Motionsorientering i vätar och bland idegranar

Det fantastiskt fina torra vädret gjorde detta till en mäktig upplevelse, skrev Ingrid E som svar på mitt Facebookinlägg som handlade om gårdagskvällens motionsorientering i blöta vätar, vassmyrar och gles skog med små krokiga tallar. Och som kronan på verket fick vi passera ett av Gotlands äldsta naturreservat med ett stort bestånd av idegran.
Ett alldeles nytt område för mig! Trodde aldrig att jag skulle få vara med om det här på ön.

Högerklicka, öppna i ny flik och förstora.

Några bommar blir det trots att jag går. Men har i och för sig lagt märke till att det är svårare att följa kompassen gående jämfört med springande. Så det är bra att skylla på när jag gör sådana bommar som till kontroll tre. Fram till skogsdungen (röda ringen på sträcket) visste jag var jag var sedan blev det lite snett någonstans på vägen. Tycker också att det är svårt att tyda de här nyare karttecknen. Det liksom flyter ihop till en blågrön röra. Som tur var kom Gurpe-Anki rusande och visade mig kontrollen. Insåg att jag hade passerat söder om stenen och väten med en känsla av att kontrollen skulle vara där men vågade inte gå ur kursen.
Femman ser ju väldigt lätt ut men stigen in till den stora tallen var i stort sett otydlig. Genade in i skogen, passerade stigen utan att se och förstod att jag nog gått för långt. Gick ut till stigen jag kom ifrån. Stötte på Gerhard H som visade mig att den otydliga stigen var snitslad med rödvit snitsel. Åh, jag hade ju sett snitseln men trodde det var en skogsaverkningsmarkering samtidigt som jag funderade på om det verkligen var en skog att avverka träd i.
Skärpte mig på alla sätt och vis resten av banan. Över agmyren på väg till sjuan sprang några herrar om mig men jag var före dom vid kontrollen! Bra där Marie-Louise!
Sen orkade jag inte med mera terräng utan gick stigen runt omkring och där fick jag syn på skylten, röda ringen - stigkorsningen) som berättade om det gamla naturreservatet Hällholmen. Spännande!

Information från Länsstyrelsen om Hällholmen.

Som antyds av namnet var Hällholmen en gång i tiden verkligen en holme som fram till slutet av 1800-talet helt omgavs av vatten. Hällholmen låg då nämligen ute i den södra delen av sjön Storträsk som ingick i det vidsträckta våtmarkskomplexet Martebomyr.
Numera är Martebomyr i stort sett helt utdikad och till största delen omvandlad till åkermark, och Hällholmen omges i stället av mager tallskog, vätar och hällmark.
Själva Hällholmen är främst bevuxen med tallskog och en, men här och var finns öppna gläntor med rik örtflora.
Hällholmen är ett av Gotlands äldsta naturskyddade områden – holmen fridlystes redan 1916 – och skälet till fridlysningen var det rika bestånd av idegran som finns på holmen. Vid en inventering 1976-77 påträffades närmare 800 idegranar av vilka nästan 500 var trädformade. De största är cirka sex meter höga.
Idegranarna växer rikligast i reservatets södra del samt längs den gamla strandvall som löper runt holmen.

Allan och Lillkorpen

Evigt unga Allan Olofsson, 75 år, berättade för mig igår att han har varit med och arrangerat Lillkorpen varje år sedan starten 1975.
Snacka om uthållighet!
Undrar om det är någon mera som har samma merit som Allan?

Allan med Nina på axlarna
den 19/9 1975.

Trots att Lillkorpen var min idé har jag inte varit med alla år. Ha ju kommit annat iväg som till exempel studier och barn.

42:a Lillkorpen idag!

Idag var det dags för 42:a Lillkorpen i Fårösund och ungefär 2000 barn i olika åldrar var med och letade kontroller.
En av våra yngre juniorer, David, hade lagt banorna och det blev många kontroller i det stig/vägrika området så att de yngsta barnen lätt skulle kunna byta ledstång. Bra jobbat David!
Mina besvär med värk gör att jag inte kan hjälpa till med uppgifter som pågår i flera timmar och istället flanerade jag omkring i tävlingsområdet och fotade lite av varje. Solen sken starkt idag och det ger ingen vidare kvalité på bilderna men alla som var på plats var glada för det fina vårvädret.

Några sippor hinns med att plocka när lagkompisarna stämplar och passar kartan.

Ditåt!

Lite hjälp behövs ibland.

En del har tid att posa: Kevin, Melwin och Carl.

Sista kontrollen och sedan in i mål.

Hittar man ett skelett måste man ta med det.

OJ! En vattenpöl!

Alla barn är vinnare i Lillkorpen på sina egna sätt.

Och en del är riktigt supersnabba och vinner varsin fin tröja.
Trefaldiga vinnare: Peder och bröderna Max och Axel.

Snö på plommonträdets blommor

Vattenbrist är stor här på ön men för den skull är det inte kul när nederbörden kommer i form av snö i slutet av april.

Hoppas att plommonträdets blommor klarade av gårdagens snöfall och att det blir små sura plommon på trädet i höst igen.

Naj, naj, hu, hu ...

Nu ikväll skiner solen och imorgon verkar det också blir fint väder. Det blir bra. Massor av barn skall springa 42:a Lillkorpen i Fårösund. Heja på!

Vårträffen med vatten i sankmarken!

Jo, på riktigt så är det vatten i sankmarken. De senaste åren har det varit supertorrt i våra skogar så det var riktigt välkommet med lite blöta på skorna. Vattenbrist är på riktigt ett stort problem här på ön.

Banan var lite i längsta laget för mig och en del av terrängen full av tungpromenerad ljung men jag orkade runt ändå. Tog 2:an, 4:an och 5:an tog jag lite bakvänt och fick stämpla ovanifrån. Även små branter har jag svårt att kliva nedför och uppför,
Banläggaren hade utnyttjat området väl med hänsyn till att den här terrängen är nog den mest orienterade och tränade. TC:et var det mest omysigaste som går att finna men i serveringen fanns det perfekt kokt korv och god kaka.
Nu har det varit tre tävlingar och jag har varit sist i alla tre. Rekord för mig!

Suderträffen för länge sedan

Tror att den här kartan är från Suderträffen 1967. Är inte säker men tror att det är så. I alla fall så var tävlingen vid Nisseviken långt nere på Sudret.
Jag och Imma sprang i Flickor Par och banan var 4,7 km. Ganska tufft för 12-åringar tycker jag men vi kom i alla fall i mål efter någon timme.

Kartan är 50 000 del och det var för det mesta kompass och stegning som gällde. De röda strecken är kartkompletteringar och var troligen nya vägar. Inritningen av banan fick man göra själv och det ingick i tiden. De blå strecken är våra vägval inritade med bläckpenna.

Min första tävling som jag några bilder sparade ifrån var 1966 års Korp-orientering i Ardreskogen. TC var vid polisstugan i Sjauster. Där finns den än idag.

Intressant - Vid gården Nisse bodde en släkting på 1600-talet!

På ett litet berg i Linde

I Linde på södra Gotland finns ett litet berg som heter Lindeberget. Där fanns det en slalombacke för länge sedan men inte nu. Istället kan man ibland få orientera uppe på berget och det gjorde jag i söndags.
Det blev ÖM 5. 7:an hade några kontroller bland de regnvåta och hala branterna och det vågade jag inte utsätta fötterna för.

Högerklicka, öppna i ny fil och förstora så ser du bättre.

På väg till femman gick jag inte den stig jag hade tänkt att gå men märkte det snabbt och tog kontrollen lite söder ifrån utan problem. Bommade lite på sjuan. Har lite svårt att se detaljer på kartan så jag gick bara in i området och tittade mig omkring.

Många geningar blev det. Terrängen på berget är riktigt fin och nästan helt utan tynne men på slutet av banan var fötterna trötta och valde stigen runt om från nian till tian.
Det regnade när jag startade så regnkappan fick sitta kvar på under vandringen i skogen men solen sken när tävlingen var över och det blev en fin orienteringsdag på det lilla berget i Linde.
Bra bana, fin terräng, lagom stort tc samt goda äggmackor och chokladbollar. Perfekt!

PS Kartan var med till jobbet idag så att nyblivna D 10:an Ulrika och jag kunde gå igenom våra misstag i skogen!!!!!