Anmäler jag mig får jag veckan innan tävlingen en massa ångest för allt roligt som händer hemma just den här veckan. Till exempel Shakuntalas 50-års kalas, Stockholmssläktingarnas längtan efter min saffranspannkaka, Smaklösas konserter och Hembygdföreningens sommarfest. (Enda anledningen till att jag vill vara med är att jag älskar att krossa bygdens genin i den årliga tipspromenaden.)
Anmäler jag mig inte så går jag hemma och suktar efter svett, damm och trängsel.
Förra årets 5-dagars lyckades jag motstå trots vissa påtryckningar från Fiskgubben. Mygg, knähögt blåbärsris, för stora backar och tusentals mil bilkörning kändes inte så lockande. (Vet hur det är. Har två år i rad varit med Dottern och de andra ungdomarna i hennes ålder på Rikslägret i Idre.)
Men är nu på väg igen och våndas över hur jag skall hinna till start. Hur dags skall jag åka? När skall jag äta frukost? Hur mycket vatten och hur många bananer behöver jag på väg till tc och starten på tisdag (bilen - start på tisdag cirka 7,5 km)?
Mitt första 5-dagars var 1969 i Dalarna. Vi bodde på Rommehed i Borlänge. Bittan och jag fick sova i ett förtält där vi frös varje natt. Första och sista 5-dagars i tält!
Resultaten anslogs sent varje kväll och vi hade absolut ingen koll på hur det gick. Badade i någon sjö varje eftermiddag och köpte någon sorts tjocka pepparkakor.
Linné blev femma på Sprinten i Taiwan idag. Grattis och heja på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar