Till minne av Ove

I slutet av augusti var vi klubben samlade i klubbstugan för att fira stugan 50 år.
Min pappa och hans kompisar gick ur Visby AIK, bildade en egen klubb - SOK Svaide och byggde stugan vid Svaide vät i Follingbo.
Vid festen deltog Ove Berglund och som den siste levande mannen ur det ursprungliga gänget berättade han om hur klubben blev till och om hur de hämtade en militärbarack som de fraktade upp till väten och byggde stugan.

Ove berättar om klubben och stugan.
I bakgrunden står klubbens ordförande Torbjörn Sköldefors.

Ove och Uffa Westerlund fikar på baksidan av stugan.

Två veckor senare var livet slut för Ove. Helt ofattbart.

Jag minns Ove som en av "gubbarna" som alltid fanns med i stugan, på träningar och tävlingar både på skidor och i orientering. Och Sonja var med och Mimmi och Janne.
Jag minns också att Ove alltid skojade och var på gott humör. Vi som växte upp vid stugan hade alltid roligt med våra föräldrar och ledare och stämningen var alltid så 60-70-tal.

Ove delar ut godispåsar vid en julfest i stugan.

Sonja lagar Oves byxor vid något 5-dagars.

Vila i frid Ove. Vi minns dig alla!

De första bilderna har jag lånat från klubbens facebook och är tagna av Anna Levin.
De äldre bilderna har troligen min pappa tagit.

Helg utan Älg 22-23 oktober

Om två veckor är dags för orientering utan älgar. Vill du vara med och tävla så anmäl dig senast om en vecka den 16/10.
Själv hoppas jag på fint väder så jag kan gå en öppen bana en eller båda dagarna. Det har blivit alldeles för lite orientering den senaste tiden.

25-manna söder om stan är perfekt för en överdagentur till Stockholm men vädret satte stopp för mig. Både morgonturen härifrån och kvällsturen från Nynäs har varit inställda idag. Blåsten, den blåsten...
Håller tummarna för lugnare väder om två veckor.

Bilden är från Helg utan Älg för två år sedan vid Strömma å i Lye.

Behöver orka mera

Det har inte blivit så mycket orientering för mig sedan flera veckor tillbaka.
Orsaken är min besvärande värk som bara har blivit värre sedan arbetet satte igång efter semestern. Det handlar bara inte om att jag inte orkar ta mig runt en Ö7:a utan även att det tar på krafterna att köra med bilen till tävlingarna. Så det blir bara lugna aktiviteter på helgerna eller kanske vara publik på en tävling. Allt för att spara på krafterna!

Här är en som inte sparar på krafterna när han klipper i min druvranka med en slö sax!

PS Har funderat på Pre-orientering men den grenen finns inte här på ön och knappt någon annanstans i Sverige. Provade en gång vid 5-dagars i Märsta och tyckte det var grymt svårt!

Inskolningsbana för första gången

Barnbarnet ville också "pipa" och så gick han, jag, farmor Helena och lillfarbror Samuel inskolningsbanan tillsammans.
De små benen klarade galant banans första del genom ett igenväxt träskområde. Inga tuvor eller hål eller grenar är besvärliga för den lille kämpen men mot slutet av banan behövde han "åka farmortaxi" en bit mellan några kontroller. Och så fanns det söta salmbär att plocka och äta som lite energipåslag. Perfekt!

Startpunkten är passerad.

Kul med ormbunkar att gömma sig i.

Roligare att klättra upp på stenen än att gå runt.

Pip vid näst sista kontrollen.

Lillfarbror Samuel provade på sin första U1:a och
blev så här glad för bollen han fick som pris.

För mig blev det två varv på U1/Inskolningsbanan. Tur att det var nära till starten och att banan bara var 1,1 km. Det blev en rolig dag i skogen och en lång eftermiddagstupplur för mig.

PS Dottern sprang, helt otränad och trött efter att ha hållits vaken av sonen kl 3-6, första sträckan för sitt kavlelag. Hon och lillplutten var ännu tröttare än vad jag var och sov hela eftermiddagen.

PS De här fina bilderna har plåtats av farmor/mamma Helena Lind. Tack för lånet!

Lidaskogarna

När jag ser på inslagen där Gustav B och Helena J lär Jakob Hård att orientera tycker jag att det ser ut som skogen på Lida i Tullinge. Stämmer det?
Jag längtar verkligen efter att få komma ut i den terrängen eller liknande. Glömmer gärna mina besvär och kollar lite om möjligheterna att ta mig dit. Men, men ... bara att inse att det inte kommer att kunna genomföras.
Första gången jag var i skogen vid Lida var när vi gotländska orienterare åkte till Södertälje för att springa natt- och dag-DM. Tror det var 1971. Tror inte att det gick så bra. Har för mig att jag hade svårt med övernattningen på hårt underlag och jag var helt enkelt supertrött hela den helgen.
Andra gången tror jag att det var 1978 när jag tillsammans med Eva Lyth, Andreas Oxenstierna och Pedro Lundqvist hade läger för våra ungdomar. Vi ledare var där i nästan tre veckor.
Sedan har det varit några tävlingar till och några vanliga besök för att fördriva tiden i väntan på sena båtavgångar.
Saknar verkligen att kunna röra mig fritt i olika terränger och börjar inser att inte ens med hjälp av stavar kan jag inte längre ta mig fram i skogen som jag vill.

Medeltidskampen - Karttecken för gläntor med tynnen?

Garda OK:s tävling Medeltidskampen består tre etapper på två dagar. Först en förkortad medel på lördag förmiddag och sen på eftermiddagen en medel. Söndagens avslutande etapp långdistans med jaktstart.
Jag valde att gå ÖM 7 på andra etappen. Det är många stigar i området så banorna blir inte särskilt svåra men kartans färger visar att terrängens framkomlighet är bättre än den är i verkligheten. Jag och många andra äldre gotlänningar vet att det är så men det blir lite knepigt för de som inte varit här i skogen förut. Värst är gläntorna täckta med tynne (krypande slånbärsbuskar med gigantiska taggar). Kanske det skulle finnas ett särskilt tecken för dessa gläntor? Eller skulle det duga med gröna streck över det gula?
Annars är det en fin natur vid Sigvalde träsk och det var ett mycket bra och omväxlande val av arena. Tråkigt att inte fler gotlänningar hade möjlighet att delta. Fick en fråga av Stockholms-Olle om varför det var mest fastlänningar men jag kunde inte ge honom något svar.
Kanske lite mera aggressiv nutida reklam? Kanske med bilder av arena, badet och från skogen? Kanske ett Miniknat?
Grattis till Olle, Marita, Ann-Marie och Mattias som vann sina klasser och till Olof som fick pris för sin medeltida löpdress.

En dag på Udden - en av mina favoritplatser på ön

Udden är egentligen en halvö som består av två uddar. Här ser vi den södra udden från Histilles
och där bakom finns den norra. Det är den som vi kallar "Udden".
På fotot syns det gamla fiskeläget Djauvik.

En gammal askallé leder ner till den största av två gårdar som inte
är i bruk mera.

Någon (markägaren?) har rustat upp en flygel vid den största gården.

Och boningshuset har fått nya fönster och en fin gul färg.(Ser tyvärr vit ut
här på fotot.)

När man har gått drygt två kilometer kommer man till uddens slut där fåglarna och lammen har det
hur bra som helst.

Där går lammen och betar backtimjan och andra ängsörter som gör att det gotländska
lammköttet får en speciell smak.

När vi går vidare till den andra udden hittar vi
en liten stuga med en invuxen ask.

Ett hus i en ask eller en ask i ett hus?

I den gamla skogen på väg till den andra gården växer stora
och troligen mycket gamla björkar och granar.
Mäktigt!

Hittade en gammal karta från 1961 som är ritad av farbror Nisse. Det är mycket som saknas som med stor säkerhet fanns där långt innan kartan ritades. Kul ändå!

Och här är en bana som pappa Tore har sprungit i Angaskogen någon gång i början av 60-talet.

Kompass och stegning!