Puttet

Den där foten ...
Tredje ortopedbesöket. Doktorn jag träffade idag pratade om steloperation och ledprotes men lyckligtvis tyckte han inte det var någon bra lösning för min fot. Nu skall jag få prova ett ledstöd som "låser" foten på samma sätt som en steloperation. Om jag tycker det hjälper kan jag kanske bli opererad.
Men det vill jag inte så jag får nog gilla läget med en trasslig och värkande fot.
Puttet ...
En spruta smärtstillande mitt i ledet. Det gjorde ont och kommer att göra ont i några dagar.
Vill inte det skall värka imorgon eftersom det är motionsorientering bland taggbuskarna i Grynge och där vill jag vara med.

Varför?

Löjnantshjärtan i min "Medelhavsrabatt".

I min pyttelilla "Medelhavsrabatt" växer och frodas blommorna jag planterade i våras.
Jag tycker om att sitta och titta på blommorna. Det skänker en aning ro när tankarna far omkring.
Varför kan inte alla få fortsätta leva tills de blir gamla på riktigt?
Nu finns inte "Svaidingarna" Kajsa och Gillis längre. Det känns mycket tungt. Båda två dog för elva dagar sedan.
Kajsa var en av "mina Svaidetjejer" som blev sjuk i cancer för omkring 30 år sedan. Blev frisk men mot cancern är det en ojämn kamp att föra. Kajsa blev bara 51 år.
Gillis var tidigare en av ledarna i klubben. Han dog oväntat och hastigt endast 65 år gammal.
Tänker på er båda.

I "lånta fjädrar" på 3-dagars i Othem

Den här veckan har det varit många orienterare i skogarna på norra Gotland.
Jag var också där men på ett för mig annorlunda sätt. Blir så när man är tvungen att arbeta mitt i sommaren.
Det blev orienteringsutflykt med barnen på fritids!
Vi deltog i första och sista etappen. Efter första dagen tyckte några av barnen att det var pinsamt med mjukisbrallor och tshirts, så det var bara för mig att låna ut mina "nylon" som på något konstigt sätt har blivit lite för små för mig.

Tim var så nöjd med mina byxor av gammal modell så han fick behålla dom. Nellie tyckte att kläderna var så sköna att hon behöll dom på hela dagen tills det var dags för henne att åka hem.
Undrar om de "lånta fjädrarna" bidrog till att barnen bad att få orientera mera eller om det var dom stora fina guldmedaljerna som lockade till mera orientering.
Nu hoppas jag att Bro kan ta vara på barnens intresse!
Barnen jag jobbar med bor alla i Bro:s upptagningsområde och har tyvärr för långt alla åka till min klubbstuga. Spelar ingen roll ... bara dom gillar att orientera.

Vädervärk

Fixar inte omslag i vädret. Är vansinnigt trött, hjärtat och hela vänstra sidan värker så grymt.
Vet att det blir bättre när ovädret har dragit förbi men det är ändå lika olidligt varje gång det händer.
http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/vadret-och-halsan

Imorgon är det dags för den sista etappen av 3-dagars. Planeringen är att jag skall åka dit med mina fritidsbarn för att springa U1:an.
Men inte om det regnar!

2-dagars Miniknat

Hört från ketchupkön:
- Det här var det finaste Miniknat jag har varit med om, sa en ung pappa.
Det var nog många som höll med om det. Kan det bli bättre än så här en solig sommardag på Fårö?

Så skimrande var aldrig havet ...

På väg till punkthöjden.

Var är dosan?

Miniknatets vätskekontroll.

Nina med barn skötte om knattarnas strandbana.
Själv hackade jag grönsaker som jag sedan la på mackor. Anita, Gertrud och Åsa skötte de andra momenten av smörgåstillverkningen.
Minglade lite och sedan var det dags att hjälpa grillarna med att hålla ordning på hamburgarnas tillbehör. Att byta flaskor med dressing, senap och ketchup var ingen lätt match. Som tur var fick jag hjälp stressade och hungriga kunder.
Hört mera i ketchupkön:
- Hur gick det för dig att springa?
- Det gick bra. Flöt fram som på finaste tartanbanan.
Ni som var där i skogen på Ulla Hau förstår mycket väl ironin. Ormbunkar, blåbärsris, mossa och sand, sand, sand ...

- Det här var det bästa 2-dagars på 35 år! sa Bro-Uffa.
Säger väl allt om helgens tävling.

Stranden igår kväll

Kvällen var sen och solen sken som eld genom lövkronorna och jag skyndade mig ner till stranden för att fånga det sista av dagen på bild.
Men inte tillräckligt snabbt ...

Solen hade hunnit sjunka ner i molnbanken över horisonten.

... men sen så hände det här ...

Solen börjar krypa fram igen sista biten ner.

... och så blev det så här.

Hela solen syns igen och fågeln passar på att flyga in i solnedgången.

Den där foten ...

Nej, det är ingen ischiasnerv som ligger i kläm.
Den grymma värken i vänsterbenet beror på överbelastning på muskeln i vänstra rumphalvan/höften som i sin tur beror på värken i högerfoten. Det sa naprapaten som jag hade tur att få komma till idag.

Försökte få en kortisonspruta i foten för någon vecka sedan men doktorn tvärvägrade och höll en lång föreläsning varför man inte sprutar kortison i fötterna. Fick äntligen den tidigare utlovade remissen till datortomografi och nästa vecka skall det ske och om två veckor är det dags för nytt besök på ortopeden.
Doktorn surrade något om steloperation av foten men det kommer jag aldrig att gå med på. Måste finnas andra sätt att minska på värken.

Ja, och nu är det väl dags för mig att inse att det inte blir något 5-dagars i Boden. Fixar nog att ta mig runt de korta banorna men det är allt annat gående och bilkörning som jag inte klarar av.

Dags för en ny etikett: Skador