onsdag 15 augusti 2012

Som sagt var ...

Är inte bara slut i foten utan även i huvudet. Precis som jag skrev i mitt förra inlägg.
Vad jag hade där i Tingstäde att göra i går kväll fattar jag inte. Kanske åkte jag dit för att det var så nära från jobbet och för att "Favorit i repris" lät så lockande? Vem vet? Själv vet jag knappt hur jag tänkte.
Första delen av sprintbana var småtråkig och när jag kom till andra delen som bestod av en labyrintorientering inuti fästningen borde jag, likt " Mamma Erik", ha stannat vid första nedfysningen längs den höga fästningskanten för att ge upp. Sååååå smart att ge mig nerför kanten med mina värkande kroppsdelar!
När jag kom till den första underjordiska kontrollen stämde inte kodsiffran. Fattade nada..
En vänlig själ upplyste mig om att det fanns fler kodsiffror skrivna på en lapp jämte skärmen. Varför?
Gjorde en nedhasning till men sen gav jag upp.
Hur kroppen känns ikväll vill jag inte berätta.

Bilden är lånad från nejlika.se.
Det bästa med kvällen var de gigantiska mogna salmbären i snåren på väg till starten. Välgödda av alla bilar som far förbi gångstigen längs med träsket.
Kunde tyvärr inte plocka dom till sylt på grund av bilarnas gödningsmedel...


2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med om att huvudet inte var med där i går kväll, vet inte hur många gånger jag var vid fel kodsiffror utan att fatta nada, ett nedhopp blev det efter lååångt övervägande, benet höll och runt kom jag. Tiden ska vi inte prata om...

Ingrid Enekvist sa...

Jag glömde bara att ange mitt namn, blev lika förvirrad idag när jag skulle skriva av de två orden för att bevisa att jag inte var en robot. Två ord, det första var något helt annat, alltså är jag ingen robot!