergötland.



Elefantplums

Plusgrader och regn och därefter minusgrader är lika med skare på snön.
Stövlade fram som en elefant i snön medan förskolebarnen studsande fram på skaren.
Efter flera veckors infektioner var det tillräckligt för att få en förnimmelse av en svettig motionsrunda.

Klubbens årsmöte

Sekreterare Olof och ordförande Greger samlar sig inför stundens allvar.

Trotsade förkylningen och pallrade mig ut till klubbstugan för att delta i klubbens årsmöte.
Vi var inte många på plats men det kanske innebär att klubbens medlemmar är nöjda med styrelsens och alla olika gruppers arbete.
Jag är glad för att våra yngre medlemmar, Olof, Greger och Stina, fortsätter med att ta hand om styrelsearbetet. Det bådar gott för framtiden.
Men ... vi måste också hålla tummarna för att fler av våra yngre medlemmar väljer att komma hem till ön efter utbildningar. Annars blir det svårt att överleva som förening.

Klubbens nyförvärv!
Stinas lille pojk, endast två månader gammal, är med på sitt första årsmöte.