Väntar...

Väntar på regnet.
Väntar på att förkylningen skall försvinna.
Väntade på morgontidningarna. Så här sent kom tidningarna aldrig i Kräklingbo.

Orientering förr i tiden del 14

I Alaskogarna med 50 000 del
Jag har sparat banor och kartor men tyvärr är oftast deffarna, datum, namn på tävlingen och resultat inte antecknade. Om jag studerar banorna noga kan jag kanske komma på året och tävlingen och har jag något tidningsurklipp så går det lättare att minnas. Men inte alltid.
1969 sprang vi några tävlingar på våra två nya kartor, Kronvald och Lickersham. Övriga tävlingar och träningar fick vi hålla till godo med gamla gröna kartor.

Då, förr i tiden, låg Ala väldigt långt borta och skogen var mörk  och vassen i myrarna var hög. Var lite i läskigaste laget att ge sig ut de skogarna.

Den här banan är nog från våren 1968, eller 1967, eller ... Minns inte.
Jag vet att det spöregnade och att stämpelfärgen rann ut över hela startkortet. Kartan satt fast i kartfodralet med gem. Kolla rostmärkena! Startkortet låg också i det hårda kartfodralet och man var tvungen att öppna fodralet vid varje stämpling.

Det här kan ha varit en träning eftersom start och mål verkar ha varit på samma ställe. Minns att den där myren var stor och läskig att ta sig över. Kan ha vait en tävling.

Tror att det här var en tävling men jag minns inte något mer än att Alaskogen som vanligt var svår att ta sig igenom.

Idag finns det modernare kartor över Ala men de är nästan lika gröna som de vi sprang på förr i tiden.

Förresten, på sista kartan ser man Lukaremyr. Det kunde jag inte tänka mig som liten att jag skulle hamna där som vuxen med mina barn och deras friluftskompisar. Vi var där en mörk höstkväll för att kolla på Lennart Larssons brinnande kolmila.
Lennart var i många år orienteringskonsulent på Gotland och var den som lade grunden för de flesta av våra moderna kartor.

Vad är det som gömmer sig där i vassen?

Jo,men är det minsann inte en skärm i vassen ute i väten som gömmer sig en smula!
Tror den sittter kvar där sedan förra tisdagen när grön-vita gruppen hade avslutning med Tarzanbana. Hoppas de vågade springa ut bland alla blodiglar som finns i väten.
Själv var jag på 30-årskalas och fick hoppa över kvällens träning.

Igår var eleverna, Anna-Maria, Toni och jag på utflykt vid stugan. Vi började med skogspromenad där jag visade och berättade namnet på skogsfibbla, getrams, gökärt med flera blommor. Vi tog fikapaus vid den nybyggda rastplatsen där 2,5:an och 5:an möts.
När fikat var uppätet fick barnen i uppgift att gruppvis lägga en sex meter lång rad med kottar . Utan måttband! Plocka kottar och fundera ut hur det skulle mätas tog en rätt lång stund och de som kom närmast hade endast lagt några centimeter för långt.
Vi kollade lite på skjutbanan på vägen tillbaka och sedan var det dags att kolla alla smådjur i väten.

Vad hittar vi här?

En groda!

För övrigt är det mycket varmt och torrt på den här ön och tanten är snorig och febrig. En inte så lyckad kombination.

Ale stenar

Jag har för första gången varit vid Ale stenar i Skåne. Vi var naturligvis inte de enda som besökte den berömda skeppssättningen, men trots allt folk kändes platsen både magisk och mäktig.
Förstår att de som levde för länge sedan valde den här platsen för att bygga detta monument. Oavsett om det är en gravplats från järnåldern eller kultplats med en solkalender för soldyrkande bronsåldersmänniskor.
Det lär vi aldrig få svar på.

Till och med blåelden på de gröna sluttningarna kändes mera magiska än de här hemma på ön.

Köpte årets tekopp från krukmakeriet Argilla. Modellen är en gammal sort och mönstret var färskt för dagen enligt krukmakarens hustru.
Påminner om blåelden som vajar i vinden på backarna vid Ale stenar.

VAR ÄR UTSIKTEN?

"Tar du dig upp till Romeleåsens högsta punkt, Romeleklint, blir du belönad med en underbar utsikt över det omgivande landskapet."
Citat ur guide för Lund 2011/12.

FALSK REKLAM ELLER?

Ingen skyltning, dålig karta, förkyld, varmt och sen ingen utsikt. Hmmm!

Löfte om orienteringsutbildning

- Så här mycket taggar fanns det inte här i skogen när vi hade läger här ute förr i tiden. Eller hur Kickan?, sa Marita när hon kom i mål.
- Nej, svarade jag. Det är grymt taggigt.
- Vi slapp i alla fall ormbunkarna idag, fortsatte hon.
- Jo, men jag kan inte orientera längre och måste börja om igen.
- Då får jag lära dig nu eftersom du lärde mig när jag var yngre.
Måste passa på att snarast ta vara på det löftet eftersom Marita snart också tillhör den förvirrade 50+ klubben. Jo,jo...  hu vad åren går ...


En glad fröken Karlsson för många år sedan.
Numera fru Axelsson, stockholmare och SOFT:s ekonomichef!

Hur det gick för mig? Jo, da ... Bara ett hjärnsläpp.

Vet inte hur jag krånglade till det till trean. Passerade gläntan. Tror jag. Vek av norr ut. Fick se Stefan M komma från kontrollen. Tog en liten lov och fick syn på skärmen men ingen sänka. Äsch! Jag vet inte.
Får åka dit någon dag och kolla hur det egentligen ser ut.

Frös när jag kom i mål. Trots värmen. Vaknade på fredag morgon med ont i halsen. Förkylning som aldrig försvinner heter det visst.

Grattis till målet AG!

Grattis AG till målet du gjorde i fredagskväll!
Förstår att du har valt fotboll istället för orientering. Lite mera pengar och mindre med knäckebröd!

Knäckebröd var priset för Alexanders insats i 5-dagars 1996 i Värmland. Visserligen en dubbelmacka, men ändå...