Kanske skriva något igen?

Antalet inlägg de senaste åren är lätträknade. Det är väl troligen för att jag inte kan orientera och motionera längre. Lederna i kroppen värker, balansen är urdålig och tröttheten på grund av värken blir allt oftare övermäktig. Finns inte så mycket att skriva om så att säga.
(Och så är det det här med facebook som jag till slut kände mig "tvungen" att joina. )

Tidigare har jag även lagt in gamla kartor, banor, bilder och minnen. Det är kul men det blir lite "tungt" att rota i allt gammalt. Är även en anledning till att bloggandet har dippat rejält.

50 000-del över Lojsta från slutet av 60-talet,

Lite snö finns det och vid klubbstugan finns spår och is på väten. Saknar skidåkningen otroligt mycet och speciellt sådana här vinterdagar med snö, sol och några minusgrader. Men har inte ens kommit ut för att slänga soporna.
Fastnade i städning...

Is på väten januari 2017.

Det är inte så lång tid kvar till pensionen och då kan jag lägga tid och kraft på att bli en piggare orientringstant. Jobbet som lärare tar nu all kraft av mig. Det är mera fysisk krävande än vad många tror att det är. Speciellt när man som jag arbetar i en mer än 100 år gammal skola med sugande stentrappa mellan våningarna.

Kämpar på!

Att hjälpa till vid direktanmälan eller vara mediavärd är numera min lott i orienteringslivet.

Konstorientering

I senaste numret av Skogssport skriver den gotländske orienteraren tillika journalisten Magnus Ihreskog om orienteringskonstprojektet "Bakom grönskan". Jag var också där på på vernissagen, lyssnade på tal och traskade runt med en grupp under ledning av Gunnel Fransson. 

Vi besökte kontrollerna-konstverken placerade nedanför klippkanten. Det var mycket intressant att lyssna på konstnärerna som berättade hur de har tänkt kring sina verk. Intressantas tycker jag att nummer 8, "Omtanke om ett träd" av Monika Gora, är. (Trädet är en jättestor alm. Mycket mäktig!)
Jag har inte varit vid alla konstverk men sommaren är lång och jag har inga problem att ta mig uppför klintkanten här hemifrån. Så jag hinner med att traska runt till alla de andra konstverken.

Kontroll 10

Maria Friberg

Kontroll 9

Elin Strand Ruin

Kontroll 7

Iniativtagare till den här annorlunda konstrundan är konstkonsulenten och orienteraren Armin Scholler tillsammans med sin VOK-kompis Gunnel Fransson. 

Gratis kartor finns att hämta vid startpunkten, Trojaborg, som man hittar på andra sidan vägen vid Novi hotell i Visby.

Kul med nya sätt att hitta runt i skogen!

Jag vill tävla!

Jag kan ju inte springa längre på grund av alla mina problem med mina leder. De senaste åren har jag istället gått med hjälp av mina stavar någon öppen bana då och då.
Den här våren har jag gått en Öppen 3 samt två Inskolningbanor med barnbarnet. Trots att han ännu inte har fyllt 4 år så skulle jag inte kunna följa med honom utan att hans mamma eller pappa följer med. Han gillar nämligen att springa!

 Når man väntar på att mormor skall komma ifatt kan man passa på att testa olika stämplingstekniker.

Och det gillar jag med. Har insett att vad det gäller orientering så är det inte så mycket naturen och att hitta skärmarna som är så lockande för mig. Det är att tävla som är grejen! Därför blir det inte så många öppna banor mig mer och dessutom känner jag mig fånig när jag kommer haltande med mina stavar på upploppet..

Orientering på Gotland 2017

Snart sju månader sedan förra inlägget... Inte riktigt på hugget skulle man kunna säga. Kan kanske bero på att jag inte kan springa längre eller/och att jag nöjer mig med facebook.
Bloggens header har försvunnit. Vet inte varför men kanske blogger har tagit bort den layouten som jag använde. Skall fixa det någon dag...
- Du måste skriva så vi har något att läsa, sa herr Wallin från Strängnäs till mig när vi stod i kön anmälningskön till årets Annandags OL. Så jag gör väl det nu!

2-dagars Lojsta
Vår egen tävling på Lojsta. Kan inte hjälpa till med arrangemanget på grund av min värk. Besökte andra etappen och kollade in Ann-Marie superläckra miniknat.

Resultatskärmarna var placerade i det gamla vikingabyggnaden. Inte helt vanligt!

3-dagars Hellvi
Deltog inte. Var med på sista etappen och gick med barnbarnet på Miniknatet och såg våran Tuva vinna D 18 E och såg Simone Niggli vinna D 21 E och såg Gustav Bergman vinna H 21 E. Promenadsegrar för världseliten medan flickor i D 18 bjöd på spänning med kamp ända in till sista kontrollen.

Lite vila i hängmattan på banan!

Det blir ju mest Öppen 7 eller 3 beroende på terrängens beskaffenhet. Får inte vara hur risigt eller backigt som helst. Måste vara i mål på mindre än 60 minuter för att orka vara på jobbet dagen efter. Trots det väljer jag fel bana alldeles för ofta. Här är några av banorna:

Lång DM Lickershamn

Dubbelklicka till höger så blir bilden större.

Här har det funnits en "modern" karta sedan första 3-dagarstävlingen 1969. Så här har jag sprungit, varit lägerledare och dessutom arbetar jag i närheten och tar med mig barnen till den stora väten när den är täckt av is. Känner igen mig alltså men trots det finns det alltid någon sten som jag aldrig tidigare har besökt.

På väg till kontroll 6 träffade jag troligen det gotländska trollet Bysen. Såg en man i blå jacka som gick och letade efter kontrollen och frågade mig om jag också hade nummer 60. Jo, det var ju min kontroll och så plötsligt hände det att jag tappade min skärpa och började också leta. Se kartbilden.

När jag hade snurrat runt ett tag och jag naturligtvis inte fick något att stämma befann jag mig helt plötsligt vid en bunker vid klippkanten. Förtrollningen bröts och jag kunde lätt hitta min kontroll.

Mannen var helt försvunnen. Jag har aldrig sett honom tidigare och inte såg jag till honom vid målplatsen heller. Om jag hade fattat att det var Bysen som var där i skogen borde jag ha vänt jackan bak och fram för att slippa förtrollningen. Men det är ju det som lurigt med Bysen...Att han kan klä ut sig till vad som helst. Till och med en orienterare!

Var alldeles för länge i skogen.

Helg utan Älg Ihre

Dubbelklicka till höger för större bild.

Här ser ju vitt och lättpasserat ut...eller hur? Nej, så är det inte. Skogen gör verkligen skäl för gotlandsterräng det vill säga massor av enbuskar. Därför väljer jag ibland att gå runt på stigar för att inte riskera att snubbla för mycket. Men snubblar jag gör ändå. Se kartan.

På väg till 6:e kontrollen var snubblingen lite värre än vanligt och jag dunkade huvudet i en trädgren och blev alldeles yr i huvudet. Fick en smäll i pannan som satt resulterade i huvudvärk hela veckan efter. 

På väg till 3:e kontrollen träffade jag på en stockholmska som inte visste var hon var. Hjälpte naturligtvis till och så hade vi sällskap en bit. Hon promenerade också men med en betydligt högre fart så vi skildes åt men på slutet av banan, på Ihrevägen, dök hon upp bakom mig. Nästa dag letade hon upp mig och tackade för hjälpen!

Vari skogen alldeles för länge.

Dubbelklicka till höger så blir bilden större.

Trotsade min huvudvärk, åkte i väg till andra etappen och anmälde mig till Öppen 3. Bara en klintklättring! Öppen 7 var mera klättring och många kontroller uppe på klinten. Såg direkt att det skulle bli för tufft för mig och stavarna.

Vid kontroll 2 träffade jag på klubbkompisen Berit. Hon går också men som alla andra med betydligt rappare steg. Hon valde att gå rakt på 3:an medans jag gick runt för att slippa dom överhöga ormbunkarna. Inte så smart vägval eftersom det naturligtvis fanns en upptrappad stig genom snåren.

Fick syn på Berit vid 4:an, vi följdes åt resten av banan utan att hjälpa eller hänga varandra. Fanns ju inte så många olika vägar att välja. Men det var bra för mig eftersom jag försökte hänga med i hennes tempo och skulle säkert ha gjort sjukgymnasten glad eftersom jag gick snabbt och blev svettig!

Tiden blev 49:12 och det var en alldeles lagom tid för mig.

Solen sken och jag pratade med många trevliga människor. 

Ån som syns på kartan heter Ihre ån.
Vattnet forsade fram efter allt höstregnande
och på flera ställen var det förbudet att passera ån.

Annandags OL Galgberget Visby

Dubbelklicka till höger så blir bilden större.

Hemmaterräng för mig. Känner igen mig så jag tänkte att jag skulle klara mig under timmen trots att terrängen består av gamla knaggliga stenbrott och tynnen. Extra kämpigt för fötterna och stavarna-

När man känner igen sig blir inte vägvalen de bästa som till exempel till första kontrollen men jag ville verkligen inte gå längs med stora vägen.

Nåja, hade klarat timmen om inte 6:an hängde fel eller var feltryckt på kartan. Jag stod länge vid höjden i cirkelns mitt och fattade inget. Efter stund la jag märke till att ganska många sprang upp på en höjd norr om där jag stod, i kanten på cirkelns kant, så jag förstod att kontrollen fanns där-

- Ingen annan har sagt något om att kontrollen hänger fel, sa arrangören Magnus när jag nämnde misstaget för honom. Hm! Antar att dom andra kom norr i från och såg skärmen trots att den hängde fel.

Inte vilse i stora skogen direkt men vill klara av den där timmen. Passerade den med 4 minuter.

Kuriosa: Sista skärmen satt utanför Magnus trädgård!

Året är snart slut och på söndag är det Nyårs-OL vid stugan. Jag kan inte var med. Får väl vara nöjd med det jag har gjort det här året.

Och bloggen...får väl se hur det blir!

Galgen på Galgberget
Under siffran 6 på kartan.

GOTT NYTT ÅR!

2-dagars på Gotland 2017 med livesändning

Nu i helgen är det dags för vår sommartävling 2-dagars.
Årets tävling arrangeras vid Lojsta slott och där har vi varit förut. Det är ett av våra bästa orienteringsområden och har du varit här förut så är det bara att ta nya tag i backarna vid träsken i Lojsta.

Nyheter för i år är att första etappen av tävlingen livesänds!
Kolla på https://www.youtube.com/watch?v=3tCxdTwYUDg

Mera information om tävlingen hittar du på: http://www.svaideroma.se/Orientering/Egnatavlingar/Gotlands2-dagars2017/

Undrar om det nya karttecknet för gläntor som inte går att springa över på grund av taggbuskar kommer att finnas på kartorna? Stod i ett nummer av Skogssport att ett grönt raster skall läggas in över gläntans gula färg. Blir jättebra tycker jag som faktiskt har efterlyst ett sådant karttecken tidigare här på bloggen.

PS 3-dagars nästa vecka med VÄRLDSELITEN! Jerker Lysell, Gustav Bergman, Lina Strand och Simone och Mattias Niggli är anmälda. Hoppas att de inte får några ändrade planer!

Ystra kalvar i orienteringsskogen!

Här har det inte varit många inlägg under en lång tid. Tappat lusten lite grann eftersom jag inte kan vara med och tävla som förut. Balansen är dålig och kroppen värker. Kan inte springa längre och konditionen är urusel.
Jag har de senaste åren nöjt med mig att gå Öppen 7 men nu tar det för lång tid om terrängen är för tuff för mig så nu blir det mera Öppen 3 med mera stigrika banor. Hade varit kul att få prova Pre-Orientering men det lär inte hända här på ön.
I alla fall så...
I söndags var det så äntligen orienteringspremiär här på ön. Vi var i Fröjel, solen lyste och blåsipporna blommade. Kan det vara bättre?
Jag tog mig runt trean med hjälp av en stav, dottern sprang Öppen 7 och blev tvåa efter ständigt unga Marita och barnbarnet gick runt Inskolningsbanan med sin pappa. Pappan blev förvånad över att så många frågade honom, som inte är orienterare, om var dom var på kartan. Ha, ha ...
Många gamla gotlandsorienterare blev som unga igen och irrade omkring i skogen som ystra kalvar!

Guldmedaljen

I lördags var jag på vår gotländska idrottsgala där bland annat jag och tre andra gamla idrottsledare tilldelades Gotlands Idrottsmedalj i guld. För att få den krävs att man har varit idrottsledare i minst 20 år och det var väl ingen av oss fyra som stod där på scenen som har jobbat ideellt mindre än 40 år.

Själv började jag som ungdomsledare i klubben 1973. Bittan och jag hade vår första nybörjarkurs i källaren på baptistkyrkan på Länna. Det var ju så förr i tiden att man startade kurserna på vårvintern inomhus med teori och därefter blev det full fart i skogen. Barnen var äldre än vad nybörjare är nu för tiden och alla kunde både läsa och skriva så ingen tappade sugen på vägen ut i skogen.

1974 blev jag invald i Gotlands Orienteringsförbunds styrelse som ungdomsledare och damkonsulent(!) och sedan dess har det bara rullat på med lite uppehåll då och då och många olika uppdrag. Nu har jag ingen ork kvar men kanske jag kan göra någon nytta igen när jag blir pensionär.

Det blev en trevlig kväll med massor av prisutdelningar, underhållning och mat. När de andra (600 deltagare) stannade kvar för att dansa och mingla tackade jag för mig och tog mig hem med min medalj och min förkylda näsa.

http://www.helagotland.se/sport/bildfest-de-prisades-under-idrottsgalan-13911926.aspx

1980 blev jag ordförande för SOK Svaide. Undrar hur medlemmarna vågade välja en oerfaren tjej som mig till det uppdraget och undrar också hur jag själv vågade tacka ja?

Det var väl så att alla äldre fanns där och stöttade och den här guldmedaljen delar jag med pappa Tore, mamma Svea, Robban, Sune, Totte, Vera, Asta, Allan, Ove, Bengt, Birger och hela GOF:s styrelse som trodde på min idé med Lillkorpen och alla enträgna gotlandsorienterare som fortsätter med att förvaltar vårat arv från våra föregångare i de gotländska skogarna.

Mitt guld är allas guld!