Min målsättning för årets Tjejmil var att springa runt på mindre än en timma. Det klarade jag inte. Min tid blev 1.00.43. Det var till och med sämre än i fjor, hela 18 sekunder. Känns inte bra.
Trots att jag ställde mig i startgrupp 4 som skulle klara sig runt på 60-62 minuter gick de första kilometerna alldeles för fort och jag saktade ner för att orka hela vägen. Vid 5 km passerade jag på 29.45 och började känna att jag kanske kunde klara av mitt mål.
Det som hände var att jag efter ytterligare några hundra meter började få håll i vänster sida. När sedan det onda även började kännas i hjärtat och i övre delen av vänster arm började jag på allvar bli rädd för en eventuell hjärtinfarkt. Många tankar började snurra i huvudet. Hur skulle jag göra?
Saktade ner lite, gick i ett flackt motlut och fortsatte sedan springa. Kämpade på i sista uppförsbacken, löpte ut i nedförsbacken men med bara en liten bit kvar kände jag mig helt slut och fick gå en liten bit innan jag tog mig samman och försökte spurta i mål. Var helt slut när jag kom i mål.
Hade i och för sig känt på mig att jag inte skulle klara mig under timmen eftersom jag inte kände mig lika pigg innan start som jag gjorde förra året.
Får se hur det blir om jag gör ett nytt försök nästa år. Trots besvären idag är det ändå bra att ha ett mål med träningen.
Skönt att Fiskgubben, Dottern, Jenny, faster Karin och Ingela fanns vid målet och tog emot mig. Dusch i Dotterns minibadrum och sedan pizza på Fältöversten innan det var dags att flyga hem till soffan.
Träffade Misse igår... Hörde en bekant röst när jag var på väg från nummerlappsutdelningen. Vände mig om och där gick min gamla Bosökompis Misse tillsammans med sin dotter och systerdotter. Helt otroligt att man kan springa på varandra så där bland alla 26 000 fruntimmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar