- Du skall hjälpa dom som inte borde ge sig ut i skogen ensamma, sa startchefen Anders till mig och så traskade jag in i den varma ormbunkstäta sandskogen på Ulla Hau. Medan jag väntade på de första startande passade jag på att smaka på blåbären, spruta myggmedel på armarna och flytta min stol lite fram och tillbaka för att fånga den bästa skuggan under ormbunkarna och tallarna. En tag efter de första löparna hade passerat startpunkten insåg jag att stolens placering var nästan mitt i fortspringarnas löpstråk och jag fick skyndsamt flytta den till ett lugnare hörn av stigförgreningen.
Några betraktelser ...
Passa kartan
Det var bara inte unga och äldre nybörjare som behövde hjälp med att passa kartan för att komma ut i skogen åt rätt håll utan även flera rutinerade hade svårigheter.
Det gäller att veta åt vilket håll norr är eller veta hur man passar kartan med hjälp av kompassen och lita på att kompassen visar rätt. Förstår att tävlingshetsen och kanske värmen ställde till det för många. Vet ju själv hur det kan vara med snurret i skallen när reptilhjärnan slår till. Så det var flera olika sorter som jag fick hjälpa och dessutom ropade jag tillbaka en del som jag såg var på väg mot Ekeviken istället för in i skogen.
Många små deltagare hade fina tumkompasser som nästan var större än deras fingrar eller vanliga handkompasser som de inte hade en aning om hur de skulle hantera. Varför används inte kartpassarna längre? Eller de allra nyaste enkla tumkompasserna? Finns dom inte att köpa?
En del deltagare bar sin kompass runt halsen. Snälla ni som utbildar nya orienterare... visa era nybörjare hur kompassen skall sättas fast runt handleden och bäras i handen så att den kan användas på rätt sätt!
Heltäckande klädsel
Nerrullade strumpor, kortskaftade strumpor, shorts, inga strumpor alls och sandaler... Och nu menar jag inte skuggor utan tävlande. Kunde inte stoppa dom som inte bryr sig om klädselreglerna. Dom hade ju blivit "godkända" vid starten.
En liten flicka i shorts och sandaler storgrät när en myra krupit in på hennes bara vänsterfot. Stackars henne.
Vad är det för fel på byxor med långa ben och strumpor?
Passera startpunkten
En äldre man i grönvita kläder dök upp en lång bit till öster om startpunkten, två juniorkillar stod på näsan ner bland riset under ormbunkarna när de genade väster ut och en ung, men rutinerad tjej, var också på väg väster ut innan startpunkten. Men henne han jag att ropa på. Det fanns ju inget att tjäna på att ge sig ut i riset istället för att följa stigen hela vägen fram.
En blågul snitsel för att markera förbjudet område sattes upp innan starten andra dagen.
Tänk att det skall behövas. Passera startpunkten låter väldigt enkelt tycker jag.
Löparstilar
Löparstilarna är många och skiftande på olika sätt. Intressant att titta på mellan "hjälparna".
Om det skulle ske något under och mina fötter går att springa med igen skulle jag vilja springa som Riggan. Flyter fram genom skogen ...
Till damen i gul tröja
Tråkigt att du var så otrevlig och grov i munnen mot mig när du hade gett upp och passerade startpunkten för att komma tillbaka till starten. Det var inte mitt fel att du inte hittade kontrollerna.
Till Stockholms-Olle
Förstår att det inte är så lätt med klockan när man har semester men visst är det tur att vi har så snälla och trevlig killar i min klubb?
 |
| Ett skogskonstverk. Ormbunkeskugga på min stol. |
Fotona är tagna med min simpla mobil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar