Inte 25-manna i år

Det har gått några sedan jag var lagledare för klubben vid 25-manna för sista gången.
Det stora "braket" var på gång och jag var inte speciellt tålmodig med några av den stora gruppens deltagares krångel i skogen, resor med mera. Inte speciellt bra lagledare alltså.
Sedan dess har jag jag ibland åkt över bara för att vara med och uppleva. Funkar fint som en lördagsutflykt speciellt de gånger tävlingen genomförs på Södertörn.
Åsså gillar jag hösten och de gula asplöven i Stockholmsskogarna.

http://orienteringstanten.blogspot.se/2014/10/elsa-beskow-skog.html

http://orienteringstanten.blogspot.se/2014/10/25-manna-i-handen_12.html

Blir inte lika fint här hemma men det duger.

Årets 25-manna blev en bra tävling för gotlänningarna. Alla kom runt och stämplade rätt, första laget kom bland de 100 bästa, 87:a, och de tre övriga blandlagen tog sig runt på i stort sett samma tid.
Lyckad uttagning!

Tove sprang i Tyskland och bästa placeringen blev 6:a i sprinten. Mycket bra!
På orientering.se kan man läsa om hur tuff terrängen var vid tävlingarna. Det blir bara tuffare och tuffare. I framtiden kanske man blir tvungen att sätta ut kontrollerna med hjälp av helikopter?

Istället för 25-manna ...

Hämtade äpplen hos Gurpe-Anki. Tuppen, hönorna och katten blev lite förvirrade eftersom det kom "främnes" när "mamma och pappa" inte var hemma. Tråkigt tyckte vi och kanske också djuren. Men det var ju 25-manna...

Kollade efter trattkantareller. Hittade inga. Tog några bilder på hösten.

Idag hittade vi de tre sista naturpassetkontrollerna. Har några funderingar angående kartan... återkommer.

Stressig orienteringshelg

Måste ju ha lite koll på våra Gotlandslag i dagens 25-manna, följa Toves framfart i de tyska skogarna vid Junior European Cup, dra med Fiskegubben upp på berget för att hitta de tre kontroller vid har kvar på naturpasset och dessutom skall jag till frissan.
Blir lite i stressigaste laget för den här orienteringstanten.
(Ha, ha, ha!)

Orientering förr i tiden

För några år sedan började jag med att skanna in gamla, kartor, tidningsurklipp och foton som jag sedan la in här på bloggen och skrev vad jag mindes. Samtidigt gjorde samma för släktens blogg. Det blev lite för mycket förr i tiden och jag har tagit en lång paus. Måste vara här och nu ibland.
Förra sommaren hände många tragiska händelser med "klubbkamrater", både nuvarande och före detta och därför har det varit ännu nödvändigare med en paus.

Före detta klubbkamraten Max var en av de som dog den sommaren. Max hade som så många andra gotlänningar flyttat till fastlandet och var här på semester. Han tog en träningsrunda vid klubbstugan och det mest tragiska hände.
Max var två år yngre en mig och tillhörde det "gäng" som tränade och tävlade ihop i klubben.

Högerklicka på bilderna så kan du förstora bilderna och läsa texterna.

1988 är inte så länge sedan men det är mycket som är på annat sätt nu för tiden.
- Tävlingen 5-manna finns inte längre.
- Svaide Roma SOK fanns inte utan vi var två klubbar, SOK Svaide och Roma OK.
- Gotlandstidningarnas bevakning av orienteringstävlingarna var fortfarande stor.

I segrande laget ingick Åsa Bäckstrand som idag bor långt norr ut men orienterar fortfarande. Det är många överflyttade före detta klubbkamrater som fortfarande orienterar och det är väl det som hela barn- och ungdomsverksamheten går ut på: Att barn och ungdomar skall välja orientering som sin motionsidrott!

Solnedgång

Marknadsfynd

Leka orientering

I senaste numret av Skogssport berättar Pontus Funke hur man kan leka orientering med barnen i klubben och ger tips på en del nya lekar.
Och att leka är det som de flesta barn gillar mest att göra. Så för mig som ledare för de yngre orienterarna har det varit självklart att leka fram det som lägger grunden för att bli en äldre orienterare.
Leken har många fördelar och att träna sin rumsuppfattning är en av dom. Det vill säga att så småningom kunna läs kartan och veta åt vilket håll kursen skall gå. Att lära känna "rummen" vid sin egen klubbstuga är viktigt för att längre fram våga sig längre "hemifrån". Så en träning i veckan vid klubbstugan är det bästa för barnen och inte bara för att lära känna igen sig utan även för det sociala umgänget över åldersgränserna.
Jag blir lite fundersam när jag läser höstens resultatlistor och saknar många av klubbens yngre orienterares namn. Varför är dom inte med? Kan det bero att tisdagsträningarna är utspridda över hela ön istället för att vara vid klubbstugan där de yngre känner sig trygga, träffar sina kompisar och har kul? Ja, jag vet inte. Kanske finns dom med. Kanske inte. Jag är ju inte ledare längre och borde väl kanske hålla tyst. Men som klubbmedlem blir jag lite fundersam ...

Bilden? Jo, jag leker fortfarande orientering men med barnen på fritids. Innan melliset i skogen fick de uppdrag att hitta trollsystrarnas stora skatt som trollen hade gömt lite här och var i vår kojskog. Med hjälp av kartan hittade barnen skatterna samtidigt som vi tränade massor av förmågor.

Helgens i-landsproblem

Nätet la av, ringde Telia som gjorde en felanmälan och vid samtalets slut skrek jag i luren till Teliagrabben:
- Tre dagar! Skall vi vara utan dator och tv i tre dagar?
Snacka om panik! Snacka om pinsamt problem!
Det finns ju värre saker att bekymra sig över ...
Reparatören kom idag och bytte ut en adepter som var trasig och livet rullar på som vanligt.

Istället för att kolla hit och dit på datorn kan man ...

Lägga upp och hänga upp draperiet inköpt för fem år sedan.

Kolla på humlorna bland blommorna på baksidan.

Klippa "Norderstrandshäcken" som aldrig vissnar och bara växer och växer.

Se på höstblommorna.

Titta på barnens kvarlämnade "pynt" och ...

... tycka att båda två är för långt borta.

Klippa bort vissna grenar från vindruvsrankan.