Segt som kola var både fredagens och dagens jogginrunda.
Jag har inte sprungit ett enda steg sedan det blev snö på vår ö men efter många och långa skidrundor trodde jag att det skulle gå som en dans att jogga lite. Men naj, naj... det var som om benen hade glömt bort hur de skulle röra sig. (VOK-Ingrid håller med mig.)
Ont i höfterna och grym träningsvärk fickjag dessutom på köptet trots nogrann stretching.
Å andra sidan tillhör asfaltslöpning inte mina favoriter. Men vad gör man när skogen är varken åkbar (alldeles för lite snö) eller löpbar (alldeles för mycket vatten).
PS Andra saken avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar