söndag 16 augusti 2009

Kom i mål

Och det började regna.
Och jag ville helst bara lägga mig ner och sova stunden innan vi gick till starten.
Och pizzan hade inte sjunkit ner märkte jag när jag hade sprungit några kilometer.
Och jag gick i värstingbacken men också i en backe innan och i en backe efter.

Tur att kusin Anders och hans Ingela stod i hörnet av Östgötagatan och Folkkungagatan och hejade på.
Tur att Fiskgubben väntade på mig vid Zinkensdamms IP med torra kläder.

Så det gick lite sakta. 65.02 blev min tid och min placering i K 50 blev 181:a utav 346 damer. Bland alla 5478 kvinnor placerade jag mig som 3805.

Nu är det två veckor med lättare träning fram till Tjejmilen. Jag hoppas fortfarande att jag skall komma i mål på en tid under en timma. Dels springer vi mitt på dagen och dels är det endast några få ganska så lätta backar på milen runt Djurgården.
Tror det underlättar betydligt.

lördag 15 augusti 2009

Snart dags för värstingbacke

Startar om knappt två timmar. Hoppas pizzan har hunnit sjunkit undan till dess. Regnar inte ännu...
Bansträckningen är delvis ändrad från tidigare år, dels för att banan skall var prick en mil samt för att underlätta för strafiken på söder.
Med den ändrade sträckningen medföljer en grym backe upp mot Sofia kyrka. På marathon.se jämför man backen med:
- Västerbropassagen i Stockholm Marathon
- Älvsborgsbron i GöteborgsVarvet
- Abborrbacken i Lidingöloppet
De två första backarna vet jag inget om men Abborrbacken har jag gått några gånger i när jag gick fritidsledarutbildningen på Bosön. Jo, jo...
Man får också några goda råd hur man skall tackla backen på bästa sätt för att orka resten av loppet men det blir helt säkert för mig att gå. Blir väl bäst så.

fredag 14 augusti 2009

Vill jag springa i regn?

Hällregn med hagelskurar över Stockholm en stund efter vi hade landat på Bromma.
Verkar bli regn i morgonnatt.
Vad har jag gett mig in på?

VM börjar på söndag och jag börjar känna mig lite nervös för hur det skall gå för Linnea.

torsdag 13 augusti 2009

Springa på stan mitt i natten

Det smärtar i vänster lår när jag försöker mig på att springa intervaller. Det är inte bra. Får väl stretcha låret minst en gång i kvarten så att det är okej till lördagens Midnattslopp i Stockholm.
LandslagLinneas mamma Lena berättade för mig förra året att hon hade sprungit Midnattsloppet och att det var roligt och mysigt (tror jag att det var vad hon sa). Så jag har anmält mig men lite i senaste laget så jag hamnade i en kanske för sakta startgrupp. Spelar egentligen ingen roll utan att det är till Tjejmilen om drygt två veckor som jag skall vara färdigtränad.
Börjar känna mig lite darrig och funderar på om det verkligen är så smart av mig att vara med. Att springa på stan mitt i natten är ju inte riktigt min grej! Snaaark...

Åtminstone en orienterare på min nya arbetsplats. Dessutom är VOK-Ingrid och jag i samma arbetsgrupp. Tur det, att det finns någon som förstår när man börjar prata vägval och sträcktider.

onsdag 12 augusti 2009

Lönearbete - ideellt arbete Vad är roligast?

Två möten i måndags Prioriterade släkten och hann inte i tid till det första. Möte med orienteringsgruppen igår kväll. Missade första deltävlingen av Brokillarnas påhittade SprintCup. Tråkigt, men hade kallat till mötet innan SprintCupen dök upp.
Imorgon träffar jag BroEva för att gå igenom höstens arbete på kansliet.
Snickrar på inbjudan till vår 25-mannaresan och väntar på att få svar på när det är sista anmälningsdag för 25-mannakorten. Konstigt att dom ännu inte har lagt ut inbjudan till Korten samt öppnat anmälan på kol.
Har tidigare bokat vår inkvartering på Skärgårdshotellet i Nynäshamn och senast den 9/9 måste jag meddela eventuella avbokningar. Så det börjar bli lite bråttom med att få reda på hur var och en vill bo och resa.

-Man skall följa sitt hjärta, sa Bodil Malmsten i sitt sommarprogram i P1. Det är inte helt lätt att göra speciellt när jag känner ett visst tryck från "samhället" att ha ett lönearbete som de flesta andra. Ideellt arbete har jag så det räcker till.
Imorgon skall jag alltså börja arbeta efter drygt ett års tjänstledighet. Får skylla mig själv. Kunde ha lämnat in ny tjänstledighet för länge sedan. Är inte alls säker på att det passar mig längre att arbeta som lärare. Tycker att det sliter alldeles för mycket samt att det inte längre finns plats för kreativitet och glädje sen Björklund tog över skolan med sina militärfasoner. Och så kommunen som arbetsgivare. Suck!
Har i alla fall lyckats förhandla ner tjänsten till deltid. Får väl se...

Dubbelmoral kallas det väl när jag inte vill åka till Turkiet på grund av politiska skäl men så fort jag hittade en orienteringstävling i Istanbul har jag inga dubier längre. Usch! Vilket dålig människa jag är!

måndag 10 augusti 2009

Släktträff


Dålig uppdatering den här helgen men all tid och ork har gått åt till lördagens släktträff.
Jag, Systerdalkulla samt kusinerna Anders, Stefan och Eva hade bjudit in hela släkten på min pappas sida till släktträff till Vamlingbo nästan längst ut på södra Gotland. Planering och fixande har tagit nästan ett helt år och till slut blev vi 56 släktingar som träffades. Vi hade kunnat vara flera men drygt 20 kunde inte vara med.
På programmet stod otendag, faster Ingers släktforskning, gruppfotografering, lättsamma teamlekar med Svågerdalmas, genomgång av farmor och farfars gamla foton, vykort och tidningsurklipp som faster Gittan hade med sig, middag och prat, prat, prat, prat...
Det var verkligen roligt att få träffa allihopa som var med. Det är många som jag nästan aldrig träffar. Speciellt roligt var det att få träffa kusin Maria som jag inte har sett sedan hon var cirka ett år och som de flesta i släkten aldrig hade träffat. Det kan bli så ibland.

Faster Inger berättade lite om släkten och bland annat så har det visat sig att min pappas farmors mammas mammas (tror det var så) pappa, Lars Strömberg, var strandridare i Ljugarn.
Vid freden i Brömsebro 1645 lämnade Danmark Gotland till Sverige och efter det omorganiserades bland annat tullväsendet efter svenskt mönster. På Gotland innebar det att stränderna delades in i strandridaredistrikt. Strandridaren skulle bevaka stränderna och ta upp tull för det som infördes vid hamnarna och stränderna. Strandridare var en tulltjänsteman.
Vid hamnen i Ljugarn finns Strandridaregården bevarad och inredd efter vår släktings bouppteckning med inventarier med mera från Fornsalen.

Släktens strandridare var från Västergötland. Övrigt släkt på farfars sida är mest från Gotland, Öland och Småland. På farmors pappas sida är det bara Fårö som gäller och på hennes mammas sida är det Småland.

Så några riktiga gutar är vi inte vår släkt. Det lär visst krävas sju generationer bakåt för att bli godkänd. Undrar om det verkligen finns någon gotlänning som uppfyller det kravet? Vi bor ju trots allt på en ö som har bedrivit sjöfart och handel vida omkring i tusentals år och det är nog en hel del som har blivit kvar här istället för att återvända till sin hembygd.
Som till exempel min finlandsvenska Fiskgubbe.

fredag 7 augusti 2009

Grynge nu och då



Det blev ingen skuggning. Ammanda valde att stanna vid familjens stuga. Förstår det. 23 grader varmt och äntligen lite vanlig gotlandssommar.
Valde då att springa bana 8 som var 5,3 km. Jag känner till terrängen en del och när det är så blir det ofta lite slarviga och svaijiga vägval. Det som är grönt på en här kartan är verkligen svårt att ta sig igenom i terrängen på de flesta ställena. De grönstreckade områdena består mest av blåbärsris, ljung och mycket höga ormbunkar som är lika sugit att springa i som på Avanäset.
Till tvåan ändrade jag mitt vägval halvvägs till kontrollen. Så får man inte göra. Fy! Hade varit bättre att springa runt om till höger på stig fram till stigkorsningen. Grönområdet fram till kontrollen var rätt lätt att springa i.
Till fyran fanns en uppsprungen stig från 2-dagars längs med beståndsgränsen. Det var bra men mindre bra var att jag hamnade lite för långt åt vänster. - Inte följa höjdkurvan? undrar kanske någon som inte vet hur tyrpiska gotländska sådana oftast ser ut. Nog med förklaring?
Till femman fanns det också en 2-dagarsstig genom grönområdet mitt på sträckan. Här är det tjockt grönt.
Tittade för lite på kartan på väg till nian och de som stämplade efter mig vid åttan (elitledaren och en dam från Garda) och tog stigen mellan stugorna var före mig vid skärmen. Fy igen!


Karta över samma område från 1972. Även om framkomligheten inte markerades var det inte så tätt i terrängen som nu. Antalet sommarstugor var lätträknade då för 27 år sedan jämfört med idag.
Banan är från sista etappen på 3-dagars det året. Minns att första etappen vid Sjausterstranden på Faulhammar kartan inte gick så bra. Startade efter kl ett men det var bara att tidigt på morgonen åka med familjen till tävlingen. Varmt var det och att dricka och fylla på med ny energi under den långa väntan på stranden i värmen var inte uppfunnet ännu.
Bittan och jag startade samtidigt, rusade på och gjorde dåliga vägval. Vi stämplade samtidigt vid sista och jag ångrar än idag att jag inte ens försökte springa om henne på spurten. Hon blev trea och jag fyra. Mer vet jag inte. Skrev aldrig upp tider med mera när jag var missnöjd.
Området från sexan till sjuan samt hela målområdet är sedan många år tillbaka naturreservat med en fin promenadväg från Grynge till Sjuaster.

Avslutade kvällen med en försenad födelsedagsmidag för Systerdalkulla med familj på Krakas.
Godast mat, bästa dryckerna, trevligaste personal och finaste miljön! Absolut bästa krogen på ön!