Var duktig igår och gjorde som jag hade tänkt göra - promenera min bana. Gick inte hela banan eftersom Ann-Marie skrämde upp mig lite före start med att säga: - Det blir tungt för hjärtat att gå i skogen.
"Ligga bak"inställning och ofokusering gjorde att jag tog fel på min starttid och startade tre minuter för sent. Krånglade lite med tumkompassen. Rackans svårt var det att hitta någon passande meridian. Traskade på och fick syn på en skärm vid en sten när jag närmade mig kontrollområdet. Trodde att jag var nästan mitt i ringen och gick runt lite för att hitta skärmen. Till slut förstod jag att det jag trodde var en sten på kartan var en liten brant och att stenen i verkligheten var en punkthöjd. Den vid ringöppningen. Sen var det inga problem. Fråga mig bara inte hur jag tänker för det kan jag inte påstå att jag gör. Tänker alltså.
Åtta startande och jag hade femte bästa tiden. Vad hände brudar?????
Inga problem till de andra kontrollerna. Undvek de gröna områdena så mycket som möjligt eftersom de till stor del består av taggbuskar.
Fjärde kontrollens brant var nog knappt en meter hög. Tur ibland att man hör hur det piper vid skärmen.
Sexan satt i området som troligen är en gammal boplats. Man ser det på rösena, stenmuren, de gröna områdena runt omkring som består till största del av hasselbuskar och olika lövträd. Även på läget uppe på höjden. Med all säkerhet har åkrarna till väster om området en gång i tiden varit en del av ett myrsystem med förbindelse till Östersjön. Jag gillar sådana här gamla boplatsområden med mycket lövskog. Blir så vackert lite längre fram på hösten. Och så känns det lite mystiskt när jag funderar på hur människorna hade det på just det stället en gång i tiden.
Hoppade över åttan och nian för hjärtats skull.
Mötte GurpeAnki på väg mot mål. Hon hade gett upp vid åttan. Hittade den aldrig. Även Biggles gav upp. De övriga som tog sig runt hade långa tider och jag funderade en liten stund på hur det kunde ha gått om jag hade joggat runt. Sen kom jag på varför jag gick.
Stafett idag och jag är hemma och vilar. Kanske lite salmbärsplockning.
Undrar varför det var så svårt att hita meridianerna? Hörde i damduschen att det var fler som hade haft problem med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar