Grattis Linnea!

Grattis Linnea till segern i världscupen!
Härligt att du är frisk och vinner!

Trean Annika Billstam är anmäld till vår 2-dagarstävling i juli. Hoppas att hon kommer och några andra duktiga landslagslöpare "vågar" ta sig an våra "högsta" berg i Lojsta!

Orientering förr i tiden del 15

Tävlingsstatistik 1969

Då, förr i tiden, skrevs det långa reportage från orienteringstävlingarna här på ön.
Till och med årsstatistiken över resultaten från tävlingarna ägnades flera sidor åt.
Det blev väl så eftersom det inte fanns dagens möjligheter att nyhetsbevaka vad som hände på fastlandet och ute i världen.
Dessutom fanns det inte så många olika idrotter att hålla reda på, till exempel damfotboll och innebandy.



Dubbelklicka på bilden så går det lättare att läsa texten.



Mästaren - Frälsaren Annichen

Orienteringens frälsare, Annichen, har tackat ja till att deltaga i Mästarnas Mästare.
Det tycker jag är bra gjort.
Det visar att hon tar sitt jobb med att sprida orienteringen bland flera människor på yttersta allvar.
Att bjuda på sig själv och sin mästarstatus är det bästa hon kan göra för vår sport!

Bilden lånad från Nyhetspress.

Äntligen lite regn!

I natt small det till! Först en rejäl åskskur och sedan regn.
Vet inte hur mycket det blev men det fanns några vattenpölar i skogen idag.

Det är några veckor sedan gullvivorna blommade men visar här en försenad bukett. Det gör jag för att det har varit en "gullig" dag idag, trots min envisa förkylning, med långsam promenad på naturstigen vid Kallgateburg i Hejnum bland orkidéer och idgranar och  senare smaskig hamburgare på serveringen i Lickershamn.



Just där gullvivan blommar...



Väntar...

Väntar på regnet.
Väntar på att förkylningen skall försvinna.
Väntade på morgontidningarna. Så här sent kom tidningarna aldrig i Kräklingbo.

Orientering förr i tiden del 14

I Alaskogarna med 50 000 del
Jag har sparat banor och kartor men tyvärr är oftast deffarna, datum, namn på tävlingen och resultat inte antecknade. Om jag studerar banorna noga kan jag kanske komma på året och tävlingen och har jag något tidningsurklipp så går det lättare att minnas. Men inte alltid.
1969 sprang vi några tävlingar på våra två nya kartor, Kronvald och Lickersham. Övriga tävlingar och träningar fick vi hålla till godo med gamla gröna kartor.

Då, förr i tiden, låg Ala väldigt långt borta och skogen var mörk  och vassen i myrarna var hög. Var lite i läskigaste laget att ge sig ut de skogarna.

Den här banan är nog från våren 1968, eller 1967, eller ... Minns inte.
Jag vet att det spöregnade och att stämpelfärgen rann ut över hela startkortet. Kartan satt fast i kartfodralet med gem. Kolla rostmärkena! Startkortet låg också i det hårda kartfodralet och man var tvungen att öppna fodralet vid varje stämpling.

Det här kan ha varit en träning eftersom start och mål verkar ha varit på samma ställe. Minns att den där myren var stor och läskig att ta sig över. Kan ha vait en tävling.

Tror att det här var en tävling men jag minns inte något mer än att Alaskogen som vanligt var svår att ta sig igenom.

Idag finns det modernare kartor över Ala men de är nästan lika gröna som de vi sprang på förr i tiden.

Förresten, på sista kartan ser man Lukaremyr. Det kunde jag inte tänka mig som liten att jag skulle hamna där som vuxen med mina barn och deras friluftskompisar. Vi var där en mörk höstkväll för att kolla på Lennart Larssons brinnande kolmila.
Lennart var i många år orienteringskonsulent på Gotland och var den som lade grunden för de flesta av våra moderna kartor.

Vad är det som gömmer sig där i vassen?

Jo,men är det minsann inte en skärm i vassen ute i väten som gömmer sig en smula!
Tror den sittter kvar där sedan förra tisdagen när grön-vita gruppen hade avslutning med Tarzanbana. Hoppas de vågade springa ut bland alla blodiglar som finns i väten.
Själv var jag på 30-årskalas och fick hoppa över kvällens träning.

Igår var eleverna, Anna-Maria, Toni och jag på utflykt vid stugan. Vi började med skogspromenad där jag visade och berättade namnet på skogsfibbla, getrams, gökärt med flera blommor. Vi tog fikapaus vid den nybyggda rastplatsen där 2,5:an och 5:an möts.
När fikat var uppätet fick barnen i uppgift att gruppvis lägga en sex meter lång rad med kottar . Utan måttband! Plocka kottar och fundera ut hur det skulle mätas tog en rätt lång stund och de som kom närmast hade endast lagt några centimeter för långt.
Vi kollade lite på skjutbanan på vägen tillbaka och sedan var det dags att kolla alla smådjur i väten.

Vad hittar vi här?

En groda!

För övrigt är det mycket varmt och torrt på den här ön och tanten är snorig och febrig. En inte så lyckad kombination.