Anmäl dig till 2-dagars på Gotland senast den 3/7!

Och om du är intresserad av gamla kartor över terrängen så finns det några här:
http://orienteringstanten.blogspot.se/2016/03/2-dagars-2016-gamla-kartor.html

Juniblommor

Kan inte låta bli att fotografera blommor. Dom är vackra, står stilla och bara finns där.
Bästa fotograferingsläget är oftast liggande raklång på marken eller knäböjande men det har blivit besvärligt för mig att komma ner och upp så bilderna jag tar nu för tiden är jag inte riktigt nöjd med.
I alla fall så... några blombilder från början av det här årets juni.

På Hejnum hällar vid myrkanten i skogen växer nästan 300 guckosgo. Helt otrolig upplevelse!

Blodrot och liljekonvalj.

Vit skogslilja

Grannens pampiga rosbuske - Finlands vita ros.

Här med besök av en guldbagge som äter frömjöl.

PS Åkte till torsdagskvällens motionsorientering. Vet att det inte är så smart att gå ut i skogen efter jobbet... fötterna gillar det inte, men det var ju nästan på vägen hem.
Vid första kontrollen hoppade ett rådjur fram ur buskarna och jag blev så rädd att jag glömde att stämpla. I slutet av banan hoppade ett rådjur till fram och på vägen hem såg jag en räv i ett dike. Ingen orienteringsupplevelse av värde och skogen inbjöd inte in till något speciellt vackert sceneri (knastertorr) så rådjuren och räven blev kvällens behållning.
Fötterna och resten av kroppen tyckte förstås att det inte var ett speciellt bra val att knata runt i skogen efter en dag på jobbet men dom bestämmer tillräckligt mycket av mitt liv så ibland måste hjärnan också få en chans till att styra.

Blåsig dag på Södra Hällarna

Här har jag varit många gånger. Nu för tiden är det ett Naturreservat med fina stigar, informationsskyltar och vägvisningar. Förr i tiden var det militärt övningsfält där vi vanliga människor bara fick komma in på när det var valborgsbrasa på klintkanten.
Men vi ungar i Visborgstaden tog oss in på fältet för att plocka vitsippor och kika in i spökhuset. Det var en mycket spännande plats för oss.

Tittar jag söderut ser jag backen jag var snabbast nedför av alla tävlande i D 55 vid Broruset 2010. Det var innan bruten handled och värkande rygg och fot. Suck!

ÖM 3 - en näst intill taggfri bana!

Ibland väljer jag ÖM 3. När kroppen är lite seg efter en hel arbetsvecka och när jag vet att den aktuella terrängen är svårgången och stickig så passar det bra med en stigig 3:a.
Lördagens tävling, Ungdomstrollet, arrangerades av Skogskarlarna och Skogsflickorna från Bro och det var många barn och ungdomar i skogen som efter tävlingen fortsatte till Väskinde för att vara på läger. Kul!

På vägen till sexan fick jag sällskap av en liten D 10 från klubben. Hon gjorde hoppsasteg mellan de vita markeringarna i vägkanten och jag haltade på framåt. Vid stigförgreningen efter nian peppade jag henne att sätt full fart mot sista och mål och så gick det undan.
Pratade med en bloggläsare från Strängnäs, en fastlandsgotlänning med namnet Johan Wallin. Hans små killar vann H 10 och U2. Hurra!
Syster Dalkulla tog i för kung och fosterland och blev tvåa på ÖM7 vilket straffade sig med ett ömmande knä. Det får kosta lite att vara på topp.
Systerdottern hade, som den fastlänning hon är, problem med våra gotländska gläntor. Inte så kul att få längre tid än gamla moster!

Vid Svaidestugan idag

Familjen kanadagås är tillbaka och vaktar sina små ungar med stor noggrannhet vid vätkanten.

Själv gick jag en runda på 5:an med hopp om att kunna locka fram lite regn ur de grå molnen som har hängt över oss i några dagar.
Monica, RastaAnders och AlaAnders var i stugan och lärde vuxna nybörjare att orientera. Alla såg taggade ut och jag hoppas att vi har nya orienterare på gång.

Igår försökte jag följa 10-mila och den stora musiktävlingen. Som vanligt orkade jag inte. När dessutom 10-milas liveresultat inte funkade så blev jag besviken för hundrafemtioelfte gången.
Gotlands herrlag med 56-åriga (!!!!) Ronny Liljegren kom på 142:a plats. Mycket bra! Och även bra jobbat av ungdomslaget och damlagen som kämpade på i Faluns backiga skogar.

Regnet? Jo, där lyckades jag och när jag kom hem började äntligen det efterlängtade regnet att regna på vår torra ö.

Motionsorientering i vätar och bland idegranar

Det fantastiskt fina torra vädret gjorde detta till en mäktig upplevelse, skrev Ingrid E som svar på mitt Facebookinlägg som handlade om gårdagskvällens motionsorientering i blöta vätar, vassmyrar och gles skog med små krokiga tallar. Och som kronan på verket fick vi passera ett av Gotlands äldsta naturreservat med ett stort bestånd av idegran.
Ett alldeles nytt område för mig! Trodde aldrig att jag skulle få vara med om det här på ön.

Högerklicka, öppna i ny flik och förstora.

Några bommar blir det trots att jag går. Men har i och för sig lagt märke till att det är svårare att följa kompassen gående jämfört med springande. Så det är bra att skylla på när jag gör sådana bommar som till kontroll tre. Fram till skogsdungen (röda ringen på sträcket) visste jag var jag var sedan blev det lite snett någonstans på vägen. Tycker också att det är svårt att tyda de här nyare karttecknen. Det liksom flyter ihop till en blågrön röra. Som tur var kom Gurpe-Anki rusande och visade mig kontrollen. Insåg att jag hade passerat söder om stenen och väten med en känsla av att kontrollen skulle vara där men vågade inte gå ur kursen.
Femman ser ju väldigt lätt ut men stigen in till den stora tallen var i stort sett otydlig. Genade in i skogen, passerade stigen utan att se och förstod att jag nog gått för långt. Gick ut till stigen jag kom ifrån. Stötte på Gerhard H som visade mig att den otydliga stigen var snitslad med rödvit snitsel. Åh, jag hade ju sett snitseln men trodde det var en skogsaverkningsmarkering samtidigt som jag funderade på om det verkligen var en skog att avverka träd i.
Skärpte mig på alla sätt och vis resten av banan. Över agmyren på väg till sjuan sprang några herrar om mig men jag var före dom vid kontrollen! Bra där Marie-Louise!
Sen orkade jag inte med mera terräng utan gick stigen runt omkring och där fick jag syn på skylten, röda ringen - stigkorsningen) som berättade om det gamla naturreservatet Hällholmen. Spännande!

Information från Länsstyrelsen om Hällholmen.

Som antyds av namnet var Hällholmen en gång i tiden verkligen en holme som fram till slutet av 1800-talet helt omgavs av vatten. Hällholmen låg då nämligen ute i den södra delen av sjön Storträsk som ingick i det vidsträckta våtmarkskomplexet Martebomyr.
Numera är Martebomyr i stort sett helt utdikad och till största delen omvandlad till åkermark, och Hällholmen omges i stället av mager tallskog, vätar och hällmark.
Själva Hällholmen är främst bevuxen med tallskog och en, men här och var finns öppna gläntor med rik örtflora.
Hällholmen är ett av Gotlands äldsta naturskyddade områden – holmen fridlystes redan 1916 – och skälet till fridlysningen var det rika bestånd av idegran som finns på holmen. Vid en inventering 1976-77 påträffades närmare 800 idegranar av vilka nästan 500 var trädformade. De största är cirka sex meter höga.
Idegranarna växer rikligast i reservatets södra del samt längs den gamla strandvall som löper runt holmen.

Allan och Lillkorpen

Evigt unga Allan Olofsson, 75 år, berättade för mig igår att han har varit med och arrangerat Lillkorpen varje år sedan starten 1975.
Snacka om uthållighet!
Undrar om det är någon mera som har samma merit som Allan?

Allan med Nina på axlarna
den 19/9 1975.

Trots att Lillkorpen var min idé har jag inte varit med alla år. Ha ju kommit annat iväg som till exempel studier och barn.