Börja om från början

"Börja om från början, börja om på nytt..." inleds en gammal slagdänga från förr i tiden.
Börja om från början är precis vad jag måste göra nu.
- Du måste träna bålstyrka, sa läkaren på vårdcentralen angående värken i höger höft-ben-fot. Arbetsterapeuten föreslog Core-träning med Friskis och Svettis. Så får jag väl pröva på det. Bara det inte är för svåra rörelser eftersom jag har så dålig motorik.
- Det är bara att fortsätta träna handleden så att den blir starkare, sa arbetsterapeuten vid senaste besöket. Jobbar, jobbar med degen jag har fått.
Och så det där med flåset... Räcker inte med promenader längre och att cykla är för tråkigt och  det är för mycket trafik här i stan. Så nu är det bara frågan vilket av träningsprogrammen på marathon.se som är lämpliga. Familjen tycker att "Jogga 5 km" är passande men jag tycker det är alldeles för mesigt. Tar beslut imorgon.
Men det blir inget spring i skogen i höst. Det får räcka med att gå någon direktbana eftersom jag är rädd för att snubbla och ramla och slå upp handledsbrottet.
Börja om från början som sagt var.

Lite mera VM

Kom av olika anledningar inte iväg till Trondheim och VM i orientering. Tur i oturen kan man säga även om det är en tråkig tur.
Otur att jag inte kom iväg och tur för att mitt i stort sett enda intresse var att få se Linnea springa. Såg på orientering.se att hon inte skulle få springa stafetten som hon var uttagen till. Jag blev besviken och läste i tidningen att Linnea också var besviken. Förstår det.
Fortsatt lycka till i höst Linnea!

Angående VM så läste jag en intervju i DN med Emil W. Han fick en fråga om varför de scweiziska löparna är så duktiga. Emil förklarade det med att banorna i Schweiz är så lätta att de passar de löpstarka orienterarna bäst. Duktiga löpare får framgång, blir uttagna till olika tävlingar och lär sig tekniken efterhand.
Han menade också på att det är så få orienterare i Schweiz jämfört med Sverige och det leder till att alla juniorer får större chans att utveckla sig än de svenska.

Sjäv tänker jag på tre saker:
- att en duktig löpare kan lära sig tekniken är Linnea ett bevis för. Det är mycket stor skillnad på teknikerna för flack terräng och bergig!
- att det borde finnas en orienteringstränare vid alla högskolor i Sverige så att fler juniorer får chansen att utvecklas trots att man inte har tillhört något av våra riksorienteringsgymnasium.
- att de lokala idrottsgymnasierna måste få vara kvar. Risken är mycket stor att många försvinner i samband med att den nya gymnasiereformen träder i kraft.

"Bolöken"

I Rute på väg mot den hypade ön Furillen kör man förbi fiskeläget Lergrav. Där bodde och arbetade den bland fiskare kände fiskaren Bolöken. En fiskare känd som totalt orädd för havet och alla hemska väder som kan ställa till det för ett framgångsrikt fiske. Bolöken tjänade mycket pengar på sitt våghalsiga fiske och den lilla fiskaffären, Laxboden, där man kunde köpa rökt fisk som flundror och lax samt mammans egenhändigt inlagda sill och strömming. Det pratas mycket om hur mycket pengar Bolöken hade gömt på olika ställen, till exempel bakom barometern i sin båt Elisabeth. Pengar som var bra att ha ifall om man tvingades gå i land någonstans och blev tvungen att köpa mat och kanske nya redskap, bete med mera. Eller så gick han iland när besättning sov och kunde fylla på förådden i smyg för att gå ut på sjön igen. Han var rädd att de övriga på båten skulle gå iland när de fick veta att de inte skulle stanna i land.
Efter att både han och hans mamma hade dött såldes Laxboden vidare och idag har de de nya ägare renoverat och byggt till. De fortsätter att röka flundror och har en servering med många olika goda fiskar.

Här är Bolökens toppluva liggandes på en kajak.
De nya ägarna har gjort iordning en bod med hans saker ungefär som ett museum.

Den gamla laxbodskylten.

En strålkastare kanske från båten Elisabeth.

En gammal rysk torped.

Testing, testing ...

Helt plötsligt fanns det mera pengar än jag hade räknat med på mitt betalkort. Skatteåtebäringen! tänkte jag förtjust och tog mig till fotoaffären för att köpa en ny kamera, en systemkamera.
Min sju år gamla kamera är kompakt men med en hel del finesser och den var mycket dyr för att vara en sådan kamera. Den nya är, som jag skrev nyss, en systemkamera som det tar massor av tid att lära sig samt att göra en massa inställningar. Börjar här med att pröva de olika automatiska.
Tror att jag skall fixa den manuella fotograferingen så småningom. Lärde mig en hel del om foto när jag gick Folkans fotolinje för drygt 30 år sedan. Plåtade sedan i många år med min gamla systemkamera Canon AE 1:a.
Men som bilderna visar har jag en hel att lära mig om min nya kamera.

Det är fullt med blåbär i skogen på Ulla Hau.

Så här skall en perfekt sandstrandsbotten se ut för att jag skall gilla att gå i.
Som botten i Ekeviken.

Vaniljbulle hos Sylvis. Mums!

Bergmans taggtråd går rakt ut i vattnet.
Lite längre in i viken stod en liten flicka på en rauk i vattnet och spelade på trumpet.

Färjan från Broa. Väntetiden var bara 20 minuter.
Till Fårö fick vi vänta i en timma. Får skylla oss själva. Vi vet ju när vi måste komma iväg för att slippa köa.

Motionsorientering

Motionsorientering kallas alla gotlandsklubbars träning som arrangeras nästan varje torsdagkväll från april till augusti. I torsdags hade LillKarlsson lagt banor runt och på Torsburgen som ligger i vår "hemmasocken" Kräklingbo. Där finns det "riktig" skog som jag har längtat efter. Med "riktig" skog menar jag granar och lite kullar till skillnad från skogar med tallar, murgröna och lövträd.
Studenten förbaramde sig över sin gamla mamma och gick med mig runt en Öppen 5:a på 4,6 km. Det tog drygt 94 minuter. Undrar hur långt vi egentligen gick med tanke på omvägarna vi tog? Blir lätt så när man går istället för att springa.
Från 1:an till 2:an gick vi längs grusvägarna till höger. Sedan var det lätt att gå in till kontrollen längs med branten och vidare mot höjderna in till den lill höjden. Terrängen är bekant för mig så jag vet att rakt på är alldeles för jobbigt och att terrängen in till kontrollen där vi gick är mycket öppen och lättorienterad.
Försöker föreställa mig hur jag skulle ha gjort om terrängen var okänd för mig och jag var springduglig. Går inte alls.

1992 startade Sveriges största skogsbrand ungefär vid kontroll 7. Det är en av de hemskaste händelser som jag har varit med om. Studenten och Dottern var små och de tyckte mycket om att gå och klättra på Torsburgen. Speciellt om mamma hade små chokladbitar i jackfickorna. Efter branden vägrade de i många år att besöka burgen.
Det grönmarkerade området består av nedfallna träd och är i stort sett omöjligt att beträda. Även i skogen längs med kanterna ligger det träd på marken så där skall man passa sig för att springa eller gå. Det gulmarkerade området i norr ingår även i området och sträcker sig flera kilometer ner mot sjöen. Det brann även väster- och österut.
Sörjer fortfarande skogen.

VM Sprint

Lyckades få se sprinten på nätet. Tur att Studenten var här och hjälpte mig med att komma in på livesidan. Själv brukar ge upp när alla instruktioner är skrivna på engelska.
Ett silver till Sverige är ju inte så mycket men med tanke på hur små marginalerna är så är det verkligen svårt att lyckas få en medalj. Kan räcka med en fotvidring åt fel så är det kört. Menar att 0,7 sekunder är inte så mycket.... Och det är inte något 100-meters lopp där man har koll på sina medtävlares fart.
Linnea blev sjua och jag läste på orientering.se att hon var nöjd med sitt lopp. Skönt!
Ser fram emot stafetten. Heja på!

Svettig dag med kalas och allt vad det innebär (bland annat baka, stryka och se på VM samtidigt). Fick ett anfall när jag inte hittade handdiskmedlet som jag tidigare köpt i det stora mattemplet. Svor över deras långa "kassaband" eftersom man inte kan packa upp varor och samtidigt hålla koll på varorna som rullat förbi kassan. Var säker på att någon kund före mig i kön hade tagit mitt diskmedel.
Kallade affären för något fult.
Tills Studenten hittade diskmedlet i kylskåpet. Det var han som hade ställt det där. Inte lätt att fylla 25 år!

Hat trick i störtskurar

Hat trick i störtskurar tre lördagar i rad. Det räcker nu!

AG är en av mina före detta Svaideungar som lyckades med att göra hat trick i fotboll  för Helsingborg häromkvällen. Det kan ha få fortsättta med. Heja på!
Tycker det är kul när det går bra för mina Svaideungar även om det är i "fel" sport. En annan unge är Einar som är hockeyproffs (och även fotomodell) i Paris. Båda killarna var talanger i orientering men det är väl så när man har talang för olika sporter att man väljer den sport som ger pengar. Vore dumt annars. (Kanske är det även så att fotboll och ishockey är roligare än orientering. För dom alltså.)
Einar var i alla fall med och sprang motionsorientering vid Torsburgen i torsdags. Heja på!

VM i Trondheim i morgon och jag får följa det här hemma på datorn. Linnea springer Sprint och Stafett. Vilket jag hade på känn.
Började i början av juli att planera en resa dit men får nog skjuta på det lite. Studenten har valt att fira sin 25-årsdag här "hemma" på ön och det är prio ett.